Kerstin Nordenstam var docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet och en pionjär inom svensk språkvetenskaplig genusforskning.

Kerstin Nordenstam föddes och växte upp som Kerstin Birgitta Kristenson i Majorna, Göteborg. Hon var dotter till Sven Kristenson, som var chef för fiskhamnen, och hans maka Göta, född Olsson. Som första kvinna i sin släkt tog hon studentexamen 1955 på latinlinjen vid Högre allmänna läroverket i Majorna. Efter studentexamen studerade hon nordiska språk, engelska samt litteraturhistoria med poetik vid filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet, där hon blev filosofie magister 1960. I studierna ingick även en kurs i pedagogikens teori och historia. Under vårterminen 1958 studerade hon engelska vid Durham University, England, samtidigt som hon undervisade engelska studenter i svenska. Efter avslutade universitetsstudier arbetade hon 1960—1961 som adjunkt i svenska och engelska vid Sjöbefälsskolan i Göteborg.

Under universitetsåren var hon aktiv i studentteatern, där hon träffade sin blivande make, filosofen Tore Nordenstam. De gifte sig 1959 och flyttade 1961 till Sudan, där maken fått ett femårskontrakt på universitetet i Khartoum. Under åren i Sudan arbetade hon heltid som lärare i engelska: först under 1961—1962 på Unity High School, en pojkskola där hon var ensam kvinna i kollegiet, och därefter på Girls’ Secondary School, Omdurman samt Khartoum North Secondary School, 1962—1966. Dottern Anna föddes 1965. Familjen flyttade från Sudan till Umeå 1967, där Kerstin Nordenstam arbetade som adjunkt i svenska och engelska vid Mimerskolan samtidigt som hon gick praktisk lärarutbildning vid Lärarhögskolan. År 1968 flyttade familjen till Bergen, Norge, där maken tillträdde ett lektorat i filosofi vid universitetet och Kerstin Nordenstam fick arbete som lektor i svenska. Förutom den tjänstgöring som ingick i arbetet som universitetslektor i Bergen gav hon kurser i svenska språket på andra orter, exempelvis universitetet i Trondheim, Lärarhögskolan på Stord och Folkuniversitetet i Bergen. Svensklektoratet var en tjänst som kunde innehas i sju år, och 1975 flyttade Kerstin Nordenstam, då skild, till Göteborg tillsammans med dottern.

Under Kerstin Nordenstams år i Bergen var kvinnorörelsen på stark frammarsch på universitetet, och hon blev snart medlem av en feministgrupp som särskilt engagerade sig i kampen för fri abort. Gruppen höll dessutom en serie offentliga föredrag om kvinnliga författare, också här var Kerstin Nordenstam en viktig kraft. Under FN:s kvinnoår 1975 deltog hon på den första stora nordiska kvinnoforskningskonferensen i Nijmegen i Holland.

Miljön i Bergen gav också uppslag till en vetenskaplig avhandling. Kerstin Nordenstam disputerade 1979 i nordiska språk vid Göteborgs universitet med avhandlingen Svenskan i Norge: språklig variation hos svenska invandrare i Bergen. Ämnet för avhandlingen var hur svenskar anpassade sig språkligt till norska och resultaten visade bland annat att anpassningen först skedde i ordförrådet och därefter i ordböjningen. Avhandlingen var ett viktigt bidrag till den sociolingvistiska forskningen i stort, och till forskningen om anpassning mellan två närliggande språk i synnerhet. Undersökningen kom också att uppmärksammas internationellt som ett pionjärarbete inom sociolingvistisk forskning i Norden. Vid sidan av doktorandstudierna i Göteborg undervisade Kerstin Nordenstam vid institutionen för nordiska språk och gav även föreläsningar, bland annat vid Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, en förening hon var en av initiativtagarna till och som grundades 1978.

