Harriet Alfons var förlagsredaktör och översättare under 1900-talets andra hälft.
Harriet Alfons föddes in i den svenska judiska kultureliten. Släkten på fädernet härstammar från en handlande David Josephson som invandrade till Sverige 1780 i den första vågen judisk invandring från Tyskland. Fadern Ragnar Josephson var en känd konsthistoriker. Harriet Alfons föddes i Uppsala 1923, men när fadern fick en professur i konsthistoria i Lund flyttade familjen dit. Modern hette Gabrielle Abramson, även detta ett känt namn i en judisk kontext. I Lund grundade Ragnar Josephson 1934 det som senare har kommit att heta Skissernas museum. Han blev även ledamot av Svenska Akademien 1960. Josephsons bror Gunnar var bokhandlare och ordförande för den Mosaiska församlingen i Stockholm. Dennes son var skådespelaren Erland Josephson. Under några år kring 1950 var Ragnar Josephson Kungliga Dramatiska Teaterns chef.
Harriet Alfons tog studenten på Katedralskolan i Lund och fortsatte med studier i litteraturhistoria, engelska samt religionshistoria och tog filosofie kandidatexamen 1944. Hon valde således en egen väg in i det svenska kulturlivet med en gedigen akademisk bas. I Lund träffade hon konstnären och författaren Sven Alfons, som hon gifte sig med 1945. Han hade varit faderns elev i konsthistoria. Sven Alfons kom att tillhöra fyrtiotalisterna och var inspirerad av surrealisterna.
Paret Alfons bosatte sig i Stockholm och Harriet Alfons första tjänst blev som redaktör på förlaget Natur & Kultur. Chefen Johan Hansson initierade en ny typ av antologi för barn – Min skattkammare – och Harriet Alfons blev dess redaktionssekreterare. Tillsammans med Annie Löfstedt fick hon sätta igång det barnlitterära projektet, något som till att börja med inte var självklart för henne. Tillsammans med maken Sven Alfons umgicks hon i 1940-talets litterära kretsar. Därför blev också vuxeninslagen i de första antologierna märkbara. En viktig kontakt i detta sammanhang blev Britt G. Hallqvist, som Harriet Alfons upptäckte var en utmärkt författare för barn.
Efter några år som redaktör på Albert Bonniers Förlag respektive Forum övergick Harriet Alfons 1955 till Svensk Läraretidnings Förlag med serien Barnbiblioteket Saga som sin portalutgivning. Signe Wranér hade drivit verksamheten sedan mitten av 1930-talet och Harriet Alfons uppfattade verksamheten som förlegad. På Saga stannade Harriet Alfons den längsta tiden i sitt yrkesliv – i hela arton år. Hon kallades ibland för Fru Saga.
En ny epok i Harriet Alfons karriär inleddes 1973 då Natur & Kultur önskade inleda en satsning på Min nya skattkammare. Hon blev ansvarig för utgivningen och var verksam på Natur & Kultur fram till 1988. Efter pensioneringen fortsatte Harriet Alfons att ge ut antologier i egen regi, men på Berghs förlag tillsammans med kollegan Margot Henrikson.
Harriet Alfons omfattande översättningsbana (närmare hundra titlar) fick egentlig fart först mot slutet av 1950-talet. Om denna verksamhet har dottern Rebecca Alsberg och Karin Strandberg skrivit i Svenskt översättarlexikon. Huvudparten av översättningarna hämtades från engelskan, som ju varit hennes studiespråk. Harriet Alfons översatte barnböcker för Saga, men började alltmer översätta vuxenböcker på uppdrag av Bonniers och Forum och senare Alba och Trevi. Bredden var stor, från bilderböcker till nobelpristagare.
Det var skönlitteraturen som lockade mest, särskilt kvinnliga författare, exempelvis Doris Lessing. Ett flertal översättningar gjorde Harriet Alfons i samarbete med Jadwiga P. Westrup, några med dottern Rebecca Alsberg. Viktiga insatser gjorde hon också genom att översätta Virginia Woolf, Rebecca West och Edith Wharton. Under 1970-talet översatte hon ett antal verk inom barnpsykologin. Konstintresset visade sig i hennes översättningar av exempelvis Rudolf Broby-Johansens Liv i konsten, 1990. Översättningarna gjorde hon vid sidan av sitt krävande förlagsarbete. Det blev under kvällar och helger som översättningarna fick utföras.
Harriet Alfons insatser som förlagsredaktör under ett halvt sekel från 1940-tal till 1990-tal utgör en viktig byggsten till den moderna svenska barnlitteraturens framväxt. Hon var en av alla dessa kompetenta, kulturellt aktiva kvinnor som gav barnlitteraturen en ryggrad. Som projektledare för Min skattkammare i sin första utgivningsomgång några år på 1940-talet och framförallt Min nya skattkammare på Natur & Kultur från 1973 satte hon sin prägel på vilka texter som valdes ut och senare kan betraktas som kanoniserade i den svenska antologihistorien. En närmare studie av den banbrytande utgivningen återstår att göra. Även Harriet Alfons urval av illustrationer och kontakter med författare vore värda att studera närmare. Som översättare följde hon med sin tid och gjorde en betydande insats för den kvinnolitterära rörelsen som växte sig stark under 1970-talet.
Harriet Alfons fick ett långt liv och avled i Stockholm 2015.
