Johanna Lohm var friherrinna och föreståndare för mamsellskolan Lohmska pensionen, den mest kända i sitt slag i Stockholm under sent 1700-tal.
Johanna Lohm föddes som friherrinna 1747. Hon var dotter till Juliana Sofia Grossman och den holsteinske ministern i Stockholm Johann Pechlin, vilken adlades 1740 till Pechlin Edler von Löwenbach. Föräldrahemmet var intellektuellt och politiskt. Fadern hade varit student i Greifswald och börjat sin bana som överbibliotekarie vid hertigen av Gottorps bibliotek. Modern var dotter till den lärde Emanuel Grossman, som var språkvetare och talade flera orientaliska språk och även var verksam inom medicinvetenskapen.
Johanna Lohm hade flera syskon, bland andra två äldre halvbröder, Detlev Philip samt Carl Fredrik. Carl Fredrik blev senare generalmajor och är för eftervärlden mest känd som en av de främsta konspiratörerna bakom mordet på Gustav III. Hon hade även flera systrar, bland andra en yngre syster, Adolfina Lovisa (omkring 1750–1789). När Johanna Lohm var i tioårsåldern avled fadern, och hon växte upp tillsammans med sina syskon i Stockholm. Enligt samtida källor utbildades hon utomlands, och var uppskattad i sin tids sällskapsliv. Hon var särskilt känd för sin förmåga att konversera och sin ”kvicka och satiriska tunga”.
År 1778 gifte Johanna Lohm sig med Carl Johan Lohm, som var överstelöjtnant vid artilleriet. De fick dottern Johanna Catharina Lohm året därpå. Sonen Carl Gregorius föddes 1781. Redan 1785 dog emellertid Carl Johan Lohm av kallbrand och lämnade hustru och barn utan försörjning. Till en början understöddes hon och barnen av den äldre brodern Carl Fredrik Pechlin, men efter hans fall 1792 uteblev den inkomstkällan. Johanna Lohm drabbades då av ekonomiska svårigheter. De vägar till försörjning som fanns för kvinnor i hennes samhällsställning var ytterst få. Kort efter att brodern blivit fängslad grundade hon en mamsellskola, den så kallade Lohmska pensionen, som i samtiden ansågs vara den främsta flickpensionen. Dess rykte sträckte sig långt utanför Stockholm. Pensionen var aktiv från omkring 1792 till 1810, och dess främsta uppgift var att uppfostra ”bättre mäns döttrar” till idealiska hustrur och mödrar snarare än att förmedla kunskaper i akademiska ämnen. Detta till trots undervisade Johanna Lohm ambitiöst och hennes skola var mycket populär inom stadens högre stånd. Efter 1800-talets första decennium sjönk emellertid populariteten, men Johanna Lohm fortsatte att ta emot yngre barn, både pojkar och flickor, i en halvpension. Som pedagog ansågs hon sträng men skicklig, samvetsgrann och noggrann i sin kunskapsförmedling.
Johanna Lohm dog i februari 1834. Hennes ekonomiska situation hade då under en längre tid varit ansträngd och sina sista år levde hon mer eller mindre på lån från vänner och bekanta. Lånen betalade hon aldrig tillbaka. För att klara uppehället hade dottern Johanna Catharina dessutom tillverkat och sålt olika typer av lyxartiklar till affärer i Stockholm. Johanna Lohms begravning uppges ha bekostats av kung Karl Johan.
