Karin Hellstedt var författare, journalist och kåsör. Som författare debuterade hon 1952 med Kvinnorna i hörnhuset. Dessförinnan hade hon arbetat som journalist och redaktionssekreterare i Scenen under 1930-talet och åren runt 1950 medverkade hon som kåsör i Svenska Dagbladet.
Karin Hellstedt föddes i Stockholm 1901. Hon var dotter till grosshandlaren Hugo Tillquist och hans hustru Ebba, född Wahlberg. Hon gick i den privata flickskolan Anna Sandströms skola där hon avslutade sin skolgång med så kallad normalkompetens efter åtta års skolgång. Hon sökte till pianoklassen vid Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium (nuvarande Kungliga Musikhögskolan i Stockholm) i början av 1920-talet men blev inte antagen. I stället studerade hon musik i Stockholm och i Paris under ett par år. Under åren 1925–1934 var hon gift med Gösta Wennerholm, jurist, och fick med honom sonen Claes (1929–1934). Hon gifte sig 1934 med Svante Hellstedt, diplomat, och de fick tre döttrar.
Under åren 1931 och 1932 arbetade Karin Hellstedt vid tidskriften Scenen. Som journalist undertecknade hon sina artiklar med initialerna K.W. när det var notiser av mer allmänt innehåll. När hon bidrog med musikkrönikor och musikrecensioner använde hon signaturen Mélomane och när det handlade om mode var signaturen M:me Tecla. Under 1932 var hon Scenens redaktionssekreterare. Under detta år medverkade hon även sporadiskt i Hvar 8 dag.
Under åren 1947–1952 skrev Karin Hellstedt kåserier i Svenska Dagbladet med signaturen Catherine under vinjetterna ”Idag” och ”I marginalen”. I kåseriets lättsamma form behandlas allehanda frågor om allt från sömnproblem till barns uppträdande eller brist på dylikt, sällskapslivets avigsidor liksom händelser under somrarna i Falsterbo, allt präglat av ett gediget borgerligt perspektiv.
År 1952 utkom Karin Hellstedts första bok, novellsamlingen Kvinnorna i hörnhuset. Novellerna tar sin utgångspunkt i ett östermalmshus och skildrar stämningar och människors relationer på de olika våningsplanen som bebos av direktörsfamiljer, en portvaktsfamilj, ensamma kvinnor liksom nygifta.
Även hennes nästa bok, Ingen känner Elisa, 1954, är en novellsamling. Baksidestexten anger huvuddragen i novellerna: kvinnors olika sätt att spela och hävda sig mot medmänniskorna, både mot män och kvinnor, skildrat i en rad levandegjorda kvinnotyper. Deras upplevelser utspelas inom och utom äktenskapet, inom och utom Sverige.
År 1955 utkom romanen …vars namn är kärlek. Den kvinnliga huvudfiguren är fastlåst i ett äktenskap med en make, alltför olik henne själv, men ännu mer bunden i sitt beroende av sin ovärdige älskare. Olga, 1956, är en roman som utspelar sig i en småstad där den beskedliga manufakturhandlaren tagit till sin fru en manikyrist från storstaden. I småstaden håller alla reda på varann, pratar och beskärmar sig över handlarens äktenskap. När knoppar brister, 1959, är en nyckelroman om Karin Hellstedts egen barndom. Handlingen börjar efter Oscar II:s död och slutar ett par år före första världskrigets utbrott. Flickan Ingegerd är huvudperson; hon leker och lever ut på skärgårdens sommarnöje, Sandhamn och Fågelön, men också i stadsdelen Östermalm i Stockholm.
Karin Hellstedt avled på Beckomberga sjukhus 1984 efter att ha vistats där sedan 1967 med diagnosen psychosis depressiva. Hon är begraven på Lidingö Kyrkogård.
