Hildur Ottelin var gymnastikdirektör, bostadsinspektris och den första kvinnan i Uppsala stadsfullmäktige. Hon startade också Rickomberga egnahem AB i Uppsala.

Hildur Ottelin föddes år 1866 i Gamlakarleby, Finland, där fadern var borgmästare. Modern var från Haparanda. När Hildur Ottelin var två år föddes brodern Odal och kort därpå blev fadern hastigt sjuk och dog. Modern flyttade då med de små barnen till sina föräldrar i Haparanda. Hon avled två år senare och när också båda morföräldrarna avlidit kom barnen att växa upp hos en moster i Piteå.

Medan brodern Odal Ottelin tog studenten i Härnösand började Hildur Ottelin studera i Stockholm. Hon gick först på Åhlinska skolan och åren 1891–1893 på Gymnastiska centralinstitutet (GCI). De som utexaminerades därifrån blev gymnastikdirektörer och behöriga att arbeta som både gymnastiklärare och sjukgymnaster, vilket Hildur Ottelin också gjorde. Efter examen flyttade hon till Uppsala där hon bodde tillsammans med sin bror som studerade vid universitetet. Hon började som gymnastiklärare på Lindska skolan och arbetade även på Anna Wikströms skola för blinda kvinnor. Inför det arbetet auskulterade Hildur Ottelin på Tomteboda för att lära sig mer om de blindas förutsättningar.

Syskonen Ottelin hade ärvt betydande tillgångar och Hildur Ottelin använde sina pengar till insatser hon ansåg nödvändiga i samhället. År 1903 köpte hon två hus med små arbetarbostäder i Erikslund, en fattig förort till Uppsala. En vandringsbok, som under 50 år fördes mellan eleverna i Hildur Ottelins kurs på GCI, innehåller brev där hon berättar att hon köpt husen för att ge arbetarna möjlighet till goda bostäder. Hon var mycket engagerad i de sociala frågorna och kände utan tvivel till de insatser som gjordes av bland andra Agnes Lagerstedt i Stockholm. Hildur Ottelin hade som mål att bostäderna skulle vara så snygga och bekväma som möjligt. ”Fönster att öppna, möjlighet att bada och att läsa det är hvad jag kan ge”, skrev hon till sina kamrater. I ett av husen bodde hon också själv, tillsammans med väninnan Alice Thunberg.

År 1904 köpte hon mark. Ett stort gärde utanför Erikslund var redan uppstyckat och avsett för små egnahem, men när Hildur Ottelin hörde om planerna på bostadsspekulation köpte hon området för 15 000 kronor kontant, en ansenlig summa med dåtida mått mätt. Kort därefter bildades Rickomberga egnahem AB, med Hildur Ottelin som VD – en post hon hade tills bolaget avvecklades år 1923. Bland aktieägarna fanns kända politiker och Uppsalaprofiler som akademisekreterare Johan von Bahr, Elisabeth von Bahr, Elsa Eschelsson och dennas svåger professor Johan Hagströmer samt häradshövding Axel Olivecrona. Egnahemsbyggarna fick genom Hildur Ottelins försorg lån för sina hus och området blev snabbt bebyggt. Där fanns också lokaler för en Verdandiloge som Hildur Ottelin var aktiv i.

Hildur Ottelins engagemang i bostadsfrågorna ledde till att hon år 1908 anställdes som Uppsala stads första bostadsinspektris. Yrket var nytt; Kerstin Hesselgren i Stockholm blev 1906 den första bostadsinspektrisen i landet. Bostadsförhållandena för mindre bemedlade var utomordentligt dåliga och insatser krävdes. Hildur Ottelin tog sitt uppdrag på stort allvar och hon blev mycket uppskattad av dem hon hjälpte. Hildur Ottelin ansåg att detta var hennes ”riktiga” arbete och hon avvecklade successivt verksamheten som gymnastikdirektör och sjukgymnast. År 1911 fick hon också i uppdrag att ta hand om stadens egnahemsbygge i Svartbäcken – ett annat förslummat område. Här byggde staden ett nytt slags bostäder i form av radhus. Hildur Ottelin kontrollerade noggrant både bygget och försäljningen.

Under storkonflikten 1909–1910 finansierade Hildur Ottelin bespisning av barn till strejkande, vilket gjorde henne känd och uppskattad. Hon kandiderade till stadsfullmäktige för socialdemokratiska partiet och 1912 blev hon den första och till 1919 enda kvinnan i församlingen. År 1915 fick hon också plats i drätselkammaren. Hon agerade alltid för de mest utsatta. År 1917 föreslog hon att en brandstation som inte längre användes skulle omvandlas till bostäder för ensamstående kvinnor med barn. Där skulle finnas en föreståndarinna och barnkrubba, vilket väckte debatt. Förslaget antogs ändå av drätselkammaren, men överklagades och beslutet upphävdes av Kungl. Maj:t. Under dessa krisår arbetade hon också för fördelning av odlingslotter till mindre bemedlade familjeförsörjare, anslag till Sällskapet Hjälp genom arbete för en skoreparationsverkstad samt dyrtidshjälp till flickskolor och barnhem; i samtliga fall med framgång. Tillsammans med partikamrater drev hon även att det skulle byggas hyreshus med smålägenheter för bostadslösa familjer i Uppsala, vilket också gjordes. Några år senare, när ett nytt ålderdomshem skulle byggas, argumenterade hon för att det skulle få mer hemlika förhållanden och erbjuda gemensamma bostäder för åldriga makar.

I sitt sista brev i Vandringsboken, i maj 1927, berättade Hildur Ottelin att hon året dessförinnan slutat arbetet som bostadsinspektris. Hon hade då fyllt 60 år, vilket var pensionsåldern i Stockholm och den borde också gälla i Uppsala, ansåg hon. Dessutom menade hon att de äldre inte skulle stå i vägen för ungdomen. Hon avled i september 1927, bara några dagar innan hon skulle fylla 61 år. Hennes eftermäle i stadens tidningar var mycket positivt från alla håll. Upsala Nya Tidning skrev att alla som samarbetat med henne lärt sig att ”högakta och värdera denna enkla och anspråkslösa kvinna som alltid förstod att vinna sympati och få fram mycket av det, som i andra samhällsklasser icke så lätt blir beaktat”. Begravningen i Uppsala domkyrka var högtidlig och stämningsfull och arbetarrörelsens florbehängda röda fanor fanns för första gången där inne. Hildur Ottelin är begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Hon har fått en gata uppkallad efter sig i Rickomberga i Uppsala, Hildur Ottelinsgatan.