Ylva Källström-Eklund var illustratör och tecknare av barnböcker, läroböcker och reklam. Hennes personliga teckningar fångade tidsandan och utvecklades från dekorativa sagoboksbilder till samtidsrealismen i Nu läser vi, läromedlen som inspirerade en hel generation svenska skolbarn att läsa på sjuttiotalet.
Ylva Källström-Eklund föddes 1933 och växte upp i en villa i stockholmsförorten Bromma. Tecknandet dök upp tidigt och ”Lill-Ylva” sände teckningar till dagstidningar. I ”Veckans bästa från läsekretsen” i Svenska Dagbladet 1940 fanns hennes teckning av lekande barn i snö framför barndomshemmet i funkishuset på Ekebyvägen. Tidiga drömmar om mode ledde henne till en årslång sykurs på Femina sömnadsskola, men hon valde sedan illustratörslinjen på Anders Beckmans skola (nuvarande Beckmans Designhögskola) där hon gick 1951-1954. Hon arbetade därefter som tecknare och omslagsmakare på Esselte 1954-1957. Bokomslag i abstrakt, rytmisk stil finns bevarade.
På Beckmans träffade hon Thorild Eklund, senare självlärd inredningsarkitekt och kulturhistoriker. De gifte sig 1956 och flyttade till Uppsala. Livet på landet lockade och 1959 flyttade de till Ekeby norr om Uppsala, där de hyrde ett äldre hus nära Fyrisån. Inget varmvatten, ingen TV, men så småningom kylskåp och tvättmaskin. Antikviteter och gamla saker i alla rum, Bach, blues- och Beatles-skivor, afrikansk konst, böcker överallt och en kanapé med William Morris-tyg framför kakelugnen. Ylva Källström-Eklund samlade på ABC-böcker och sagovärldens klassiker var alltid närvarande: Bland tomtar och troll, Tove Jansson, Astrid Lindgren, Elsa Beskow och John Bauer, men också de mer drömska Alice i Underlandet och Edward Lears nonsensvärld. Ottilia Adelborg var en favorit. Ylva Källström-Eklunds ateljé låg i en före detta drängstuga intill boningshuset. Därinne doftade det gott av tusch (Pelikan nr 17), suddgummi, blyerts och tubfärger utsmetade på papper. En pennvässare med vev fastskruvad på bordskanten. Ljudet av rakblad som skrapade bort tuschlinjer som blivit fel blandades med P1-program på radion.
Ylva Källström-Eklunds stil utvecklades under sextiotalet. Hennes manér blev friare med flödiga penslar och fetkritor, bland annat i Edith Unnerstads bok Två små fnissor, från 1966. Starka kulörer dök upp när det svenska samhällsbygget skildrades i barnböcker, till exempel Hans Petersons böcker om väg, hus- och brobyggen med glada arbetare och höghus mot blå akvarellhimlar. Ylva Källström-Eklund studerade maskiner på vägbyggen och beställde kataloger. Berättelserna fylldes med verklighet, men skruvad genom humor och grafisk förtjusning, en gladlynt rytm som var hennes egen. Sällan har väl dumpers, caterpillars och grävskopor framstått som lyckligare. I Karin Nymans Jag kan köra alla bilar och Jag kan laga alla bilar 1965 respektive 1971, fick motorkulturen sin egen pojkmekaniker som hjälper moderna mammor i Marimekko-kläder. Bilarnas modeller tecknades från bilbroschyrer. Uppdragen breddades: en kokbok med svenska landskapsrätter, textiltryck för Gamlestaden, bland annat juldukar, julkalendrar för ICA, menyer för SAS (Scandinavian Airlines), skivomslag och sångböcker till Gullan Bornemark. Figuren Herr Gårman, 1967, tecknad till Gullan Bornemarks trafikbok för barn, var en hybrid av skolpolis och astronaut, en ny sorts sagofigur för månkapplöpningens tid och högertrafikens Sverige. Ylva Källström-Eklunds metod var att högläsa textmanuset för sina barn och på så vis hitta bilderna. ”Jag tittar på barnen när jag läser för dem. Vänder bladet i sagoboken. Ser jag då något förväntansfullt i barnens ögon förstår jag att de upplever sagan starkt. Då gör jag en teckning”, sade hon när Upsala Nya Tidning besökte henne i ateljén i juni 1967.
Familjen levde frilanslivets ekonomiskt ryckiga liv, handlade på krita i handelsboden i byn och fick ibland lov att vänta på pengar innan semestern. Ungefär fem böcker om året hann hon med. Somrarna var den mest intensiva arbetsperioden eftersom böckerna skulle tryckas till höstsäsongen. Hon blev ofta vän med författarna, redaktörer och förlagsfolk. Författarna Stina Borrman, Edith Unnerstad, Kjersti Matthis, Inger Svennö-Skote och Bengta Olsson fanns i telefon, samtal och brev. Hans Peterson och Lennart Hellsing kom på te. Illustratören Fibben Hald, en skolkamrat från Beckmans-tiden, var en god vän.
1970 kom läroboksserien Nu läser vi som Ylva Källström-Eklund illustrerade i en teknik med svarta konturer och färgtusch som gav teckningarna en nästan självlysande färgskala. Läsningen lyftes till en modern, samtida nivå. Nu fick barnen stava med Tor i randig tröja och gympaskor och läsa med Lena i tofsar och gula jeans. Mor hade gul overall och Far bakade bröd och var klädd i duffel. På något sätt fångades Ylva Källström-Eklunds eget liv och personlighet i de läseboksbilderna: påhittig, lekfull, liksom laddad med optimism och färger, som de tuschpennor hon alltid befann sig i närheten av.
Ylva Källström-Eklunds illustrationer fick också spridning internationellt. Omkring 30 böcker med hennes illustrationer översattes till de nordiska språken, till tyska, engelska och även japanska. Med tiden blev marknaden svårare för tecknande illustratörer. Fotografier började ta över. På 1980-talet arbetade hon allt mera med det hon hade utbildats till: reklam, bland annat för Uppsala kommun och Landstinget i Uppsala län. En bok om Carl von Linné, foldrar, vykort och olika motiv, främst Uppsalaaffischen, en grafiskt påhittig vy över kulturstaden. Affischen finns i nytryck idag.
Yrkeslivet avbröts av sjukdom och Ylva Källström-Eklund avled våren 1988 i cancer, endast 55 år gammal. 2016 tog tapettillverkaren Sandberg Wallpaper upp några av hennes mönster och teckningar som tapetmönster i kollektionen Signatur, som en av fyra kvinnliga formgivare.
