Hilda Andersson var sjuksköterska, missionär och författare. Efter avslutat missionsuppdrag i Kina bosatte hon sig i Jerusalem 1927 där hon var verksam fram till sin död.
Hilda Andersson föddes den 29 december 1888 i Kärråkra, utanför Hässleholm. Då hon var tretton år gammal dog hennes mor och Hilda Andersson fick ansvar för hem och hushåll fram till dess hon flyttade från föräldragården. Familjen som då bestod av fadern och en äldre bror präglades av pietistisk kristendom. Efter studier i Katrineholm och Borås tog hon sjuksköterskeexamen 1916 vid Sahlgrenska sjukhuset (nuvarande Sahlgrenska Universitetssjukhuset) i Göteborg. Hon flyttade till USA 1917 och studerade språk och arbetade på sjukhus.
I Augustanasynodens regi sändes hon 1918 ut som missionär till Kina. Hon arbetade bland annat på en klinik i Xuzhou, i provinsen Jiangsu. Förhållandena var enkla och arbetsförhållandena hårda. Efter lokala oroligheter 1927 återvände hon till Sverige. Under ett tidigare besök i Palestina hade hon bestämt sig för att slå sig ner där. Genom ett arv kunde hon bygga ett hus på Olivberget som benämndes Svenskbo. Jerusalems klimat med torra varma somrar ansågs passa både hennes hälsa och hennes intressen. Hon startade så småningom odlingar på sin tomt.
Den främsta anledningen till att bo i Jerusalem var dock religiöst betingad. Hilda Andersson såg sin närvaro i Jerusalem som en kallelse. Hon ville finnas i ”Landet, där Guds helighet och kärlek visat sig för mänskligheten.” Hon upplät sitt hem för svenska Palestinaresenärer och missionärskolleger. Hennes gästfrihet var omtalad och hon arrangerade bjudningar som möjliggjorde möten mellan olika slags människor. Hon behärskade arabiska och bistod sina grannar med medicinsk hjälp och goda råd.
Hilda Andersson såg Svenskbo som en plats där hon kunde berätta för besökarna om landet och betydelsen av den judiska invandringen. Hennes hus blev snart ett frekventerat besöksmål. Bland besökarna kan nämnas Alice Tegnér, Pär Lagerkvist och kronprinsparet Gustav Adolf och Louise. De mer lokalt etablerade Nåssvenskarna från den amerikanska kolonin betraktade emellertid henne som en konkurrent. De var dessutom skeptiska till hennes förkunnelse.
I boken Sett från Oljeberget, 1937, skildrade Hilda Andersson sin tillvaro i Jerusalem, sina resor och möten med landets kulturer. Hon var liksom många andra missionärer etnografiskt intresserad och beskrev ingående palestinska arabers seder och bruk. Eftersom deras seder ansågs härstamma från Bibelns tid, inramades skildringarna med bibelreferenser. Även det moderna judiska livet, från kibbutzer till stadsliv, skildrades. Hon uppfattade den ökande judiska närvaron i landet som ett uppfyllande av Bibelns löften. Sin eskatologiska tolkning av texter och världsskeenden delade hon med representanter från Svenska Israelsmissionen. Dess direktor Birger Pernow bodde hos Hilda Andersson under våren 1934. Under en period stödde också Svenska Israelsmissionen hennes arbete.
Hilda Andersson hade sin församlingstillhörighet i Christ Church, belägen innanför Jaffaporten i Jerusalem. Christ Church var samlingspunkten för engelska missionärer från organisationen The Church’s Ministry Among the Jewish People (CMJ), som också drev ett sjukhus i staden. I församlingen mötte Hilda Andersson människor med samma kristna vision. Församlingen bestod av missionärer, men också av judar som konverterat till kristendomen. Till hennes kontakter hörde författaren Hannah Hurnard som arbetade för CMJ och den finska missionären Aili Havas. Även den svenska diakonen Greta Andrén tillhörde församlingen under en tid.
Hilda Andersson betraktade den tilltagande oron i landet med bitterhet. Från sin utsiktspunkt på Olivberget blev hon vittne till hur konvojer besköts och hur människor föll offer i skottväxlingar. Hon anklagade britterna för att ha svikit judarnas strävan att skapa ett eget land och för att stödja den arabiska kampen mot judarna. Hennes politiska sympatier låg hos judarna. Samtidigt ansåg hon stridigheterna vara en del av slutkampen inför återupprättelsen av det judiska folket och Jesus återkomst.
I den postumt utgivna boken Kampen om det heliga landet berättade Hilda Andersson hur västerländska representanter successivt lämnade landet före britternas tillbakadragande. Hennes judiskt kristna vänner blev utsatta för fördrivning och trakasserier. Barrikader och stängsel syntes överallt. Mattransporter blev plundrade. El- och telefonförbindelser blev avstängda. Hon berättade även om sin egen utsatta position på den arabiska sidan som ensam svensk med judiska sympatier. Både diplomater, kyrkliga dignitärer och hennes judiska vänner uppmanade henne att lämna Svenskbo.
Då situationen eskalerade ytterligare efter FN:s beslut om en tvåstatsdelning i november 1947, beslutade Hilda Andersson att tillfälligt lämna Jerusalem och åka till Etiopien. Den planerade avresan i februari 1948 kunde dock inte genomföras på grund av ett misstag med viseringen. Hilda Andersson återvände till Jerusalem och bodde hos judiskt kristna vänner. Då deras hus beskjutits med granater återvände hon till Svenskbo och Olivberget. Hilda Andersson hoppades att hennes goda relationer på båda sidor skulle skydda henne, liksom hennes gudsförtröstan.
Efter att ha firat gudstjänst söndagen den 25 april 1948 föll Hilda Andersson offer för en krypskytt. Hon blev dödad av flera skott då hon promenerade tillbaka mot sitt hem på Olivberget. Hennes död blev aldrig utredd, vilket förmodligen berodde på att hon var ett av många dödsoffer under en kaotisk period.
Spekulationerna om dödsskjutningen har varit många. Misstankar har riktats mot araber och sådana britter som var allierade med arablegionen. Enligt Hilda Anderssons utsaga fick hon besök av engelska militärer några veckor före dödsskjutningen. Man ville förmå henne att lämna landet. Kollegan Hannah Hurnard noterade i sina dagboksanteckningar att Hilda Andersson brukade leverera matpaket till judiska vänner i Jerusalem. Förnödenheterna kom från den arabiska sidan. Trots påpekanden om riskerna fortsatte hon med utdelningen. Matleveranserna var ett troligt skäl till dödsskjutningen.
På grund av striderna fick hon begravas tillfälligt inom den amerikanska kolonins område. Hon fick sin slutliga grav på Nåsbornas begravningsplats på Skopusberget, inte så långt från sitt hem. Före sin död hade hon överlåtit Svenskbo till det norska Karmelinstitutet, vilket förvaltade huset under den jordanska administrationen, 1949–1967. Egendomen köptes 1990 av Chanan Porat, en av den israeliska bosättarrörelsens förgrundspersoner. På platsen finns idag yeshivan Beit Orot, ett judiskt religiöst college med bosättaranknytning.
