Johanna Hedén var pionjär inom barnmorskekåren, grundare av Svenska Barnmorskeförbundet och Sveriges första kvinnliga fältskär.

Johanna Hedén föddes 1837 och växte upp med åtta syskon i klockargården i Norrbyås socken i Närke. Redan som ung var hon vetgirig men hennes far tillät henne inte att gå i skolan. Inte heller fick hon spela fiol som sin bror Anders, trots att hon var omtalat musikalisk. Inget av detta passade sig för en kvinna, menade fadern. Hon lärde sig därför själv att läsa och skriva. När hon var nio år dog modern och redan vid 13 års ålder började Johanna Hedén arbeta som piga. Hon fick tjänst hos en änkefru i Stockholm som såg Johanna Hedéns studiebegåvning. Då barnmorskeutbildning var den enda utbildning tillgänglig för kvinnor övertalade änkefrun Johanna Hedéns äldste broder och förmyndare, Anders Wallerius, att bekosta systerns uppehälle under utbildningen.

Efter nio månaders grundutbildning och en månad i instrumentell förlossningskonst examinerades Johanna Hedén, svor barnmorskeeden och fick i januari 1858 som bästa elev premium – en förlossningstång med inskription. Med denna i sin barnmorskeväska och efter rekommendation av sin lärare, professor F. A. Cederschjöld, anställdes hon, 22 år gammal, av Kalls församling och Gustafs och Carlbergs kopparverk i Huså, Jämtland. Väskan med alla instrument fick barnmorskorna bekosta själva. Johanna Hedéns distrikt var 27 kvadratmil, mestadels väglöst, och det var långt till provinsialläkaren, men detta avskräckte inte. Hon blev tvungen att ge sig av till förrättningar i alla slags väder och färdades i vagn, på häst, till fots, i båt, i släde – ibland på nattgammal is – eller i ackja på väg till distriktets samevisten. Hon var skicklig i sitt hantverk, behandlade alla kvinnor lika vid barnsängarna och blev omtyckt. I Huså herrgård umgicks hon med högreståndspersoner, något som var ovanligt för barnmorskor vid denna tidpunkt eftersom de hade tämligen låg social status.

Då Johanna Hedén var den enda sjukvårdskunniga i Huså fick hon hjälpa till vid gruvolyckor. Hon insåg dock sina begränsningar inom detta område och utbildade sig därför som första kvinna i Sverige till fältskär. Med sina nya kunskaper återvände hon till Huså. När Kopparverket stod inför konkurs, nödåret 1867, reste hon dock tillbaka till Stockholm. Där fick hon rådet att bege sig till Göteborg, som behövde en duglig föreståndare för barnbördsavdelningen vid gamla Sahlgrenska sjukhuset och en instruktionsbarnmorska för barnmorskeutbildningen. I december 1867 tillträdde hon tjänsten. Hon lärde sig engelska och tyska för att kunna läsa medicinska skrifter och hålla sig underrättad om de senaste rönen inom förlossningskonsten. Hon utvecklade vårdarbetet och hade som föreståndare och lärare en tung arbetsbörda dygnet runt.

År 1875 flyttade anstalten till ett nybyggt barnbördshus med 32 vårdplatser. På barnbördshuset titulerades Johanna Hedén fru, fast hon var ogift, och det såg ut som hon skulle ”hamna på glasberget” som hon uttryckte det. Men år 1877 gifte hon sig med änkemannen och skolläraren Peter Hedén och avslutade sin tjänst. År 1878 födde hon, 40 år gammal, dottern Ruth, som dog i tarminfektion endast elva månader gammal. År 1880 dog även maken och Johanna Hedén drabbades av en depression. Änkepensionen var låg och hon började arbeta som privatpraktiserande stadsbarnmorska i Göteborg.

Räddningen ur denna tragiska livssituation för Johanna Hedén blev hennes samhällsengagemang. Hon gick in i Fredrika-Bremer-Förbundet och vigde resten av sitt liv åt att förbättra förhållandet för barnmorskorna. Hon hade sett tillräckligt många kollegor hamna på fattigstugan utan pension efter ett helt liv i samhällets tjänst och upprördes också över samhällets likgiltighet inför den höga mödradödligheten och misären hos fattiga barnaföderskor. År 1884 publicerade både Dagens Nyheter och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning en lång artikel av henne, i vilken hon ger en historisk bakgrund till sitt yrke och redogör för missförhållanden för barnmorskor och barnaföderskor. Johanna Hedén tog initiativ till att Sveriges första barnmorskeförening bildades i Göteborg i april 1885. Hon blev föreningens ordförande och kallade därmed samtliga Sveriges barnmorskor till ett allmänt möte i Stockholm i juli 1886. 191 barnmorskor från hela landet deltog och grunden till ett förbund, Svenska Barnmorskeförbundet, blev lagd.

Svenska Barnmorskeförbundets första år fylldes av kamp för pensions- och sjukkassa, längre utbildning, och man stred för att höja yrkets anseende och förbättra förlossningsvården. Första numret av förbundets tidskrift, Jordemodern, kom ut februari 1888. Johanna Hedén blev en flitig skribent i tidskriften och särskilt känd blev hon för sina kåserier i de så kallade ”Storkbreven - Småprat i bref till Syster Stork”.

Johanna Hedén avled 1912 och är begravd i Örebro. Graven hedras med en stor gravsten, rest av Svenska Barnmorskeförbundet.