Karola Pålsson var småskollärare och arbetade för att förbättra småskollärarnas sociala, ekonomiska, rättsliga och yrkesmässiga ställning i början av 1900-talet.

Karola Pålsson föddes i Malmö 1872 som enda barnet till Per Pålsson och Anna Månsdotter. Hon kom att utbilda sig till småskollärare och tog sin examen vid småskoleseminariet i Malmö 1889. Vid denna tid var småskollärarna en helt kvinnlig yrkeskår, som ofta levde under ytterst knappa förhållanden. Karola Pålsson drevs av ett rättvisepatos att utjämna skillnaderna mellan småskollärare och kvinnliga folkskollärare löne- och statusmässigt. Hennes engagemang för småskollärarna visade en enastående bredd och mångsidighet. Hon startade ett flertal föreningar, som hon också själv verkade i. En av de första var en beklädnadsförening för småskollärarinnor, bildad 1904. Den vittnar om att många småskollärare var så fattiga att de inte hade råd med ordentliga kläder.

Framför allt engagerade Karola Pålsson sig i den fackliga sidan av småskollärarnas intressen. Det handlade då främst om att höja deras professionella status genom bättre utbildning och möjligheter till fortbildning. Detta kom även barnen till godo, framhöll hon. Hon menade också att småskollärarna egentligen hade större ansvar för barnen än andra lärarkategorier, eftersom de skulle ge barnen en bra skolstart och därmed lägga grunden för barnens framtida liv. Karola Pålsson hade här tagit intryck av den tidens reformpedagogiska uppfostringsidéer. Hon pläderade också för att barn med särskilda svårigheter skulle få gå i hjälpklass, där de bland annat skulle få ägna sig åt trädgårdsskötsel.

Vid denna tid fanns det många småskoleseminarier av skiftande karaktär, privata, halvstatliga och landstingsägda. Detta resulterade i alltför många och även dåligt utbildade småskollärarinnor på 1920-talet. Karola Pålsson föreslog därför att denna utbildning skulle förstatligas och att den skulle bli treårig. Detta genomfördes först efter hennes död 1931.

År 1918 var Karola Pålsson med om att bilda Sveriges småskollärarinneförening (senare Sveriges Småskollärarinneförbund), vars ordförande hon blev några år senare. Vid denna tid hade det införts ordinarie tjänster vid småskolan, och innehavarna av sådana tjänster jämställdes pensionsmässigt med folkskollärarna. Detta var påtagliga framsteg. Andra lät dock vänta på sig, och många förverkligades inte under Karola Pålssons livstid. Hon utförde ett pionjärarbete, som senare generationers lärare kunde bygga vidare på. Hon hade omvittnat goda ledaregenskaper, ansågs vara klok, intelligent, vältalig och saklig, och utrustad med stor viljestyrka och entusiasm.

Karola Pålsson dog 1931 och ligger begravd på S:t Pauli södra kyrkogård i Malmö.