Ingeborg Erixson var en prisad och uppskattad poet. Hon tillhörde 40-talisterna.

Ingeborg Erixson föddes i Stockholm 1902. Hennes far arbetade som telegrafkommissarie och hennes mor var telegrafist. Hon publicerade också noveller och poesi i den mycket populära veckotidningen Hvar 8 dag. Hennes bror Åke Gustafsson blev sedermera professor i genetik och ägnade sig åt ärftlighetsforskning. Han gav även ut ett tiotal diktsamlingar och uppmuntrade sin syster i hennes skrivande.

Ingeborg Erixson gick i flickskolan i Västervik och bodde en tid i Trelleborg med sina föräldrar. Hon utbildade sig till telegrafexpeditör, men hade svårt att få anställning som detta. I stället arbetade hon bland annat som kanslibiträde på Katalogredaktionen. Hon var mycket konstintresserad och läste en kurs i konst i Dresden. Vid flera tillfällen besökte hon Paris och dess museeer. Efter flytten tillbaka till Stockholm kom hon att vistas i konstnärs- och författarkretsar där bland andra Ivar Lo-Johansson, Harry Martinson och Eyvind Johnson ingick.

Ingeborg Erixson debuterade som poet i antologin Ny lyrik, 1944, men i själva verket hade hon skrivit dikter sedan hon var barn. Hennes första diktsamling Tjällossning kom ut 1945. Totalt gav hon ut sju diktsamlingar samt boken Dikter i urval. Hon skriver ofta om naturen, men i Främling i eget landskap från 1951 kommenterar hon även sin samtid. Det andra världskrigets fasor som hon skriver om låg nära i tiden. Hon räknas ibland till de svenska fyrtiotalisterna och fanns med i en av dåtidens betydelsefulla antologier: andra upplagan av 40-talslyrik i urval av Bengt Holmqvist. År 1978 fick hon Nils Ferlin-priset för sin diktning, delat med poeten Anna Rydstedt. Utöver sin poesi har Ingeborg Erixson även skrivit biografin X:et – de unga åren om sin make konstnären Sven X:et Erixson.

Ingeborg Erixson bodde större delen av sitt liv i Tattby i Saltsjöbaden med sin familj. Hon och Sven X:et Erixson gifte sig 1928 och levde tillsammans till hans död. De fick två barn under 1930-talet, sonen Sverre och dottern Irma. Många somrar spenderade familjen i Söndrum i Halmstad och umgicks med konstnärerna i Halmstadgruppen. Söndrum inspirerade Ingeborg Erixson och Halmstadgruppens ”drömartade surrealism”, vilket märks även i hennes poesi, inte minst i Ebb och flod från 1948. Diktsamlingen Kustlandskap från 1946 har en målning från Söndrum som framsida. Den, liksom omslagen till hennes andra diktsamlingar, är signerade Sven X:et Erixson.

Ingeborg Erixson dog 1992.