Karin Månsdotter är en av Sveriges mest kända drottningar. Hon har fascinerat åtskilliga författare och konstnärer.
Karin Månsdotter kom från enkla förhållanden. Eftersom hon inte var av frälsesläkt är föga känt om hennes barndom och släktförhållanden. Hennes föräldrar hette Ingrid och Måns. Fadern var stockeknekt, det vill säga fångvaktare. Troligtvis stammade åtminstone modern från den uppländska landsbygden men familjen bodde i Stockholm, där Karin Månsdotter föddes 1550. Hon träder in i de historiska källorna som 14-åring. Hon hade då fått arbete hos musikern Gert Cantor. Han drev också en värdshusrörelse och hade Erik XIV:s gunst. Genom sin arbetsgivare kom Karin Månsdotters vägar att korsa kungens. Sjutton år skilde mellan den tonåriga flickan och Sveriges regent, som vid deras första möte 1565 hade styrt Sverige i fem år.
Erik XIV hade haft flera älskarinnor innan han mötte Karin Månsdotter. Den mest långvariga var Agda Persdotter, som han hade fått döttrarna Virginia och Constantia med. När Karin Månsdotter flyttade till Stockholms slott blev hon först Erik XIV:s halvsysters, prinsessan Elisabets, kammarjungfru och barnpassare åt lilla Virginia. Det stod dock snart klart att hon framför allt var kungens älskarinna och att han var djupt fäst vid henne. Han höll sig inte längre med andra älskarinnor och han såg till att hon fick alla bekvämligheter. Parets första barn, dottern Sigrid, föddes i oktober 1566.
Ingen trodde på ett äktenskap mellan Erik XIV och Karin Månsdotter. Äktenskap var storpolitik för kungligheter. Genom dem knöts viktiga allianser och band som kunde få betydelse för handel och krig. Helst skulle kungen äkta en utländsk prinsessa som kunde stärka Sveriges position internationellt. Erik XIV:s förhandlingar om äktenskap med drottning Elisabet av England och hertigdottern Renata av Lothringen är tidstypiska exempel på hur det brukade gå till. I brist på en utländsk prinsessa kunde kungen vända sig till den inhemska frälsekretsen i sökandet efter en passande drottning. Så hade hans far, Gustav Vasa, gjort vid två tillfällen. Ingen räknade med att Erik XIV skulle välja en svensk ofrälse brud på grund av rent privata böjelser, trots att han hade tillåtelse av rådet att själv utse sin maka, och trots att det var välkänt att han älskade Karin Månsdotter. Men Erik XIV var en överraskningarnas man. Någon gång under sommaren 1567 gifte sig paret, under en period då Erik XIV:s psykiska hälsa var kraftigt nedsatt. Han hade nyligen beordrat morden på Sturarna. Vigseln förrättades av ärkebiskopen men hölls hemlig ända till december samma år. I januari 1568 föddes sonen Gustav, som blev svensk tronarvinge.
Mycket lite är känt om Karin Månsdotters personlighet, men desto mer är känt om Erik XIV:s. Han var nyckfull, under vissa perioder rentav sinnessjuk. Karin Månsdotter hade en omvittnat lugnande inverkan på honom och han blev därför mycket beroende av henne. Efter Sturemorden när högfrälset och Erik XIV:s bror Johan III alltmer började tvivla på hans kapacitet, föll det på Karin Månsdotters lott att lägga balsam på många upprörda själar. Hon verkar ha uppfattats som en vänlig, lugn och harmlös individ. Även om många ogillade det faktum att hon blivit kungens hustru var det ingen som ogillade henne som person.
Erik XIV:s hälsa förbättrades sedan sonen Gustav fötts. Han ville få Karin Månsdotter krönt till drottning och han ville hålla en ståtlig bröllopsceremoni. Den 4 juli 1568 hölls ett nytt, offentligt bröllop, och dagen därpå blev den 18-åriga Karin Månsdotter krönt. Ingen av makarna hade räknat med det plötsligt uppflammande motståndet. Det tog bara veckor innan kungen hade avsatts, familjen fängslats och makten övertagits av Johan. I slutet av september var allt över.
Karin Månsdotter och hennes barn följde under den första tiden Erik XIV i fängelset. Familjen flyttades mellan olika slott eftersom Johan III oroade sig över fritagningsförsök och kupper. Under denna tid födde Karin Månsdotter ytterligare två söner: Henrik och Arnold. Gossarna dog unga. Trots detta oroades Johan III, som inte ville se sin företrädares familj bli större och potentiellt farligare. Han genomdrev att makarna skildes åt.
Karin, Sigrid och Gustav fördes till Åbo som fångar. Den lilla familjen behandlades inte illa och hade inte heller fått lida under sin tid i Sverige men fångenskapen innebar att Karin Månsdotter utsattes för Johan III:s nycker och politiska spel. År 1575 beslöt han att den sjuårige Gustav skulle tas ifrån henne och föras till Polen. Kungen fruktade Gustavs framtida krav på tronen och ville ha honom utanför landets gränser.
Erik XIV dog 1577 och därmed var Karin Månsdotters fängelsetid över. Hon fick flytta från Åbo slott till Liuksiala kungsgård i närheten av Tammerfors, där hon bodde till sin död. Dottern Sigrid kom så småningom att ärva Liuksiala och dottersonen Åke Tott innehade också egendomen.
Karin Månsdotter och Sigrid besökte Stockholm vid ett tillfälle sedan Erik XIV hade dött, år 1582. I samband med besöket återfick den forna drottningen de smycken som hade berövats henne och hon fick ytterligare en del gods att leva på. Sigrid blev senare kammarjungfru åt Johan III:s och Katarina Jagellonicas dotter Anna Vasa. Sammantaget bör Karin Månsdotters tid efter makens död ha varit tämligen bekymmersfri. Hon utgjorde inget hot och var omtyckt i Finland. Hon dog i Liuksiala den 13 september 1612, nästan 62 år gammal. Hon är begravd i Åbo domkyrka.
De enda kända samtida porträtten av Karin Månsdotter är gjorda av maken Erik XIV, tecknade i bokmarginaler under hans fängelsetid. De visar en kurvig, leende kvinna. På en bild har hon utslaget hår under kronan. Den mest kända avbildningen är annars Georg von Rosens historieromantiska skildring av en vitklädd Karin Månsdotter med maken Erik på golvet framför sig och den ondsinte rådgivaren Jöran Persson som kräver ett undertecknande från kungen. Målningen utfördes 1871. Historien om Karin Månsdotter har även resulterat i romaner, såsom Mika Waltaris Karin Månsdotter, 1943, och film.
