Thyra Grafström drev under mer än 25 år en högt ansedd textilateljé i eget namn i Stockholm. Hon var en av de tongivande kvinnorna inom det konstnärligt framväxande textila området vid sekelskiftet 1900.

Thyra Grafström föddes 1864 i Stockholm och växte upp som ett av sju syskon i ett konstnärligt hem. Fadern var målaren och intendenten vid Nationalmuseum, Johan Boklund, och modern Johanna Carola, född Stuttgardter. Flera av Thyra Grafströms syskon valde konstnärliga yrken och umgicks i huvudstadens konstnärliga och litterära kretsar. Äldsta systern Isaria ”Sas” Boklund gifte sig med konstnären Oscar Björck och Blenda Boklund med artisten Nils Lundström, brodern Harald utbildade sig till arkitekt och systern Cecilia Bachér utbildade sig till konstnär och var även under många år medarbetare i Thyra Grafströms textilateljé. År 1891 gifte sig Thyra Grafström med operasångaren Jean Grafström och 1896 föddes sonen Bo.

Thyra Grafström gick på Högre konstindustriella skolan vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, för att utbilda sig till teckningslärare, och hos konstnären Kerstin Cardon, som drev en målarskola mellan 1875 och 1911. År 1882 anställdes Thyra Grafström av Handarbetets Vänner, där hon ritade mönster i olika äldre tekniker. Handarbetets Vänner hade bildats 1874 och hade täta kontakter med Högre konstindustriella skolan. Flera av de där utbildade kvinnorna knöts till Handarbetets Vänner och blev betydelsefulla för den svenska moderna textilkonstens fortsatta utveckling.

Thyra Grafström visade tidigt sina konstnärliga talanger och fick flera prestigefyllda uppdrag. Hon var bland annat 1888 ansvarig för den svenska konstindustriutställningen i Köpenhamn. Hon blev invald i styrelsen för Stockholmsutställningen 1897 och var med och arrangerade Stockholms stads och hemslöjdens utställning.

Runt sekelskiftet 1900 började den textila bildkonsten få en betydande plats inom arkitekturen och möbelkonsten och fler ateljéer för textil konst grundades. Inspirationen kom bland annat från England och William Morris. Vid sidan av Handarbetets Vänner och Föreningen för Svensk Hemslöjd var Thyra Grafströms textilateljé en av de nya firmorna som ägnade sig åt textil framställning i större skala. Thyra Grafströms textilateljé öppnade 1897 på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Den blev snabbt en respekterad textilateljé med kunder som prins Carl och prinsessan Ingeborg. Thyra Grafström introducerade begreppet textilaffär och hon blev känd för den goda konstnärliga smak som präglade de arbeten som utgick från hennes affär. Ateljéns specialitet var framför allt broderier, men även spetsar och vävnader. Hon var en tidig entreprenör inom den begynnande hemslöjds- och textilrörelsen och deltog i samtidens konstnärliga utveckling med moderna mönster i traditionella tekniker. Produkterna präglades av elegans och ornamentiken byggde på realistiskt tecknade växtmotiv. Hon verkade för textilkonstens utveckling, särskilt i fråga om heminredning och var en uppskattad rådgivare vid inredning av en rad svenska herrgårdar och slott. En betydelsefull uppdragsgivare var Hedvig Ulfsparre på Hofors herrgård som handlade textil till herrgårdens inredning, som hade tillverkats vid Thyra Grafströms textilateljé.

Redan 1898 blev hon övertalad att flytta sin textilateljé till K.M. Lundbergs nyuppförda varuhus vid Stureplan. Det var Stockholms första stora varuhus efter kontinentalt mönster, uppfört i sju våningar efter ritningar av arkitekt Erik Josephson. Samma år sysselsatte ateljén över 60 personer. År 1902 uppgick K.M. Lundberg i det nyetablerade Nordiska Kompaniet (NK) och Thyra Grafströms textilateljé följde med dit. Under 20 år var verksamheten förlagd till NK och under perioden framställdes en rad framstående textila arbeten av konstnärer och mönsterritare. Under affärsmannen Josef Sachs ledning var NK ett av de centrala företagen inom inredning och deltog med sina produkter i ett flertal utställningar. Ett av ateljéns största arbeten var en broderad väggbeklädnad, som utfördes efter ritningar av Ferdinand och Anna Boberg. Den moderna gobelängen Begravning i Leksand ställdes ut på Konstindustriutställningen i Stockholm 1909, där Ferdinand Boberg var huvudarkitekt. Den stora vävnaden väckte stor uppmärksamhet redan under utställningsperioden, där den upptog en av väggarna i Bobergsrummet. Thyra Grafströms textilavdelning på NK räknades tillsammans med Handarbetets Vänner till jugendstilens främsta företrädare i Sverige.

Thyra Grafström komponerade inte egna mönster, utan anlitade olika konstnärer, varav hon samarbetade med flera under många år. Hon hade skickliga tekniska medarbetare, som utförde arbetet efter förlagor. Under hennes första verksamhetsår komponerades textilierna av bland andra svågern och konstnären Nils Lundström, som var mönsterritare och formgivare vid Rörstrand under åren 1896–1935 och Gunnar Wennerberg, glaskonstnär och konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1892–1908. Mångåriga medarbetare var bland andra konstnärerna Annie Frykholm, Ellen Ståhlbrandt, Agnes Sutthoff och Alf Munthe. De komponerade konstvävnader, broderier och sydda spetsar och ateljén var framförallt känd för sin broderikonst. Hilda Starck-Lilienberg komponerade mönster i spetssöm som blev mycket populära.

Thyra Grafström arrangerade ända sedan starten 1897 årliga utställningar med nykomponerade textilier. Utställningarna var omskrivna och mycket välbesökta. År 1904 startade hon även en syskola på NK, där de på ateljén undervisade i konstsömnad, men även i guldbroderi.

I samband med en förändring av NK:s verksamhet 1922 överläts rörelsen och Thyra Grafström öppnade återigen eget företag under namnet Thyra Grafströms Textilaffär AB på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Hon planerade att ha tillverkning och försäljning av konsttextilier, men även mer fabriksmässig framställning av vävnader. Samma år arrangerade hon en jubileumsutställning; det var ju 25 år sedan hon startade sin textilaffär. Kunderna och de konstnärer som hon samarbetat med under de många åren på NK tog hon med sig. År 1923 utförde ateljén broderade väggutsmyckningar, komponerade av Alf Munthe, till Gunnar Asplunds Skandia-Teatern. På världsutställningen i Paris 1925 deltog Thyra Grafströms textilateljé och några av dess ledande konstnärer, Annie Frykholm och Alf Munthe, och belönades med Grand Prix. Alf Munthe hade bland annat komponerat en baldakin, som var placerad vid ingången till den Svenska paviljongen.

Efter Thyra Grafströms bortgång 1925 drevs företaget vidare. Elsa Gullberg var under en kort tid ansvarig, men hon startade redan 1927 egen firma under namnet Elsa Gullberg Textilier och Inredning. En av Thyra Grafstöms mångåriga medarbetare, Ellen Ståhlbrandt, tog sedan över ansvaret för ateljén, som drevs under namnet Thyra Grafströms f.d. medarbetare, Textilförening.

Thyra Grafström är begravd i familjegraven på Solna kyrkogård.