Jeanette Berglind var en av de första svenska pedagogerna som undervisade barn med hörselnedsättning. Som grundare och föreståndarinna för Tysta skolan i Stockholm blev hon en föregångare för pedagoger inriktade mot funktionshindrade barn.
Jeanette Berglind föddes 1816 och var en avlägsen släkting till Pär Aron Borg som i Sverige lade grunden till vad som vid 1800-talets första hälft kallades för dövstumundervisningen. Jeanette Berglind bodde i Borgs hem och hade vistats vid hans skola för dövstumma barn, Allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla i Stockholm. Där fick hon en första kontakt med undervisningen av barn med hörselnedsättning och andra funktionshinder. Under denna tid lärde hon sig även teckenspråk.
Efter Borgs död arbetade Jeanette Berglind under ett antal år som lärare i olika familjer innan hon återvände till Manilla för att verka som undervisningsbiträde och lärare. Hennes engagemang i funktionshindrade barns undervisning var stort och hon drevs av en önskan att få inrätta en egen skola. Under flera år sparade hon pengar från sin lön för att så småningom kunna uppnå detta mål. Fram till 1858 var hon som kvinna omyndig, men detta år ändrades lagen så att ogifta kvinnor över 25 år kunde förklaras myndiga och få ärva. Jeanette Berglind ansökte vid domstol om att få bli myndig och få arvsrätt. Det arv hon nu fick tillgång till bidrog till besparingarna. År 1860 hade hon tillräckligt med kapital för att instifta Tysta skolan i Stockholm. Där verkade hon som föreståndare och lärare fram till sin pension år 1882. Skolan blev uppmärksammad i sin samtid och fick donationer och gåvor för att kunna driva sin verksamhet. Karl XV och drottning Lovisa fungerade som skolans beskyddare.
Jeanette Berglind dog 1903.
