Alida Rossander var matematiker, pedagog, kvinnosakskvinna och den första kvinnliga banktjänstemannen i Sverige. Hon arbetade för kvinnors rätt till utbildning och drev tillsammans med sin syster den så kallade ”Rossanderska kursen”.

Alida Rossander föddes 1843 i Stockholm som yngst av nio syskon. I familjen fanns ett vetenskapligt intresse, fadern var både filosofie och medicine doktor och en känd Stockholmsläkare; äldsta brodern Carl Jacob blev så småningom professor i kirurgi vid Karolinska institutet. Fadern dog dock när Alida Rossander endast var fem år gammal. Sannolikt fick hon någon form av enklare utbildning i hemmet, men måste liksom sin sex år äldre syster Jenny Rossander tidigt börja bidra till familjens försörjning.

År 1859 började Jenny och Alida Rossander bägge följa den nystartade ”Lärokurs för fruntimmer”. Denna försökskurs tillkom på initiativ av några män ur Stockholms radikala kretsar under ledning av fysikern, pedagogen och politikern Per Adam Siljeström, och riktade sig till kvinnor som önskade en utbildning utöver vad tidens flickpensioner kunde ge, eller de som planerade en yrkeskarriär som lärare. Undervisningen omfattade dels ett par lektioner varje vardag under sen eftermiddagstid, dels anvisningar om hemarbete. Som lärare fungerade män ur tidens akademiska elit och deltagandet var gratis. Eleverna förväntades själva ta stort ansvar för studiernas inriktning och uppläggning; de kunde läsa brett eller fördjupa sig i endast ett eller ett par ämnen och möjligheten till fördjupning gällde även naturvetenskap och matematik, vilket var något nytt. Grundandet av kursen uppfattades inom borgerliga kvinnokretsar som sensationellt och intresset blev mycket stort. Alida Rossander och hennes syster Jenny tillhörde snart Lärokursens mest framstående elever och allra främst utmärkte de sig för sin stora matematiska begåvning.

Lärokursen innebar också viktiga kontakter över generationsgränserna, med utbildnings- och naturvetenskapsintresserade högreståndskvinnor i Stockholm. Alida Rossander lärde här känna bland andra Sophie Adlersparre, Lars Hiertas döttrar Anna Hierta-Retzius och Ebba Lind af Hageby och Anna Wallenberg, född von Sydow, gift med Enskilda bankens och Wallenbergdynastins grundare André Oscar Wallenberg.

Lärokursen existerade endast under två år och 1861 grundades istället Statens seminarium för bildande af lärarinnor, senare benämnt Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Några av de duktigaste eleverna från Lärokursen anställdes här som ”repetitriser” eller hjälplärare och till dem hörde Alida Rossander, som endast var 18 år, och hennes syster Jenny Rossander. Arbetet som repetitris gav, förutom pedagogisk erfarenhet, utmärkta möjligheter att själv fördjupa sig i olika naturvetenskapliga ämnen. Dessutom undervisade bägge systrarna i matematik, som de enda lärarna vid seminariet utan akademisk utbildning. År 1864 fick Högre lärarinneseminariet dock en ny föreståndare, Jane Miller Thengberg, och hon uppskattade inte den tämligen fria och akademiskt inriktade undervisningen. Istället omorganiserades verksamheten nu till en fastare strukturerad lärarutbildning med formaliserad studiegång. Fokus lades framförallt på humaniora, medan matematik och naturvetenskap i stort sett försvann. För systrarna Rossander innebar detta att det inte längre fanns någon plats för dem.

Vännerna från Lärokursen ryckte dock snabbt ut till hjälp. Alida Rossander anställdes 1864 av A.O. Wallenberg för att ”tillsvidare på försök” arbeta som kontorsbiträde och sedan bokhållare vid Stockholms Enskilda Bank, tillsammans med en annan kvinna, Hedvig Ahrén. De två blev därmed Sveriges första kvinnliga banktjänstemän. Beslutet att anställa dem, som på många håll ansågs skandalöst och därför skedde efter visst motstånd från bankstyrelsen, var ett led i Wallenbergs ambition att öppna fler yrkesmöjligheter för kvinnor. Han införde även möjlighet för kvinnor att öppna egna bankkonton, vilket inte funnits tidigare. Hedvig Ahrén gifte sig 1873 och avslutade då sin anställning. Alida Rossander gifte sig aldrig. Hon stannade kvar inom Enskilda banken under totalt 27 år, där hon efter hand byggde upp ett stort förtroende hos ledningen. Hon slutade 1891 på grund av svår gikt och fick då genom A.O. Wallenbergs testamente en personlig pension.

