Hjördis Nordin-Tengbom var en mångsidig konstnär, verksam som skulptör, under 1900-talets första hälft.

Hjördis Nordin-Tengbom var yngst av fem barn till den konstkunnige snickarmästaren och formgivaren Lars August Nordin. Fadern lyckades leda in tre av barnen mot konstnärlig verksamhet. En av Hjördis Nordin-Tengboms bröder blev arkitekt och den sex år äldre systern, Alice Nordin blev skulptör och hennes förebild. På grund av moderns ohälsa fick Hjördis Nordin-Tengbom bo hos Alice Nordin. Trots att hon tvekade inför yrkesvalet följde hennes utbildning systerns mönster: först Tekniska skolan 1893–1897 och därefter Konstakademien 1898–1903. Hon fullföljde akademistudierna för John Börjeson i skulptur och fortsatte till Paris, där hon besökte Académie Julian och Académie Colarossi 1903–1906.

Paristiden var konstnärligt sett hennes rikaste period. Hjördis Nordin-Tengbom deltog i salongen på Marsfältet och ställde ut med de franska skulptörerna Dejean, Despiau och Defresne i gruppen Certais. Hennes konsthantverksalster uppskattades även i Sverige. Här fanns hennes ”välgörare” Leja-chefen Josef Sachs och fabrikör Hjalmar Wicander, som sände henne underhåll kvartalsvis. I gengäld formgav hon allehanda belysningsartiklar och prydnadsföremål för deras hem. Hon sände modellerna från Paris till Stockholm, där C.G. Hallbergs guldsmedsaktiebolag, som hon hade arbetat för redan under akademitiden, var en av fabrikerna som skötte tillverkningen. Även Nordiska Kompaniet beställde cigarettändare och lampor av henne. Hennes takarmaturer Ringkrona och Älvalek göts hos Armand Dueval i Paris 1903–1906 och skeppades till Stockholm. År 1904 beställde Ragnar Östberg ljuskronor av henne för televerket i Moskva. 1907–1914 sålde hon modeller till Rörstrand (bland annat statyetten Blåsippan), formgav kristallvasen Såpbubblor, illustrerade teaterrecensioner för Svenska Dagbladet och gjorde omslag till Daniel Fallströms romaner. Av hennes hand finns också hyllningsadresser, tvål- och öletiketter, exlibris, karikatyrer och smycken.

Under hela Paristiden var hon förlovad med den blivande arkitekten Ivar Tengbom. År 1905 gifte de sig i Paris. Hjördis Nordin-Tengbom trodde på arbetsgemenskap i en delad ateljé. Hon hade året innan hjälpt sin make att ”försköna”, det vill säga färglägga, hans ritningar till stadshustävlingen i Stockholm och de hade tillsammans blivit premierade i en tävling om Sten Sturemonumentet i Uppsala år 1902. De lämnade dock ateljén i Paris för Sverige. Hjördis Nordin-Tengboms liv kom att upptas av omsorgen om parets fyra barn och representationsplikterna som följde på makens yrkesmässiga framgångar. I umgänget ingick med tiden samhällets toppar, kungligheter och adel förutom konstnärer. Hon fortsatte med vad hon själv kallade sitt ”småplock”: sigill åt Konstföreningen 1910, porträttmedaljonger, minnesplakett av Stockholm stadions invigning 1912 och medaljer till Livförsäkring AB Nordstjernan 1921 och till Årstabrons invigning 1929. År 1911 fick hon utforma portalen till det av Ivar Tengbom ritade Sachsska Barnsjukhuset och 1915 formgav hon några småkryp på Enskilda Bankens fasad, även det ett betydande verk av maken.

Med tiden förlorade Hjördis Nordin-Tengbom maken Ivars stöd. När hon fann en annan kvinnas kärleksbrev i hans kavajficka måste hon dock lova honom att inte göra skandal och begära skilsmässa förrän hans viktigaste bygge, Konserthuset i Stockholm, var färdigt fyra år senare. Hon gav löftet ”att ingenting veta” mot att få göra en stor marmorrelief i husets foajé, Barnorkestern. Verket består av tretton knubbiga, nakna barn som spelar olika instrument. Reliefen stod färdig 1927 och blev hennes största arbete. Efter den officiella skilsmässan samma år samlade hon sig till en retrospektiv skulpturutställning i Galleri Modern 1931 tillsammans med Märta Måås-Fjetterström. Där visade hon ett trettiotal arbeten, där flera i katalogen bär anmärkningen ”Ej färdig”. Vila och Dans hörde till de fåtaliga tidiga verken som ställdes ut, liksom Modell Rosalie Pechée, som var det enda verk som såldes. Hälften av de utställda arbetena var sena porträtt, för vilka ”professorskan Tengbom” fick odelat beröm. Hjördis Nordin-Tengbom var även en skicklig etsare och akvarellist.

Hjördis Nordin-Tengbom dog 1969 och är begravd under den av henne utformade gravstenen med motiv från Barnorkestern på Norra begravningsplatsen i Solna.