Hjördis Petterson var skådespelare och en av dem som medverkat i flest filmer i Sverige under 1900-talet.

Hjördis Petterson föddes 1908 i Visby. Efter utbildning på Dramatens elevskola 1927–1930 verkade hon över hela landet inom en mängd olika genrer. Dramaten kom att bli en återkommande scen men hon växlade mellan att spela dramatiska roller och framträda i revyer och farser. Efter Dramatens elevskola arbetade hon på Folkteatern i Göteborg. Teaterns konstnärlige ledare Torsten Hammarén blev en viktig läromästare som Hjördis Petterson själv omtalat som en av dem som lärt henne mest. Åren efter arbetet med Torsten Hammarén verkade hon på Konserthusteatern samt Vasateatern under ledning av Gösta Ekman d.ä., vilket Hjördis Petterson beskrivit som sin andra teaterskola. Det var också där som hon gjorde sin första större komiska roll. Under 1940- och 1950-talen var Hjördis Petterson verksam på en mängd olika scener, som Dramaten och Göteborgs stadsteater, samt en mängd privatteatrar. Åren 1968–1974 var Dramaten åter hennes fasta scen. År 1985 gjorde hon också sin sista scenroll, i Kattlek av István Örkény, på Dramaten.

Hjördis Petterson gjorde nära 200 roller under sin karriär, inom en mängd olika genrer. Hon spelade stora dramatiska roller i verk av Strindberg, Lagerkvist, Molière och Federico García Lorca. Utöver att spela mer dramatiska roller var hon en återkommande primadonna i revyer på framför allt Folkan, signerade Kar de Mumma, men även hos Karl Gerhard. Hennes starka sångröst och goda textning gjorde henne till en framstående kuplettsångare. Hon var känd för snabba och pricksäkra repliker, en konst hon framför allt förfinat genom sitt arbete med många revyer. Hjördis Petterson spelade även fru Peachum i Brechts Tolvskillingsoperan, i regi av både Ingmar Bergman och Alf Sjöberg. De komiska rollerna återkom framför allt i hennes arbete på olika privatteatrar, så som Lorensbergsteatern, Intima teatern, Vasateatern och Oscarsteatern, där farser av Kesselring, Coward och Shaw dominerade.

Utöver en bred scenkarriär var Hjördis Petterson ett ofta återkommande ansikte på film. Hon medverkade i nästan 140 filmer. Den filmroll hon själv tyckte bäst om var madam Flod i Arne Mattssons filmatisering av Hemsöborna från 1955. Hon medverkade i flera filmer av Ingmar Bergman och hennes sista filmroll var som Eleonora Bruse i Tage Danielssons Sopor, 1981.

Att gestalta roller i alla åldrar var en av Hjördis Pettersons specialiteter. Redan som 23-åring fick hon gestalta änkedomprostinnan Julia Hyltenius i Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente. Utöver arbetet på scen och med film gjorde Hjördis Petterson ett flertal TV-teateruppsättningar och radioprogram. Hon är kanske mest känd för rollen som den barska hemmafrun Selma Olsson i Rune Mobergs radioserie Lille Fridolf och jag. Serien sändes i radio 1955–1958 och i slutet av 1950-talet gjordes fyra filmer baserade på de folkkära figurerna, gestaltade av Hjördis Petterson och Douglas Håge. Den barska och dominanta kärringen blev snabbt ett signum som hon fortsatte att spela och associeras med under hela sin fortsatta karriär.

Hjördis Petterson var gift två gånger. I det andra äktenskapet föddes dottern Annika, som också hon blev skådespelare.

Hjördis Petterson dog i Stockholm 1988. Hon är begravd på Tofta kyrkogård på Gotland.