Alida Rossander fick också, tillsammans med sin syster Jenny, 1864 i uppdrag att leda en av Sophie Adlersparres så kallade torsdagsskolor. Detta var en filantropisk skolverksamhet, inriktad på utbildning av ”värdslig karaktär” för ”den bildade klassens och arbetarklassens döttrar” och de som skulle undervisa här behövde vägledning av mera erfarna pedagoger. De skickades därför till systrarna Rossanders skola för att lära sig. Ganska snart växte hos dem idén att skapa en aftonskola för dessa lärare efter samma modell som den gamla Lärokursen, med samma pedagogiska upplägg och med stort utrymme för matematik och naturvetenskap.

Verksamheten tog sin start i oktober 1865 och kallades officiellt ”Lärokurs för fruntimmer” även nu, men kom inofficiellt att gå under beteckningen ”Rossanderska kursen”. Denna kurs existerade under 17 år och erbjöd undervisning i ett antal olika ämnen. Fokus låg framförallt på matematik, naturvetenskap och svenska språket, successivt tillkom även främmande språk, fysiologi och hälsolära och under de sista åren också litteratur- och konsthistoria. Här fanns inga inträdesfordringar och deltagarnas ålder skiftade stort, de yngsta var bara 12 år och de äldsta uppåt 50. Viss avgift togs ut, men elever från fattiga hem kunde gå gratis. Tanken var att hela utbildningen skulle ta tre år men vissa fortsatte sina studier här i uppåt 10 år och kvinnor som inte hade tid för det hemarbete studierna krävde kunde delta som åhörare. Sammanlagt genomgick över tusen kvinnor den Rossanderska kursen 1864–1882, varav många själva senare gjorde viktiga insatser inom utbildningsområdet. Systrarna fungerade båda som lärare på Rossanderska kursen; Alida Rossander undervisade framförallt i matematik. Jenny Rossander hade huvudansvaret för verksamheten fram till 1879, då hon gifte sig och flyttade utomlands, varvid Alida Rossander tog över, under de sista tre åren. Detta ansvar och all undervisning skötte hon parallellt med sitt arbete inom Enskilda banken.

Alida Rossander hade under hela livet ett brinnande intresse för bildning och en outtröttlig vilja att själv skaffa sig nya kunskaper inom olika områden. Hon studerade på egen hand ett flertal olika ämnen, framförallt högre matematik med bland annat differential- och integralkalkyl. Genom självstudier lärde hon sig också latin. Under ett par år deltog hon tillsammans med systern i en diskussionsgrupp ledd av Uppsalafilosofen Pontus Wikner. Alida Rossander var också intensivt engagerad i sina syskonbarns utbildning. Framförallt gällde detta den tidigt moderlösa Gulli Petrini, som senare disputerade i fysik vid Uppsala universitet. Hon genomgick som flicka Rossanderska kursen och fick även under sina akademiska studier i Uppsala stor hjälp av Alida Rossander, som bland annat gick igenom hela licentiatkursen i fysik med brorsdottern.

Alida Rossander hade ett flertal ideella engagemang. Kvinnofrågan låg henne varmt om hjärtat och inte minst rösträttsfrågan. I flera fall var uppdragen kopplade till hennes kunskap om ekonomi. Exempelvis var hon under flera år Fredrika-Bremer-Förbundets revisor, och när Anna Hierta-Retzius under slutet av 1880-talet skapade arbetsstugor för fattiga skolbarn i Stockholm blev hon centralkommitténs kassaförvaltare. Hon var också från 1898 och fram till sin död ledamot av styrelsen för Södermalms högre allmänna läroverk för flickor.

Alida Rossander blev med tiden tämligen välbeställd. Vid sin död testamenterade hon en del av sin förmögenhet på cirka 270 000 kr till olika välgörande ändamål, framförallt till den Paulinska donationsfonden för änkor samt fader- och moderlösa, till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn samt till Schaumkellska understödsfonden.

Alida Rossander avled 66 år gammal 1909 i Stockholm.