Hannah Ryggen var pionjär på textilkonstens område genom sina vävar med expressivt uttryck, föreställande motiv och politiskt innehåll, ofta på feministiskt och socialistiskt tema.
Hannah Ryggen föddes 1894 som Hannah Jönsson. Hon växte upp under enkla förhållanden i Malmö. Hennes mor var kock, fadern verkstadsarbetare. För att hjälpa till att försörja familjen utbildade hon sig till lärare, och arbetade i yrket i elva år trots att hon vantrivdes.
Sin konstnärsutbildning fick hon genom privatlektioner i Lund hos den danska konstnären Fredrik Krebs, som blev en livslång mentor för henne. Tidigt rönte hennes konst uppmärksamhet, och under sina sex år som elev deltog hon i utställningar och sålde verk. Ett stipendium möjliggjorde en rundresa i Europa sommaren 1922 för att se konst, bland annat i Dresden där hon träffade den norske konstnären Hans Ryggen. De gifte sig året därpå och bosatte sig i norska Ørland, tio mil nordväst om Trondheim. Dottern Mona föddes 1924. Trots att bägge var yrkesverksamma konstnärer drev de, livet igenom, också ett småskaligt jordbruk.
Vävtekniken hade en lång tradition i både Sverige och Norge, men förnyades då Hannah Ryggen använde den för att skapa bildkonst. Hon använde en teknik — som dittills främst förknippats med funktionella, mönstrade och dekorativa bruksföremål — för expressiva konstverk med föreställande motiv. Genom hela sitt yrkesliv spann och färgade hon sina yllegarner själv, med vissa undantag då spinnandet överläts åt andra på grund av tidsbrist.
Redan på 1920-talet arbetade Hannah Ryggen med berättande, politiskt innehåll — en strömning som då var högaktuell i hela Europa även i måleri och skulptur. Snabbt blev hon känd i Norge för sitt speciella uttryck och skickliga hantverkskunnande. Hennes konst beundrades av många och hon blev mycket efterfrågad som lärare. En utställning på Kunstnerforbundet i Oslo 1939 befäste hennes position i det norska konstlivet som betydelsefull förgrundsgestalt. Här visades flera verk som berörde det dåtida konfliktfyllda Europa, bland annat Drömdöd, 1936, som skildrar hur Hitler, Göring och Goebbels torterar en fånge och La Hora Se Approxima – timmen närmar sig, 1938, där Francisco Franco, som strax därpå blev Spaniens diktator, framtonar som ondskefull demon. I Etiopia, 1935, är motivet Italiens vansinniga kolonialkrig i Nordafrika, och en scen visar hur den italienske premiärministern Benito Mussolinis huvud spetsats på spjut. Samma år deltog hon i Världsutställningen i New York. Där visades Etiopia, fast med högra fältet — där Mussolinis huvud förekommer — vikt åt sidan för att inte provocera Italien. Redan två år tidigare, 1937, hade hon också visat sin konst på Världsutställningen i Paris.
Hannah Ryggen tog starkt intryck av nazisternas invasion av Norge den 9 april 1940. Hennes make, som var aktiv i motståndsrörelsen, satt fängslad under ett år från maj 1944 till krigsslutet 1945. Flera verk från ockupationsåren, där exempelvis Winston Churchill, Knut Hamsun och Vidkun Quisling är avbildade, inspirerades av konstnärens traumatiska krigserfarenheter. I Schweden från 1946 kritiserade Hannah Ryggen den svenska neutralitetspolitiken.
Under de följande decennierna fortsatte samhällsutvecklingen och politiska händelser stå i centrum för Hannah Ryggens skapande. Hennes storskaliga vävar har dessa år motiv på tema atombomben, kalla kriget, rymdresor och Vietnamkriget men skildrar också mänsklig livskraft, kollektivets styrka och fredens betydelse. Vi lever på en stjärna, 1958, som beställdes till regeringsbyggnaden i Oslo, hänger kvar idag efter den restaurering som blev nödvändig på grund av bombattentaten 22 juli 2011.
En Hannah Ryggen-utställning visades i Sverige 1962, både på Moderna Museet i Stockholm och Göteborgs konsthall. Två år senare, 1964, representerade hon som första kvinna någonsin Norge på Venedigbiennalen.
Tack vare flera konstnärliga uppdrag har Hannah Ryggens konst stark närvaro i Norges offentliga rum; bland annat på Oslo Universitet och Norges Tekniska Högskola i Trondheim. I samlingarna på Malmö Konstmuseum finns sedan 1948 hennes Vi och våra djur, 1934, samt sedan 1974 Min far, 1968.
Efter hennes död 1970 visades samma år en minnesutställning på Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim, som också höll en jubileumsutställning vid hundraårsdagen 1994. Museet äger Norges största samling Hannah Ryggen-konst och har sedan 1998 en permanent utställning med hennes verk. Den biografiska filmen Människan i väven i regi av Marit Berntzen hade premiär 1996.
Under 2010-talet rönte Hannah Ryggens konstnärskap förnyad uppmärksamhet, som inleddes då en handfull av hennes vävar visades på den betydelsefulla internationella samtidskonstutställningen Documenta år 2012. Utställningen Hannah Ryggen: Världen i väven visades 2015 på Nasjonalgalleriet i Oslo, 2015—2016 på Moderna Museet i Malmö och 2017 på Modern Art Oxford i Storbritannien och 2019—2020 i Frankfurt, Tyskland. Den norska konsthistorikern och konstkritikern Marit Paasches biografi Hannah Ryggen: En fri gavs ut 2016 på norska och 2019 på Thames & Hudson med engelska titeln Hannah Ryggen: Threads of Defiance.
Hannah Ryggen avled i Trondheim 1970. Hon ligger begravd med sin make på Ørlands kyrkogård.
