Hanna Pauli var en pionjär inom 1880-talets bildkonst. Mest känd är hon för sitt banbrytande porträtt av den finska konstnären Venny Soldan-Aho och grupporträttet Vännerna.
Hanna Pauli var yngsta dottern till musikförläggaren Abraham Hirsch och Pauline Meyerson. Hon växte upp i Gamla stan i Stockholm och tillbringade somrarna på Dalarö. Familjen tillhörde den övre medelklassen och umgicks främst inom den judiska Stockholmskretsen. Abraham Hirsch var en av grundarna av Sällskapet Israelitiska Intressen, som arbetade för den politiska judeemancipationen och för en reformerad judendom. Han ägde ett musikförlag och hade en inflytelserik ställning i det offentliga musiklivet. Hanna Pauli hade förmånen att tillhöra en grupp unga flickor som fick privatlektioner av Ellen Key i slutet av 1870-talet. Hon och hennes syster Betty samt vännerna Lisen Bonnier, Anna Thiel och Emma Zorn udervisades i historia, geografi och svensk litteratur.
Hanna Paulis konstnärliga talang uppmärksammades tidigt. Redan vid tolv års ålder började hon studera för August Malmström, som då var en av Sveriges mest inflytelserika konstnärer. Han var professor på Konstakademien och hade på 1870-talet en privat konstskola i sin kombinerade bostad och ateljé på Näckströmsgatan 3 i Stockholm. Många kvinnliga konstnärer studerade där, såsom Eva Bonnier, Karin Larsson, Anna Cramér, Anna Nordlander, Elisabeth Keyser samt författaren Anne Charlotte Leffler. Redan 1864 hade Konstakademien öppnat den Qvinliga afdelningen, i vilken eleverna tilläts arbeta med nakenmodeller av båda könen, något som var helt unikt vid den tiden. Hanna Pauli kom att räknas som ett av de stora löftena och i samband med Konstakademiens 150-årsjubileum 1885 erhöll hon en hertiglig medalj för målningen Vid Lampan.
År 1885 flyttade Hanna Pauli till Paris och studerade vid Académie Colarossi. Hon målade realistiskt och ägnade sig främst åt porträtt- och friluftsmåleri. År 1887 lyckades hon få sitt epokgörande och komplexa porträtt av den finländska ateljékamraten Venny Soldan accepterat till Parissalongen. I porträttet har Hanna Pauli målat den kvinnliga konstnären utifrån ett ambivalent perspektiv. Å ena sidan har hon gestaltat Venny Soldan som ett främmande väsen, utifrån det patriarkala perspektivet att den kvinnliga konstnären står utanför civilisationen. Hon är framställd som klasslös, rå och primitiv, sittande på golvet i nedsmutsade enkla kläder. Att se en kvinna ur borgerskapet sitta i denna ograciösa ställning och dessutom inte skämmas inför betraktaren ansåg samtiden vara anstötligt. Å andra sidan skildrar hon sin konstnärskamrat som ett subjekt fritt från själviscensättning. En kvinna som med sin starka närvaro möter betraktaren på ett omedelbart sätt. Den Nya Kvinnan mitt i den skapande processen.
Samma år målade Hanna Pauli också Frukostdags som är präglad av ett lyriskt friluftsmåleri genomsyrat av ljus, ett utsnitt ur verkligheten, den borgerliga matsalen förflyttad ut i naturen. Hon var nu en erkänd konstnär, tillhörde oppositionsrörelsen Konstnärsförbundet, ställde flitigt ut och fick stor uppmärksamhet av kritikerna.
På hösten 1887 gifte Hanna Pauli sig med konstnären Georg Pauli och de begav sig till Italien. Efter ett år i Rom bosatte de sig i Stockholm. För många i samtiden framstod konstnärsyrket och äktenskapet som oförenliga för en kvinna, men Hanna Pauli lyckades förena de båda. Hon och George fick tre barn och trots ett stort hushåll med representation behöll hon sin yrkesroll. Hennes val av Georg Pauli som make var en medveten strategi; deras giftermål var en garanti för att hon skulle kunna fortsätta sin yrkesbana. De var båda ekonomiskt oberoende och hade därför råd att skaffa praktisk hjälp till hushållet.
Under 1890-talet påverkades Hanna Pauli av tidens symbolistiska strömningar. Men till skillnad från de nationalromantiska manliga kamraterna som främst var landskapsmålare höll hon fast vid sitt intresse för människor. Hon målade bland annat det symbolistiska porträttet av Verner von Heidenstam som Hans Alienus 1896.
Mellan åren 1893 och 1897 levde familjen i Göteborg och makarna Pauli undervisade på Göteborgs Musei rit- och målarskola (senare Valands konstskola). Det var en svår tid för Hanna Pauli. Hon fick få porträttbeställningar och det var tyst kring hennes konstnärskap. Kring sekelskiftet 1900 återvände emellertid familjen till huvudstaden. De deltog aktivt i Stockholms kulturliv och Hanna Pauli blev känd som en spirituell och livlig sällskapsmänniska. Hon hade ett vaket intellekt men valde att dölja sin begåvning bakom en sorglös fasad.
I början av 1900-talet målade Hanna Pauli det borgerliga hemmet och umgängeslivet koncentrerat kring vardagsrummet. Hon arbetade under flera år med grupporträttet Vännerna. Centralt placerad i bilden, omstrålad av aftonlampans gulröda ljus, sitter Ellen Key och läser högt för sina vänner i Sällskapet Juntan. Hanna Pauli själv är observatör. Namnen på de medverkande visar hur nära tidens nya kulturelit var lierad med finanseliten och hur skickligt de lanserade sig själva.
År 1923 hölls Hanna Paulis första separatutställning och då visades för första gången ett stort antal familjebilder. Efter utställningen ökade hennes konstnärliga produktion igen och hon utförde en hel serie av starka självporträtt. Hon arbetade som beställningsporträttör under hela sitt yrkesverksamma liv. När hon gick bort hade hon varit yrkesverksam i närmare sex decennier.
Hanna Pauli dog i Solna 1940. Hon har fått en gata uppkallad efter sig i Fruängen.
