Gunnel Linde var barnboksförfattare och grundare av BRIS.

Gunnel Linde föddes 1924 i Stockholm. Hon tillhörde en släkt med litterära och konstnärliga intressen. Farfar var författaren Karl af Geijerstam och konstnären Sven Kreuger blev hennes styvfar. Hon utbildade sig vid Anders Beckmans reklamskola och Konstfackskolan, och senare även vid Stockholms konstskola och Nonington College i England. Efter några års arbete som journalist och tecknare på olika landsortstidningar kom hon till Sveriges Radio 1947, där hon var verksam som manusförfattare, producent och regissör. Under 1950-talet producerade hon det populära radioprogrammet Osynliga klubben för barn. För TV gjorde hon bland annat barnserierna Pellepennan och suddagumman, 1965–1989, och Upp med händerna, 1974, om de dövas teckenspråk. Hon gifte sig 1949 med TV-producenten Einar Linde, med vilken hon fick tre döttrar.

Författardebuten ägde rum 1958 med Osynliga klubben och hönshusbåten, en kvick och spännande barnberättelse baserad på radioprogrammet. Gunnel Linde skrev under sin närmare fyrtioåriga författarbana ett stort antal böcker, huvudsakligen för barn och unga. Berättelserna illustrerades av bland andra Hans Arnold, Ulf Löfgren och Ilon Wikland och flera av dem innehåller visor med text av författaren. Gunnel Lindes författarskap kännetecknas av humor, fantasi och respekt för barns integritet. Det ensamma, fantasifulla barnet är ett återkommande motiv. Ensam i Fröken Ensam Hemma åker gungstol, 1963, skapar sig en vidsträckt värld av vardagens beståndsdelar. I Den vita stenen, 1964, omdefinierar Fia och Hampus sig själva som Fideli och Farornas konung, och utmanar såväl klass- och könsgränser som samhällets normer genom sin lek. Boken belönades med Nils Holgersson-plaketten och blev 1973 en kritikerrosad TV-serie. Gunnel Linde har även skrivit ungdomsromaner som Gå på vattnet, 1987, och Du har inte en chans – ta den, 1995, som behandlar allmängiltiga livsfrågor på ett okonventionellt sätt. Med utgångspunkt i den egna familjehistorien gestaltade hon tre generationers kvinnoöden i När mormor var mamma, När mamma var mamma och När jag var mamma, samtliga utgivna 1993. Fokus ligger på kvinnornas liv som mödrar samt de ideal och uppfostringsregler som de följde i den tid de levde.

Gunnel Linde var i sitt författarskap en förespråkare för barns rättigheter. Samma engagemang ledde henne att tillsammans med journalisten Berit Hedeby bilda Barnens rätt i samhället (BRIS), 1971. Hon innehade ledande positioner inom organisationen under de följande decennierna. Hon var också sakkunnig i utredningen Barnens rätt, 1977–1987, och ledamot av The International Society for Prevention of Child Abuse and Neglect, 1977–1984.

Gunnel Linde dog 2014.