Karin Mobring var möbelformgivare. De möbler hon formgav på IKEA har spridits i tusentals exemplar runt om i världen och betingar höga priser på auktioner.
Karin Elisabeth Mobring föddes i Östersund 1927. Hon visade sig ha konstnärliga talanger och hennes föräldrar Arvid Persson och Helga Persson uppmuntrade henne att söka till Konstfackskolan (nuvarande Konstfack). 1946 började hon studera keramik. Men hon avbröt studierna 1949 för att istället gå på Carl Malmstens Verkstadsskola, där elevernas formkänsla fördjupades genom praktiska övningar och reflekterande samtal. Möbler skulle ha en mjuk, inbjudande framtoning och vara behagliga för kroppen, ansåg Malmsten. Under helgerna tog han med eleverna på utflykter. Han gav dem kunskaper om olika möbelstilar och träslag.
Karin Mobrings utbildning hos Carl Malmsten varade till 1951. Skolan låg på Krukmakaregatan i Stockholm, men flyttade 1950 till det nybyggda Hantverkshuset på Renstiernas Gata 12. Georg Bolin, den kände instrumentbyggaren, var skolans rektor. Eleverna kunde inrikta sig mot hantverk eller industriell verksamhet samt kvalificera sig till mästare.
På grund av moderns frånfälle 1949 flyttade Karin Mobring efter sin examen från Verkstadsskolan tillbaka till Östersund för att bland annat hjälpa sin far, byggnadsingenjören Arvid Persson. Han ritade hyreshus, bostäder och kontor till privatkunder, utförde till- och ombyggnader samt renoveringsprojekt i kyrkor för att bland annat ta fram de ursprungliga målningarna och färgerna. Karin Mobring hjälpte till med färgsättningen av exteriörer och interiörer, av tapet- och möbelval, något hon fortsatte med efter faderns död 1956. Hon ritade också möbler.
År 1964 såg Ingvar Kamprad, IKEA:s grundare och ägare, en karmstol i trä formgiven av Karin Mobring på det årets Möbelmässa i Stockholm. Han blev förtjust i stolen. Karin Mobring har berättat hur hon blev uppringd av en personalansvarig på IKEA som undrade om hon kunde namnet på den största möbelproducenten i Sverige. Nordiska Kompaniet (NK), trodde hon, men störst var redan då IKEA. Trots sitt misstag fick hon träffa Ingvar Kamprad. Mötet ledde till att hon anställdes samma år. I IKEA:s interna informationsblad 1964 står att läsa att "En allt större del av Möbel-IKEA:s sortiment utgöres egna modeller och designer. Som blivande ansvarig för ställningstaganden liksom detta område har sedan den 01 09 64 Karin Mobring knutits och hon hälsas hjärtligt välkommen till företaget och önskas all framgång i sitt viktiga värv."
I samband med Elmiamässan i Jönköping 1966, vars tema var fritidshus, gjordes ett juryurval av nya fritidsmöbler. Brita Åkerman, då vikarierande VD för Svenska slöjdföreningen (senare Svensk Form), och Erik Berglund, ansvarig för föreningens möbelfunktionsundersökningar, satt i juryn. Karin Mobrings fällstol Vika med beslag av mässing, hennes karmstol Ekerö och bord Ekerö samt ytterligare ett antal IKEA-möbler ingick i urvalet.
De möbler Karin Mobring formgav i mitten av 1960-talet, främst i bok och furu, rimmade väl med den ungdomliga, lättsamma stil som då rådde. Möblerna byggde på tydliga, enkla, geometriska konstruktioner. Formspråket var nätt, vänligt och mjukt. Inga skarpa kanter fanns i enlighet med Carl Malmstens mantra. Dessutom lyckades hon smyga in visuellt nästan omärkliga detaljer som ökade möblernas bekvämlighet och brukbarhet. En liten kant upptill på byrån Bohus som hinder för föremål att ramla i golvet, eller ett stöd att hålla i när man skulle resa sig ut soffan.
