Ingrid Hammarström var Sveriges andra kvinnliga professor i historia och en av sin generations främsta svenska historiker.
Ingrid Hammarström föddes 1924 i Härnösand och växte upp som enda barnet i en kommunalarbetarfamilj. Tidigt präglades hon av den speciella miljön i det politiskt röda Ådalen och där grundlades hennes senare starka engagemang för arbetarrörelsen och dess värderingar. Efter studier vid Härnösands högre allmänna läroverk kom hon till Uppsala universitet. Där avlade hon fil.lic.examen i historia 1949, ekonomisk historia 1953 och blev fil.dr. och docent i historia 1956. Med sina handledare professorerna Karl-Gustav Hildebrand, Erik Lönnroth och Sven A. Nilsson upprätthöll hon nära kontakter under hela sitt liv. Studierna i Uppsala förenade Ingrid Hammarström med aktivt arbete i föreningarna Clarté och Laboremus. Det var där hon träffade sin blivande make Hans Håkansson.
I doktorsavhandlingen Finansförvaltning och varuhandel 1504–1540 analyserar hon Sturetidens och den tidiga Vasatidens kamerala material, ett tidigare i det närmaste outforskat område. Internationell uppmärksamhet nådde hon kort därefter med sin studie The price revolution in sixteenth-century England. Under ett år forskade Ingrid Hammarström vid London School of Economics och erhöll 1961 en forskardocentur i historia vid Uppsala universitet. Som docent ledde hon tillsammans med docenten Göran B. Nilsson projektet Ideologi och socialpolitik vid 1800-talets mitt. Här tog Ingrid Hammarström, med hjälp av sina elever, åter upp frågor som föga uppmärksammats i tidigare forskning, som till exempel barnarbete, försvarslöshet, kurhusen och den tidiga folkskolan.
I oktober 1970 tillträdde Ingrid Hammarström professuren i historia, särskilt stads- och kommunhistoria vid Stockholms universitet. Hon blev därmed Sveriges andra kvinnliga professor i historia. En av hennes främsta meriter för tjänsten var den välgjorda studien över Stockholm i svensk ekonomi 1850–1914. Systematiskt och metodiskt analyserar hon Stockholms industriella utveckling branschvis och placerar den i sitt nationella sammanhang. De samtida förändringarna inom Stockholms handel och sjöfart redovisas på motsvarande noggranna sätt och med samma intellektuella klarhet.
Professuren innebar att hon blev föreståndare för Stads- och kommunhistoriska institutet. Den jämförande stadshistoria hon själv så framgångsrikt praktiserat i Stockholmsboken vidareutvecklades nu bland annat inom projektet Kalmar stads historia. Där samarbetade historiker, konstvetare och arkeologer och andra specialister från Stockholm, Uppsala och Kalmar. Resultaten publicerades i tre volymer utgivna mellan åren 1979 och 1984. Med Ingrid Hammarström som huvudredaktör fick social- och ekonomiskhistoriska perspektiv liksom den moderna urbaniseringsprocessen en framskjuten ställning i historiken över Kalmar.
Stadshistoriska institutets redan etablerade internationella kontakter stärktes ytterligare under Ingrid Hammarströms ledning och utvidgades genom hennes förbindelser med den brittiska Urban History Group och Centre for Urban History i Leicester. Ett nytt samarbete mellan Stads- och kommunhistoriska institutet och de lokalhistoriska instituten i Danmark, Norge och Finland inleddes i början av 1970-talet genom en sedan dess regelbundet återkommande konferensserie.
Ingrid Hammarström samlade gärna forskare och doktorander från olika ämnen och orter inom Sverige och Norden kring sig. Ett exempel, förutom Kalmargruppen, är projektet Svensk stadsmiljö där historiker och konstvetare från Stockholm och Uppsala samarbetade, och vilket leddes av Ingrid Hammarström tillsammans med docent Thomas Hall. Hon ingick också i ledningsgruppen för det samnordiska projektet Centralmakt och lokalsamhälle på 1700-talet med docent Birgitta Ericsson, Ingrid Hammarströms första doktorand, som svensk projektledare.
Elakartad sjukdom förmörkade en stor del av Ingrid Hammarströms tid som professor i stads- och kommunhistoria. Hängivet stöd från hennes make bidrog dock till att hon kunde upprätthålla tjänsten fram till pensioneringen 1989. Ingrid Hammarström avled i Sigtuna i mars 2005 vid 80 års ålder. Hennes grav finns på Sigtuna kyrkogård.