Efter disputationen verkade Kerstin Nordenstam som universitetslektor, först vikarierande lektor på institutionen i nordiska språk vid Göteborgs universitet och på journalisthögskolan, därefter som tillsvidareanställd lektor från 1988 fram till sin pension år 2000. Hon blev docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet 1992.

Hennes vetenskapliga intresse väcktes tidigt för samtalsanalysens teori och metod. Hon publicerade en rad böcker och tidskriftsartiklar med utgångspunkt framförallt i vardagliga samtal. Ett ständigt närvarande tema i Kerstin Nordenstams vetenskapliga produktion var det uttalade intresset för språk och genus. Bland hennes tidiga vetenskapliga bidrag märks böckerna Kvinnlig och manlig samtalsstil, 1987, och Tag questions och dylika påhäng i svenska samtal, 1989, samt artikeln ”Hur talar kvinnor och män till vardags?”, publicerad i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1989. Kerstin Nordenstam var tidigt ute med att uppmärksamma skillnader mellan kvinnors och mäns samtal och det var först flera år senare som liknande teman fick genomslag i den engelskspråkiga forskningen, främst genom boken Women Talk av Jennifer Coates, 1996.

Under 1990-talet drev Kerstin Nordenstam flera forskningsprojekt, bland annat projektet Samtalsstrategier hos kvinnor och män i vardagliga gruppsamtal, som syftade till att undersöka hur kvinnor och män med språkets hjälp konstruerar kön i gruppsamtal med vänner av samma kön. Projektet ingick i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Kvinnligt-manligt, finansierat av humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet 1993—1996. Ett led i projektet var att samla in en omfattande korpus med enkönade vänsamtal, kallad Gruppsam. Denna empiriska bas gav näring till ett flertal publikationer, där särskilt monografin Skvaller: om samtalsstrategier hos kvinnor och män, 1998, kan nämnas. I boken uppmärksammas hur skvaller hänger ihop med konstruktion av kön och hur samtalsdeltagarna upprätthåller och återskapar moraliska normer genom skvallerhändelser. I ett senare brett upplagt forskningsprojekt, i samarbete med gymnasielärare Ingrid Wallin, stod könade samtalsmönster hos gymnasieungdomar med svenska som andraspråk i fokus. Resultaten publicerades framförallt i monografin Osynliga flickor – synliga pojkar: om ungdomar med svenska som andraspråk, 2002. Här förenade Kerstin Nordenstam sina intressen för flerspråkighetsfrågor och kön genom en undersökning av språkliga och moraliska normer bland gymnasieungdomar med invandrarbakgrund. I båda dessa monografier tillförde Kerstin Nordenstam nya perspektiv inom sitt forskningsfält. Vid sidan av sin empiriska forskning hade Kerstin Nordenstam också uppdrag för Högskoleverket och Nationella sekretariatet för genusforskning och skrev på deras uppdrag boken Genusperspektiv på språk, 2003.

Kerstin Nordenstam hade ett stort forskarnätverk, både inom och utom Norden, och var också initiativtagare till och värd för flera internationella gästforskarvistelser vid heminstitutionen. Vidare var hon en flitig arrangör av konferenser och tog bland annat initiativ till att den fjärde nordiska konferensen om språk och kön anordnades vid Göteborgs universitet år 2000. Hon gav året därpå ut konferensvolymen Språk, kön och kultur, redigerad tillsammans med kollegan Kerstin Norén. Hennes forskningsintresse och kollegiala samarbeten förde henne ut i världen där hon bland annat vistades som gästforskare i Melbourne, Australien, i ett par perioder under sent 1990-tal och tidigt 2000-tal. År 2009 mottog hon Stipendium till Harry Martinssons minne av Svenska Akademien för värdefulla insatser för svenska språket.

Hon delade under 30 år sin tillvaro med livskamraten Sune Örnberg, författare och kulturredaktör, fram till dennes död 2007. Kerstin Nordenstam avled i Göteborg 2016 och är begravd på Lundby nya kyrkogård.