Helena Malheim var en barnmorska som under 1700-talet engagerade sig för att förbättra förlossningsvården och i detta syfte författade en bok om förlossningskonst.
Helena Malheim föddes i Uppland 1716. Hennes mor, Helena Tolstadia, var prästdotter från Almunge. Helena Malheim bodde med sin mor i morföräldrarnas hem medan fadern, fältskären Justus Andreas Maellem, tjänade i Karl XII:s armé i Fredrikshald, Norge. Efter hemkomsten 1718 tog han avsked från armén och flyttade med familjen till Uppsala där han blev akademifältskär. När Helena Malheim var 14 år dog hennes mor och efter tio månader även fadern. Senare skrev hon att hon hade en ”Berömd Chirurgus till far” och att hon själv ”ifrån barndomen [hade] haft stor lust till allt vad som till medicinvetenskaper hörer”. Sannolikt hade hon tillgång till läroboken i förlossningskonst, Neues Hebammen-Licht, av den holländske läkaren Hendrik van Deventer, eftersom hon hänvisade till den i boken hon själv kom att skriva.
År 1739 gifte sig Helena Malheim med järnhandlaren Anders Ekström och bosatte sig i Uppsala slottskvarter. År 1741 födde hon parets första barn och hon kom att föda minst nio barn. Någon gång runt 1751 måste hon ha utbildat sig och svurit barnmorskeeden i Stockholm. Efter den tidpunkten arbetade hon som stadsbarnmorska i Vänersborg. I den positionen var Helena Malheim en av stadens betalda tjänare med 100 daler silvermynt årligen samt hushyra. Som jämförelse kan nämnas att stadsläkaren årligen hade 300 daler silvermynt och stadsfältskären 160 daler silvermynt.
Enligt 1711 års barnmorskereglemente fick ingen som inte var examinerad och edsvuren barnmorska befatta sig med förlossningar. Detta tog Helena Malheim fasta på när hon rasade över de okunniga hjälpgummorna i staden. År 1756 klagade hon över dem i rådstugan. Samma år författade hon sin skrift om förlossning och förlossningskonst och skickade den till Collegium medicum i hopp om att de skulle låta trycka den. Vid den tidpunkten hade hon börjat undervisa allmogekvinnor i förlossningskonst men ville få kollegiets tillstånd att ge en kvinna i varje socken i Älvsborgs län och i Dalsland utbildning i ämnet.
Sommaren 1758 reste Helena Malheim till Stockholm för att närvara vid Collegium medicums sammanträde 12 juli. Det hörde knappast till det vanliga att det ”olärda könet” bevistade dessa möten. Kollegiet återkom till hennes begäran vid mötet 24 juli då hon också var närvarande. Hennes skrift ansågs dock ofullständig, men hon tilläts undervisa i jordemoderskonsten på villkor att kvinnorna inte avlade barnmorskeed. Det var bara Collegium medicum i Stockholm som hade rätt att examinera.
Helena Malheim fortsatte att kämpa för sin professions erkännande och i Vänersborgs rådstuga återkom hon ofta med brev. Hon hotade att ta tjänst i Uddevalla där hon skulle få högre lön. Borgmästaren och stadsläkaren stödde henne men stadens äldste ville inte ge henne löneförhöjning. Eftersom hennes make var oavlönad rådman beslöts att ge en årlig lön till honom i stället för att på så sätt tillmötesgå hans hustrus krav. Helena Malheim återkom dock i mars 1759 och ville ha 100 daler silvermynt i tillökning på sin årslön och lovade då att betjäna de fattiga utan betalning. Hon lyckades höja sin lön men förlorade professionens ensamrätt eftersom outbildade hjälpgummor tilläts fortsätta bistå vid förlossningar.
Helena Malheim gav inte upp sin strävan att utbilda kvinnor i förlossningskonst utan återkom i en skrivelse till Collegium medicum. Dessutom ansökte hon denna gång om att få bli provinsialbarnmorska, men ansökan avslogs av kollegiet som då leddes av Sveriges första professor i obstetrik, David Schultz (adlad von Schulzenheim). Utbildning och examination av barnmorskor utanför Stockholm var således olagligt vid denna tidpunkt. Följden blev att få allmogekvinnor kunde beredas utbildning och Helena Malheims barnmorskelära var inte aktuell för publicering.
Helena Malheim blev änka år 1773 och bodde utblottad tillsammans med sin dotter Ulrika när en eldsvåda bröt ut 1777 och förstörde hennes hem och två tredjedelar av staden. Dottern gifte sig och Helena Malheim kom att bo i hennes familj till omkring år 1784. År 1795 dog Helena Malheim i fattigstugan i Vänersborg.
Helena Malheims manuskript med anvisningar för hur förlossningar borde genomföras, Barnmorske Wettenskaper äro Sammanskrefne uti Ett Hundrade Tijo Frågor och Swar i Enfaldighet Framgifne af Catharina Hellena Malhiem Stads Barnmorska i Wenersborg År 1756, var då omhändertaget av länets dåvarande landshövding, Adolf Mörner, och medfördes i dennes flytt till Esplunda i Närke. Därefter har det förvarats i Esplunda arkiv, Riksarkivet. 200 år efter Helena Malheims död har emellertid manuskriptet bearbetats och publicerats genom Pia Höjeberg.
