Hilma Hofstedt var facklig agitator och en av Halmstads första kvinnliga politiker. Hon höll många föredrag om barnbegränsning och preventivmedel under 1910-talet, vilket medförde fängelsestraff då sådan upplysning var förbjuden.

Hilma Maria Hofstedt föddes 1882 i Arvika som barn till pigan Cajsa Andreasdotter och drängen Axel Wilhelm Hoffstedt. De var då 23 respektive 19 år gamla och inte gifta. Två år tidigare var båda föräldrarna boende hos arrendatorn Martin Naucler i Gata i Jösse Härad. Vid folkräkningen 1890 bodde varken föräldrarna eller Hilma Hofstedt kvar på gården.

År 1896 utvandrade Hilma Hofstedt till Norge, där hon arbetade på en textilfabrik. Enligt bevarade polisförhör blev hon hemskickad till Sverige 1901. I förhöret noterades att hon fött sonen Ervin William den 19 mars 1901, och lämnat barnbördshuset i Kristiania den 3 april.

År 1904 bildades den ungsocialistiska Hagaklubben i Göteborg. En av medlemmarna, John Andersson, har beskrivit när Hilma Hofstedt en kväll runt 1905–1906 steg in på mötet på kaféet Verdandi: ”Av klädseln och utseendet att döma var hon fattig och [...] osäker inför de nya kamraterna […] Hon hade några dagar dessförinnan kommit från Norge, där hon arbetat någon tid och även tillhört en norsk socialistisk ungdomsförening. Hade intet fast logi och ett litet barn att försörja och taga vara på. Ekonomin var så gott som obefintlig. De kvinnliga kamraterna fattade fort sitt beslut [och] hjälpte henne till logi”. Hon skaffade sig själv ett lågavlönat arbete på en reseffektfabrik. Enligt John Andersson blev hon snart ”en glänsande talarinna” och under 1910-talet den främsta av syndikalismens kvinnliga talare. Hon talade medryckande utifrån sin egen erfarenhet av fattigdom, och reste ofta på föreläsningsturnéer, bland annat tillsammans med Laura Andersson, initiativtagare till syndikalistiska kvinnoförbundet och dess första förbundsordförande. Laura Andersson och Hilma Hofstedt ska ha varit mycket goda vänner och politiska kamrater.

I november 1907 drog Hilma Hofstedt fulla hus i Småland och bildade flera kvinnoklubbar. I februari 1908 var hon på turné i Göteborg, Västmanland och Dalarna. Hon agiterade i Ådalen och Norrbotten, för rallare och vid kraftverksbyggen. Hon skrev uppskattade artiklar i ungsocialisternas tidning Brand och var aktiv i Kvinnornas fackförbund, som bildats 1902, för att samla kvinnliga arbetare som inte släpptes in i de manliga fackförbunden. År 1907 deltog Hilma Hofstedt som ombud för sin fackförening på en kvinnokonferens anordnad av Kvinnornas fackförbund och Allmänna Kvinnoklubben och bestred i ett inlägg åsikten att industriarbete skulle demoralisera kvinnor. Förbundet var aktivt till 1908. Sömmerskorna släpptes 1909 in i Svenska skrädderiarbetareförbundet.

Den 27 februari 1905 födde Hilma Hofstedt sonen Ejnar Konrad William i Örgryte församling. Fadern är okänd. I slutet av 1910 föddes sonen Alfons Birger, också med okänd fader, och de tre bodde som inhyseshjon hos stenhuggare Oskar Vilhelm Andreasson med familj på Ryk Nordgård i Tanum. Runt 1910 bildade Hilma Hofstedt familj med stenhuggaren John Karlsson från Bohuslän. Den 14 januari 1915 föddes dottern Gudrun Isabel i Kungshamns församling.

År 1914 skrev Hilma Hofstedt kritiskt om första världskrigets krigshets i tillfällighetstidningen Det stora blodbadet. Där beskrev hon även sin egen situation: ”[Jag] ser på mina barn som saknar skor och varma vinterkläder, ser i min tomma vedkällare, min tomma potatisbinge och vänder på dessa fattiga kronor som miljonbolaget i sin outgrundliga nåd beslutat att låta stenhuggarna arbeta för [...]”. År 1915 flyttade familjen från Bohuslän till Göteborg, då John Karlsson hade svårt att hitta arbete. I april 1916 flyttade de till Jakobsgatan i Halmstad. När situationen inte förbättrades, utvandrade John Karlsson till USA. Till en början ska han ha skickat hem pengar till familjen, men snart upphörde kontakten, och Hilma Hofstedt lämnades ensam med försörjningen av barnen.

