Helmy Hansson var en ledande spelman och vis- och balladsångare i Dalarna från mitten av 1900-talet till sin död 1993.

Helmy Hansson föddes i Stora Tuna och kallades vanligtvis Blomfeldts Helmy efter sina föräldrar. Hemmet var beläget i Islingby, en bit utanför Borlänge. Hon växte upp under enkla omständigheter materiellt sett, men i en miljö som var präglad av sång och musik. Från sin farmor Johanna Kristina Romlin övertog Helmy Hansson en stor visrepertoar. Eftersom farföräldrarna bodde på övervåningen i Helmy Hanssons barndomshem var de en självklar del av umgänget. Helmy Hansson berättade själv att hon och hennes båda syskon ofta vistades hos farföräldrarna och då sjöngs det. Farmoderns visor satannde sedan kvar i minnet.

Från fadern, Hjalmar Blomfeldt, ärvde hon en stor repertoar för fiol. Fadern, som arbetade vid Domnarvets järnverk, var en av bildarna av Stora Tuna spelmanslag och Helmy Hansson kom så småningom att ta över rollen som spelledare i laget. Redan som barn följde hon med fadern på spelmansstämmor och liknande tillställningar. När fadern spelade själva låten fick hon sekundera.

Helmy Hansson gifte sig 1934 med Edvin Hansson från Gustafs dit paret också flyttade. Där fick hon också en viss vidareutbildning i fiolspelet. En tysk fiollärare besökte regelbundet orten och hos honom tog Helmy Hansson lektioner. Ett annat sätt att förkovra sig i fiolspelet skedde genom de resor Helmy Hansson tillsammans med sin make företog runt om i Dalarna. De sökte då upp den tidens främsta spelmän: Gössa Anders, Olof Tillman, Carl Gudmundsäter, Evert Åhs, Hjort Anders och Anders Frisell. Helmy Hansson spelade in dem på band och lärde sig sedan deras låtar. Efter att hon avlidit donerades inspelningarna, som hon protokollfört och ordnat systematiskt, till Dalarnas museum.

Mot slutet av 1940-talet gjordes försök att bilda ett spelmanslag i Stora Tuna. Men det skulle dröja till 1950 innan laget blev formellt etablerat. Helmy Hansson och hennes far var med från början. Fem år senare invaldes hon i Dalarnas Spelmansförbunds styrelse och under 30 år var hon förbundets kassör. Tillsammans med Knis Karl, som var ordförande, bidrog hon verksamt till revitaliseringen av svensk folkmusik och stärkandet av förbundet.

Det kom att dröja innan Helmy Hanssons musikalitet, fiolspel och vissång uppmärksammades utanför den närmaste spelmanskretsen. En yngre generation kom att intressera sig för visorna och det intresset gav en skjuts åt Helmy Hanssons berömmelse. Tack vare att Helmy Hansson både spelade och sjöng och dessutom samlade på folkmusik efterlämnade hon ett betydande musikaliskt kulturarv som fortfarande praktiseras och kan avlyssnas.

Helmy Hansson avled 1993 i Borlänge och är begravd på Stora Tuna Kyrkogård.