Jenny Rossander var en reformpedagog, matematiker, naturvetare och kvinnosakskvinna. Hon arbetade för kvinnors rätt till utbildning och drev bland annat den så kallade ”Rossanderska kursen”.

Jenny Rossander föddes i Stockholm 1837 som nummer sex av nio syskon. Fadern, Erik Rossander, var en känd Stockholmsläkare men avled tidigt och från tolv års ålder måste Jenny Rossander bidra till försörjningen av familjen. Hon arbetade under några år som sömmerska hos en modist innan hon vid 16 års ålder blev guvernant.

År 1859 började Jenny Rossander och hennes sex år yngre syster Alida Rossander följa den nystartade ”Lärokurs för fruntimmer”. Denna försökskurs skapades på initiativ av fysikern, pedagogen och politikern Per Adam Siljeström och riktade sig till kvinnor som önskade en utbildning utöver vad tidens flickpensioner gav eller som planerade en yrkeskarriär som lärare. Undervisningen omfattade dels ett par lektioner varje vardag under sen eftermiddagstid, dels anvisningar om hemarbete. Som lärare fungerade män ur tidens akademiska elit och deltagandet var gratis. Eleverna förväntades själva ta stort ansvar för studiernas inriktning och uppläggning; de kunde läsa brett eller fördjupa sig i endast ett eller ett par ämnen och möjligheten till fördjupning gällde även naturvetenskap och matematik, vilket var något nytt. Grundandet av kursen uppfattades inom borgerliga kvinnokretsar som sensationellt och intresset blev mycket stort. Jenny Rossander och hennes syster tillhörde snart Lärokursens mest framstående elever; allra främst utmärkte de sig för sin stora matematiska begåvning.

Lärokursen hade också en viktig nätverksskapande funktion över generationsgränserna bland utbildnings- och naturvetenskapsintresserade högreståndskvinnor i Stockholm. Jenny Rossander knöt här nära vänskapsband med bland andra Fredrika Limnell, Sophie Adlersparre, Lars Hiertas döttrar Anna Hierta-Retzius och Ebba Lind af Hageby samt Anna Wallenberg.

Lärokursen avvecklades 1861 och istället skapades Statens seminarium för bildande af lärarinnor, senare benämnt Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Några av de duktigaste eleverna från Lärokursen anställdes vid seminariet som ”repetitriser” eller hjälplärare och till dem hörde Jenny Rossander och hennes syster. Härigenom fick de oanade möjligheter att själva fördjupa sig i olika naturvetenskapliga ämnen. Dessutom undervisade de i matematik, som de enda lärarna utan akademisk utbildning. Jenny Rossander etablerade under dessa år även en nära relation till Fredrika Bremer i samband med de pedagogiska diskussionsmöten denna arrangerade med unga seminarister efter sin återkomst till Sverige.

År 1864 fick Högre lärarinneseminariet en ny föreståndare, Jane Miller Thengberg. Hon uppskattade inte den tämligen fria och akademiskt inriktade undervisningen utan omorganiserade verksamheten till en fastare strukturerad lärarutbildning med formaliserad studiegång. Fokus lades nu på humaniora, medan matematik och naturvetenskap i stort sett försvann. För systrarna Rossander fanns inte längre någon plats. Jenny Rossander förlorade därmed sin försörjning och måste överge planerna hon hade på matematikstudier i Uppsala. Vännerna från Lärokursen reagerade dock starkt; endast 27 år gammal hade hon redan en viktig symbolisk roll för kvinnliga studier i matematik och naturvetenskap och en omfattande pedagogisk erfarenhet. Anbud om arbete kom därför från många håll. Per Adam Siljeström anställde henne som guvernant åt sina söner. Hon engagerades som lärare vid den korta förberedande kurs för sökande till Högre lärarinneseminariet som en av dess tidigare lärare, Martin Schück, skapade. Men allra främst innebar de starka vänskapsbanden till André Oscar och Anna Wallenberg att hon gavs stort ansvar för utbildningen av deras många barn (A.O. Wallenberg hade totalt 20 barn, varav 14 med sin andra hustru Anna). Jenny Rossander upprättade en undervisningsgrupp i sitt, systerns och moderns hem på Götgatan 41 med sina brorsbarn, Wallenbergs barn och kamrater till dem, som fungerade under många år. En av dem som deltog här var den tidigt moderlösa brorsdottern Gulli Petrini.

Stöd fick hon även av Sophie Adlersparre; Jenny Rossander började skriva i Tidskrift för hemmet och bland annat publicerades 1866 en artikelserie i tre delar: ”Om mathematik såsom undervisningsämne för flickor”. Hon skrev senare även i Stockholms Dagblad och i Stockholms Posten (grundad 1868 av A.O. Wallenberg). Jenny Rossander och hennes syster fick också i uppdrag 1864 att leda en av Sophie Adlersparres så kallade torsdagsskolor. Detta var en filantropisk skolverksamhet, inriktad på utbildning av ”värdslig karaktär” för ”den bildade klassens och arbetarklassens döttrar” och de som skulle undervisa här behövde vägledning av mera erfarna pedagoger. De skickades därför till systrarna Rossanders skola för att lära sig.