I december 1915 höll Hilma Hofstedt ett föredrag i Halmstad under rubriken ”Fattigdom-Barnalstring-Moderskapsförsäkring”. Hon argumenterade för rätten till barnbegränsning och sexualupplysning och talade om det lidande stora barnaskaror och ständiga graviditeter innebar för fattiga arbetarkvinnor och familjer. Inspirationskälla var doktor Alma Sundquist, som Hilma Hofstedt hört tala på den första socialdemokratiska kvinnokongressen 1908. I enlighet med den så kallade preventivmedelslagstiftningen, som förbjöd upplysning om preventivmedel fram till 1937, dömdes Hilma Hofstedt till 50 dagsböter för föredraget. Hilma Hofstedts lön från arbetet som tvätterska räckte inte till att betala böterna. Kravbreven fortsatte att komma medan hon åkte på nya mötesturnéer och skrev om dessa i Brand.

Mot slutet av 1916, när Hilma Hofstedt kom tillbaka från en turné i Småland, Borås och Fritsla, blev hon tagen av polisen och satt i fängelse. Hon skrev ironiskt om fängelsetiden i Brand, där hon kallade det ”Statens Pensionat” och uttryckte sin solidaritet med de fängslade för Amalthea-dådet 1908. Året efter gav hon ut sitt föredrag i skrift på eget förlag.

I Halmstad ordnades ett möte den 22 april 1917 av nykterhetsrörelsen, som Hilma Hofstedt var delaktig i, tillsammans med ungsocialisterna och socialdemokratiska ungdomsklubben, under rubriken ”Kvinnokrav i nödtider”. Uppslutningen var stor och folk samlades på gatorna utanför. På mötet talade Hilma Hofstedt om kvinnorna i franska revolutionen som marscherade för bröd, och menade att halmstadsborna behövde gå till direkt aktion. Hon kritiserade livsmedelspolitiken och krävde åtta timmars arbetsdag. Den 23 april deltog en tredjedel av Halmstads invånare i demonstrationen som först gick mot rådhuset, där borgmästaren väntade. Hilma Hofstedt höll tal och läste upp en resolution om tolv punkter, med bland annat krav på rättvis fördelning av livsmedel, kommunalt centralkök, ordnande av bostadsfrågan och åtta timmars arbetsdag. Borgmästaren intygade att man skulle pröva de förslag som förts fram. Sedan fortsatte demonstrationen till slottets borggård och landshövdingen, där de inte fick lika god respons. Trots att demonstrationen gick lugnt till, övervakades den med riktade kulsprutor. Runt om i landet bildades sedan arbetarråd och så även i Halmstad.

Året därpå inbjöds Hilma Hofstedt av 6 maj-kommittén för att hålla möten i Göteborg. Den 20 mars talade hon på temat ”Hungersolidaritet och jobbarmoral” i Färjenäs. Med jobberi avsågs spekulation med livsmedel, där mat undanhölls för att senare kunna säljas dyrare. Hilma Hofstedt ansåg att man borde driva på de kommunala livsmedelsnämnderna. Hon ska ha deklarerat att arbetarna borde ”samla sig och begära kontroll över livsmedlen” och att om man kunde kräva hungersolidaritet av arbetarna, borde också livsmedelslagren komma ”till allmän och rättvis fördelning och ransonering”.

År 1922 blev Hilma Hofstedt invald i stadsfullmäktige i Halmstad, som första namnet på valsedeln för Sveriges kommunistiska parti (SKP). Hon satt också i kyrkofullmäktige och nykterhetsnämnden, och drev frågor om omfördelning av kyrkojord till fattiga lantarbetare, kvinnors rättigheter, kommunalt barnbördshus och ökat bidrag till Föreningen Mjölkdroppen. Sin sista föredragsturné för Syndikalisterna gjorde hon 1925.

År 1928 åkte Hilma Hofstedt med en delegation på 300 personer till Sovjetunionen. Samma år höll hon ett första majtal på Gärdet i Stockholm inför 4 000 personer och kandiderade till riksdagen som första namn på valsedeln för Hallands kommunister, men kom inte in. Samtidigt arbetade hon som tvätterska, och tog extraarbete med sömnad i hemmet. När hon var på turné fick barnen ofta klara sig själva. Under en resa till Sovjetunionen 1934 fick Hilma Hofstedt en hjärnblödning. Efter hemkomsten försämrades hennes hälsa. År 1935 tvingades hon lämna sitt uppdrag i kommunfullmäktige och kunde inte, som planerat, kandidera till riksdagen. Hon ska ha levt de sista åren i ”ohygglig fattigdom” och många gånger inte haft mat till sig själv och barnen.

Hilma Hofstedt dog 1937 av hjärnblödning. Hon följdes till graven på Västra kyrkogården i Göteborg av ett stort demonstrationståg med fackföreningar och vänsterpolitiska organisationer.