Gunilla Pontén var modell och skådespelare men framförallt en internationellt framgångsrik modeskapare.
Gunilla Pontén föddes 1929 på Östermalm i Stockholm. Fadern Birger Pontén var löjtnant med en sparsam inkomst medan modern Ellen Nordlöf, som var hemmafru, kom från en förmögen familj. På grund av moderns pengar kunde familjen bo i en våning på Östermalm. Förutom Gunilla Pontén fanns det i familjen tre söner; Jan, Peder och Tomas Pontén. Fadern befordrades sedermera till överste och regementschef för P4 i Skövde, vilket ledde till att familjen flyttade till staden 1939 och bodde där till 1946, då de flyttade tillbaka till Stockholm. På grund av faderns arbete hade de före flytten till Skövde bott ett år i Halmstad och ett i Visby. När familjen flyttade från Skövde fick Gunilla Pontén stanna i staden som inackorderad hos en klasskamrat i ett år för att avsluta sin skolutbildning. I Gunilla Ponténs släkt har det alltid ryktats om att hennes biologiska fader i själva verket var en officer och greve som var en vän till familjen. I sina memoarer framgår även att hon hade halvsyskon som hon umgicks med som vuxen.
Redan som tioåring bestämde sig Gunilla Pontén för att hon ville arbeta med att skapa kläder. Familjen hade en hemsömmerska som i hennes tidiga tonår sydde upp de plagg som hon ritat. I Skövde gick hon i den kommunala flickskolan och där stack hon ut med sina egna kreationer. År 1947 uppmärksammades Gunilla Pontén av Marianne Höök, journalist på Damernas Värld. Hon fotograferades i sina egna kläder och bilderna publicerades i tidningen. Därefter följde en framgångsrik karriär som fotomodell. Tillsammans med Kerstin Lokrantz var hon Sveriges mest anlitade tonårsmodell. Gunilla Pontén blev genom modellyrket tonårsidol och hade en egen fanclub. Dessutom hade hon en egen spalt i Veckorevyn. Genom NK:s Franska Damskrädderi blev hon av modeskaparen Emilio Pucci anlitad som den enda svenska modellen. Detta resulterade i en åtta månader lång vistelse i Italien under 1952 och 1953 där hon arbetade som modell. Hon designade även några plagg för Emilio Pucci. År 1954 reste hon till Paris och fick förfrågningar om att arbeta för franska Elle. Gunilla Pontén valde dock att återvända till Sverige för att gifta sig med godsägaren Dag Palmcrantz. Äktenskapet varade inte länge, och Gunilla Pontén gifte sig på nytt 1963 med regissören Lars Magnusson Lindgren. År 1984 gifte hon sig en tredje gång, med direktören Ulf Enquist. Gunilla Pontén fick fyra barn vid namn Matilda, Beata, Måns och Niklas.
Gunilla Pontén introducerades vid hovet vid 24 års ålder vilket var brukligt bland adelsflickor vid tiden. Hon väckte uppståndelse med sin egendesignade klänning som bröt mot konventionerna. Klänningen var inspirerad av Balenciaga och av tidningarna kallades den för ”Hovchocken”. Hon hamnade på framsidan i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och bilder av Gunilla Pontén iklädd klänningen spreds i Europa.
Gunilla Pontén utbildade sig på Femina syskola och Tillskärarakademin. År 1948 inledde hon studier på modelinjen vid Anders Beckmans skola (nuvarande Beckmans designhögskola). Från 1950-talet fram till 1970-talet, då hon startade ett eget företag, arbetade hon som designer på olika svenska modeföretag. Hennes första kollektion kom 1955. Den var inte framgångsrik, vilket har förklarats med att hennes design var före sin tid. Därefter gick det bättre och de enkla, kontrastrika plaggen för ungdomar fick stort genomslag.
Gunilla Pontén har tillskrivits stor betydelse för utvecklingen av det svenska tonårsmodet. Det var enligt henne illa ställt med det svenska ungdomsmodet under 1960-talet. Den svenska modebranschen låg långt efter ”Swinging London” med bland andra Marys Quants ungdomliga mode och det ville Gunilla Pontén förändra. Hon ville bort från det trista tantmodet som hon ansåg präglade marknaden.
Det var Gunilla Ponténs lekfulla, färgglada och oväntade plagg som gjorde hennes design eftertraktad. Hon arbetade åt en rad svenska modeföretag såsom DeHå, Saléns, Martinette, Stilmönster, Hettemarks och Wahls. I mitten av sextiotalet designade Gunilla Pontén kollektioner men inte under eget namn. I kollektionerna fanns byxdressar, miniklänningar och långkoftor i olika material som ribbad trikå, råsiden och frotté. Bloomingdale´s i New York beställde 6 000 plagg av den ena kollektionen. Ett av plaggen prydde ett omslag av Elle. Hon designade även kläder till svenska filmer och teaterföreställningar, samt utformade herrkläder för företaget Rydboholms AB utanför Borås under 1970-talet.
I början av 1970-talet startade Gunilla Pontén sitt eget företag. Hon hade femton egna franchisebutiker, både utomlands och i Stockholm. Hon arbetade även som designer och färgkoordinator för H&M. Genomslaget som modeskapare var stort såväl nationellt som internationellt.
En inte lika välkänd sida av Gunilla Ponténs karriär är den som skådespelare. Hon medverkade i 21 filmer där hon spelade biroller, exempelvis i Hon dansade en sommar, 1951.
Gunilla Pontén avled 2019, 90 år gammal. Hon är begravd på Lidingö kyrkogård.
