Kajsa Rothman var, som första svenska medborgare, frivillig i spanska inbördeskriget.

Kajsa Rothman föddes 1903 i Karlstad som äldsta barn till Anna Helin och Helmer Rothman som förutom henne också hade sonen Hjalmar och dottern Eva. Hennes far var redaktionssekreterare vid Karlstads Tidning (nuvarande Karlstads-Tidningen, KT) och bland annat ledamot i centralstyrelsen för Svenska Journalistföreningen (nuvarande Svenska Journalistförbundet) 1903—1911. Kajsa Rothman drömde om att bli journalist som sin far, men han ville hellre se att dottern efter studentexamen i Uppsala skulle bli sjukgymnast. I stället lämnade hon emellertid Sverige för att söka äventyret i Europa.

Hon jobbade först som barnflicka i Paris under några månader. De följande tre åren spenderade hon som professionell maratondansare, i tävlingar där par dansade dygnet runt och där de som höll ut längst segrade. Kajsa Rothman dansade sig genom Europa och vann alla tävlingar. Hon var 180 centimeter lång, vältränad och orkade dansa längre än alla andra tävlande. Vid en tävling dansade hon med sin partner 63 dygn i sträck.

Efter perioden med dans tog Kajsa Rothman jobb som guvernant i olika familjer, i södra Frankrike och i Rumänien, innan hon 1934 for till Spanien och Barcelona. Där startade hon en egen resebyrå. Hon hade den stora fördelen att hon kunde kommunicera på en rad olika språk: engelska, franska, tyska, spanska, italienska, rumänska, armeniska och arabiska.

I juli 1936 bröt spanska inbördeskriget ut. Kajsa Rothman anmälde sig omedelbart till fronttjänst, bland annat som sjuksköterska inom Röda Korset, för att delta i försvaret av republiken mot armérevoltörerna under general Franco. Arbetet innebar att transportera sårade från fronten. I ett brev hem till sin mor i Karlstad gav hon en bild av krigets helvete:

”Vi hade blod med oss till frontlasaretten. I ett av dem, Guadalajara, låg en sårad stackars svensk pojke. Ena armen och andra handen var amputerade och huvudet illa tilltygat också. Han var så glad att få tala med en svenska. De hade haft en svår dag den afton han blev sårad — hans kamrat strök med, chefen blev också sårad.”

Genom Kajsa Rothmans försorg fick den unge svensken, Bruno Franzén, åka hem till Sverige så fort som möjligt. I en artikel i Karlstad Tidning med rubriken ”Giv Bruno nya händer” vädjade hon om ekonomiskt stöd till hans vård.

Efterhand började Kajsa Rothman arbeta i allt större utsträckning för den svenska Spanienhjälpen. Hon var engagerad i barnhemsverksamhet i Frankrike och Spanien som finansierades med stöd från Sverige genom Spanienhjälpens försorg och skrev i Spanienhjälpens tidning Solidaritet. Hon rapporterade även i de svenska radioutsändningarna från Madrid och fungerade som pressattaché åt den spanska regeringen vid kontakterna med utlandsjournalister. Dessutom skrev hon krönikor hem till Karlstads Tidning om krigets brutalitet och offer i Spanien.

Kajsa Rothman blev snart välkänd i Sverige. När hon 1938 besökte Karlstad stod 5 000 personer på järnvägsstationen för att möta henne. Hon inledde en intensiv serie föredrag runt hela landet för att stärka solidariteten med det spanska folket. Det blev sammanlagt 135 möten med totalt över 50 000 åhörare och i anslutning till mötena startade hon Kajsas mjölkfond som sände torrmjölk till barnen i Spanien. Hon gav också ut en bok med titeln Spanska barn ritar om kriget, 1937.

När Kajsa Rothman återvände till Spanien led kriget mot sitt slut, och 1939 kunde general Franco utropa sig till segrare efter att ha fått omfattande militärt stöd från Nazityskland och Mussolinis Italien. Hon flydde nu tillsammans med 600 000 spanjorer till Frankrike och hjälpte till i de flyktingläger i södra Frankrike som upprättats för flyktingarna.

När en stor grupp spanjorer fortsatte till Mexico från Frankrike följde Kajsa Rothman med. Hon bosatte sig i byn Tequisquiapan norr om Mexico City där hon med en väninna startade en bar. Vid sidan om denna drev hon även en skola för barn från ursprungsbefolkningen. Hon gifte sig samtidigt och fick tilläggsnamnet de Rosas. Detta var dock ett skenäktenskap för att hon skulle få tillstånd att bo kvar i Mexico. Hon tålde emellertid inte klimatet i Tequisquiapan, utan tvingades flytta till Yucatán där hon snart kom att guida europeiska turister bland Mayafolkets ruiner.

År 1964 insjuknade Kajsa Rothman i bröstcancer. Sjukdomen spred sig och när slutet nalkades flyttade hon tillbaka till Tequisquiapan. Hon dog 1969, vid 66 års ålder, och begravdes i byn. Vid begravningen var hela byn på plats för att ge en sista hyllning och butiker och barer höll stängt. En av hennes väninnor uttryckte när hennes död blev känd i Sverige: ”Jag kan inte fatta att hon är död. Hon av alla, hon passar inte att vara död.”