Karin Mobring hade en säker känsla för form och material. Med enkla medel gav hon möblerna ett mervärde. De fyllde de behov som unga bosättare kunde tänkas ha. Genom henne och IKEA:s andra formgivare slapp företaget beskyllningar för dålig kvalitet, kopior och osjälvständig formgivning, en annars återkommande kritik på 1950-talet. Karin Mobrings möbler omnämndes alltid med respekt, men intervjuerna med och tidningsartiklarna om henne är ytterst få. Hon höll sig alltid i bakgrunden och gjorde inget väsen av sig, trots sin skicklighet.
Hon och hennes bror Per Arne Mobring ärvde faderns fastighet på Frösön efter dennes död 1958. Brodern arbetade som teckningslärare i Uppsala och Eskilstuna. På tomten fanns ett herrbrä som han använde som keramikverkstad om somrarna. Karin Mobring flyttade in i boningshuset som var från slutet av 1700-talet. Deras föräldrar hade samlat gamla allmogemöbler, vilka fungerade som inspirationskälla i hennes arbete. Hon ville till exempel inte att hennes furubord Stabil för IKEA skulle plastlackas. Det skulle vara obehandlat och såpskuras så som man gjorde förr i allmogehemmen. Plastmöbler fanns inte i Karin Mobrings sinnevärld.
På Frösön levde Karin Mobring ett mycket tillbakadraget och anonymt liv. De vilda blommorna, naturen, musiken och litteraturen fyllde hennes tillvaro. Vännerna fanns framför allt bland kollegorna på IKEA i Småland. En vecka per månad arbetade hon i Älmhult med modellsnickare, konstruktörer, produktgrupper och inköpare. En enda gång, berättar en gammal kollega, kom en delegation från IKEA, ledd av Ingvar Kamprad, till Frösön. Men det var där hon arbetade fram ritningarna till nya möbler. Fåtöljen Ingrid med formpressad stomme och dito gavlar och barnmatstolen Peggy kom 1966, soff- och snurrbordet Karusell och karmpinnstolen Torpet 1968, stolen Amiral med sits och rygg i läder och rostfritt underrede 1970, safaristolen Diana i furu och smärting 1972 och bordet Stabil 1973.
År 1972 lanserades hennes fåtölj Krumelur, en lättsam vilomöbel. En enkel rörstomme, över vilken en brandslangsväv trätts. Ryggkudden Hej och sittkudden Svejs innehöll polyeterflock. Den randiga klädseln Strax i bomullstyg ritades av textilformgivaren Inez Svensson. Stolen visades på IKEA-katalogens omslag detta år. Målgruppen var den unga generation som då var den viktigaste kundgruppen för IKEA. År 1977 kom hennes karmstol Natura i läder och trä.
När IKEA några år senare beslöt att komplettera sitt ungdomliga utbud med möbler avsedda för en äldre generation, arbetade Karin Mobring tillsammans med Tomas Jelinek fram den framgångsrika och noga genomtänkta serien Stockholm, presenterad 1984. Karin Mobrings höga karmstol är ett av seriens glansnummer. Den var omsorgsfullt utförd in i minsta detalj i en stil som troligtvis aldrig blir omodern – en bekväm karmstol avsedd för målgruppen äldre.
År 1993 blev Karin Mobring pensionär och upphörde att arbeta på IKEA. Hon bodde därefter permanent på Frösön, i den gamla föräldragården. Utan arvingar beslöt hon att testamentera avkastningen från sina ägodelar till Fistula-sjukhuset, drygt 50 mil väster om Addis Abeba i Etiopien. Hon hade genom en barnläkare i Östersund fått höra om de problem som kunde drabba unga flickor på den etiopiska landsbygden. Varje år får sjukhuset 25 000 kronor ur Karin Mobrings fond, som handhas av Svensk-Etiopiska föreningen. Pengarna är öronmärkta, de ska gå till kvinnors och barns hälsa.
Karin Mobring avled 2005. En liten äng och strandremsa på Frösön bär idag hennes namn.