Ganska snart växte hos dem idén att skapa en aftonskola för dessa lärare efter samma modell som den gamla Lärokursen, med samma pedagogiska upplägg och med stort utrymme för matematik och naturvetenskap. Denna verksamhet tog sin start i oktober 1865 och kallades officiellt ”Lärokurs för fruntimmer” även nu, men kom inofficiellt att gå under beteckningen ”Rossanderska kursen”. Som föreståndare fungerade Jenny Rossander och styrelsen utgjordes av modern Sofi Rossander, Anna Wallenberg, Ebba Lind af Hageby och Fredrika Limnell.

Rossanderska kursen existerade under 17 år, fram till sommaren 1882, och varje år erbjöds undervisning i ett antal olika ämnen. Fokus låg framförallt på matematik, naturvetenskap och svenska språket, successivt tillkom även främmande språk, fysiologi och hälsolära och under de sista åren även litteratur- och konsthistoria. Jenny Rossander och hennes syster Alida Rossander fungerade båda som lärare och många välkända män ur den akademiska eliten undervisade här. 1872 startade Jenny Rossander även en sykurs för kvinnor som ville lära sig sy sina plagg själva, som blev mycket populär. 1876 gjorde Rossanderska kursens elever en översättning till franskan av Victor Rydbergs saga Lille Viggs äventyr på julafton, vilket föranledde korrespondens mellan Jenny Rossander och Rydberg. Rossanderska kursen hade inga inträdesfordringar och deltagarnas ålder skiftade stort, de yngsta var bara 12 år och de äldsta uppåt 50. Viss avgift togs ut, men elever från fattiga hem kunde gå gratis. Tanken var att hela utbildningen skulle ta tre år men vissa fortsatte sina studier här i uppåt 10 år och kvinnor som inte hade tid för det hemarbete studierna krävde kunde delta som åhörare. Sammanlagt genomgick över tusen kvinnor den Rossanderska kursen, varav många själva senare gjorde viktiga insatser inom utbildningsområdet.

Jenny Rossander var känd för sin stora energi och för sin outtröttliga vilja att skaffa sig nya kunskaper. Från matematiken försköts hennes intresse alltmer mot naturvetenskapen men hon bedrev också självstudier i språk, bland annat i latin. Under ett par år deltog hon i en diskussionsgrupp ledd av Uppsalafilosofen Pontus Wikner. Efter hand växte sig också intresset för pedagogiken allt starkare. Den franska pedagogen och feministen Marie Pape-Carpantier var mycket uppmärksammad i Stockholms skolkretsar under 1860-talet, inte minst bland dem som engagerade sig i filantropiska skolprojekt. Jenny Rossander mötte Pape-Carpantier ett flertal gånger i Paris och översatte tre av hennes böcker till svenska. Hon deltog aktivt i diskussionerna under det första flickskolemötet 1875 och utsågs 1879 att ingå i den svenska delegationen vid den internationella undervisningskongressen i Bryssel. Centralt för hennes pedagogiska arbete var bland annat tilltron till kvinnors förmåga att själva formulera sina bildningsbehov och ta ansvar för sina studier – individen som subjektet i bildningsprocessen.

Hennes engagemang pekar i det avseendet fram mot de emancipatoriskt inriktade bildningsidéer som runt sekelskiftet 1900 bidrog till formandet av det moderna folkbildningsarbetet.

Jenny Rossander satt under 1860-talet i styrelsen för Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuka i fält (sedermera Röda korsets damkommitté för sårade i fält) och ansvarade för insamling av textilier som syddes om till förbandsmaterial. Hon utsågs även, tack vare sina goda språkkunskaper och sin skicklighet i sömnad, till ledare för den avdelning om kvinnors arbete som skapades vid världsutställningen i Wien 1873. Syftet här var att visa upp svenska kvinnors arbeten inom olika områden som hemindustri, finare hemarbeten, konstslöjd, konst och tryckta arbeten. Initiativet var en del av processen som ledde fram till bildandet av Handarbetets Vänner.

På världsutställningen träffade Jenny Rossander baronen, naturvetenskapsmannen och politikern Friedrich von Tschudi som var president för den schweiziska utställningsgruppen. De inledde en brevväxling som pågick fram till 1879, då han blivit änkling och de kunde gifta sig. Systern Alida Rossander övertog ansvaret för Rossanderska kursen och Jenny Rossander flyttade till sin make i St Gallen i Schweiz. Här hamnade hon dock i en mycket konservativ societet utan förståelse för kvinnosaken, och makens vuxna barn ogillade äktenskapet. Han blev också sjuk ganska snart och krävde hennes vård. Tiden i Schweiz blev därigenom svår, även om äktenskapet i sig förefaller ha varit lyckligt.

Hennes make avled redan 1886 och Jenny Rossander flyttade då tillbaka till Stockholm för att hjälpa Anna Hierta-Retzius att grunda de första arbetsstugorna för fattiga skolbarn. Jenny Rossander hade emellertid själv drabbats av svår ohälsa till följd av giftstruma, och var trött och desillusionerad. Hon lades så småningom in på diakoniss-sjukhuset (nuvarande Ersta diakonianstalt), där hon avled 1887 endast femtio år gammal.