Karin Stolpe var översättare och författare. Hon översatte minst ett femtiotal skön- och facklitterära verk till svenska från bland annat tyska, franska, engelska och italienska.
Karin Stolpe föddes 1907 under namnet Karin Maria von Euler-Chelpin, i en akademikerfamilj på Kungsholmen i Stockholm. Hennes far, Hans von Euler-Chelpin, som var född i Augsburg och tillhörde en bayersk adelssläkt, gjorde akademisk karriär som kemist i Sverige och skulle 1929 komma att ta emot Nobelpriset i kemi tillsammans med en engelsk kollega. Hennes mor, Astrid Cleve, var forskare i botanik, geologi och kemi och hade vid 23 års ålder varit den första svenska kvinnan att disputera i ett naturvetenskapligt ämne. Makarna samarbetade i en rad forskningsprojekt men skilde sig 1912, varpå modern fick ensam vårdnad om de fem barnen. Fadern gifte senare om sig och fick ytterligare fyra barn. Både Astrid Cleve och Hans von Euler var övertygade nazister. Inget tyder dock på att Karin Stolpe sympatiserade med deras politiska ståndpunkter.
År 1917 flyttade Karin Stolpe och tre av hennes syskon med modern till Hammarö i Värmland, och klass fem till åtta gick hon i Karlstads högre elementarläroverk för flickor. Tillbaka i Stockholm läste hon vid latingymnasiet – en del av gymnasietiden tillbringades dock i Schweiz – och från 1928 vid Stockholms högskola. Där tog hon en filosofie kandidat i pedagogik, romanska språk och tyska. År 1931 gifte hon sig med Sven Stolpe i Sigtuna. Den senare var redan då en kulturpersonlighet i Sverige och deras bekantskapskrets bestod av idel författare, däribland den då mycket unge Olof Lagercrantz, med vilken Karin Stolpe inledde en intensiv affär en tid efter bröllopet. Detta ledde till en djup kris mellan makarna, men äktenskapet höll och de fick fyra barn.
Barnbarnet Alex Schulmans roman Bränn alla mina brev, 2018, ger en starkt negativ bild av relationen mellan Sven och Karin Stolpe, men hans bok gränsar till det fiktiva. Även Svante Nordin framhåller dock i sin biografi om Sven Stolpe att äktenskapet var stormigt. Familjen var först bosatt i Karlskoga, senare på Stjärnesands säteri utanför Boxholm och slutligen i en villa i Filipstad. De vistades också långa perioder i Frankrike.
Tillsammans tog Sven och Karin Stolpe tidigt sig an flera översättningsprojekt, bland dem Hermann Hesses Stäppvargen, 1931. Av Bonniers barnbibliotek blev Karin Stolpe tillfrågad om att skriva en barnbok, och 1934 utkom Pigg och Pettan. Därefter består hennes publikationslista enbart av översättningar, omkring ett femtiotal från åtminstone sex språk: tyska, franska, engelska, italienska, norska och danska.
Sommaren 1942 drabbades Karin Stolpe av en allvarlig olycka när en fotogenbehållare i hemmets kök exploderade. Hon tillbringade nära ett år på Örebro Centrallasarett (nuvarande Universitetssjukhuset Örebro) efter olyckan, och lärde där känna en rysk kvinna som konverterat till den romersk-katolska kyrkan. När Karin Stolpe kom hem från sjukhuset började hon gå i mässa i den katolska församlingen i Örebro, och konverterade kort därefter. Också maken tilltalades av den katolska traditionen och konverterade två år efter henne i Paris. Även Karin Stolpes mor blev katolik strax därefter.
Under början av sin översättarkarriär varvade Karin Stolpe högprestigeromanerna, som hon ofta översatte tillsammans med sin man eller andra, med barn- och ungdomslitteratur. Efter konversionen översatte hon främst katolsk litteratur, i synnerhet facklitteratur. Många särpräglade och inflytelserika tänkare har översatts till svenska av Karin Stolpe, däribland Simone Weil, Pierre Teilhard de Chardin och Carl Gustav Jung. Ett av de författarskap som tycks ha engagerat henne personligen var den under 1960- och 1970-talen mycket berömde folkbildaren, icke-våldsaktivisten och poeten Danilo Dolci. Hon översatte flera av hans böcker från italienska och brevväxlade också med honom under många år. Hans Måncitronen, 1973 — ett dikturval i två delar, där del två var översatt av Kurt Högnäs — är den enda diktsamlingen i Karin Stolpes bibliografi.
Karin Stolpe samarbetade inte bara med maken i översättningsarbetet, utan också exempelvis med dottern Monica Rennerfelt och vännen Ingrid Ydén-Sandgren. På flera översättningar som makarna utförde tillsammans angavs ”Sven Stolpe” eller någon av hans pseudonymer ”S.J.S” eller ”Erland Rådberg” som översättare. Enligt parets vän Crister Enander var det förlaget som av ekonomiska skäl ville att Svens namn skulle anges som översättare till Pascals Tankar, 1971, trots att Karin Stolpe stått för merparten av arbetet. Det finns alltså skäl att anta att hon översatte ännu fler verk än hon fått erkännande för.
Karin Stolpe avled 2003, vid 95 års ålder, i Filipstad. Hon ligger begravd med sin make på Vadstena nya kyrkogård.
