Kerstin Thorborg var hovsångare. Hon firade sina största triumfer i Wagners altroller på Metropolitanoperan i New York och dessförinnan i Buenos Aires, på Prags tyska opera och i det förnazistiska Tyskland och Österrike.
Kerstin Thorborg föddes 1896 i byn Siknäs i Venjan, i ett musikaliskt hem. Hennes bror Olof sjöng ofta under sin läkarutbildning i likhet med deras far Viktor Thorborg, som hade varit första bas i sångsällskapet Orphei Drängar i Uppsala innan han blev tidningsman och redaktionssekreterare på Södra Dalarnas Tidning. Hennes mor Hildur, född Boman, och brodern Klas hade större betydelse för Kerstin Thorborg eftersom de sporrade och stöttade henne ekonomiskt.
Efter realexamen studerade Kerstin Thorborg för sångpedagogen Ina Wickström 1914–1916 i Växjö. Därefter följde studier hos sångpedagogen och röstläkaren Gillis Bratt, som var hennes lärare 1917–1919, varefter en av hans assistenter, Karin von Rosen, tog hand om Kerstin Thorborgs sångutbildning fram till 1923. Efter en lyckad provsjungning för Kungliga Teaterns operaskola (nuvarande Operahögskolan i Stockholm) började hon sin yrkesutbildning.
Efter småroller i Wagners Valkyrian och Verdis Rigoletto gjorde hon 1923 den första av sina tre obligatoriska debuter: Lola i Mascagnis På Sicilien, en roll som efter tre föreställningar försvann ur hennes repertoar. Däremot hade hon framöver några av sina största framgångar i Berlin, Wien och New York med sina två övriga debutroller: Ortrud i Wagners Lohengrin 1924 och Amneris i Verdis Aida 1925.
Hösten 1925 lärde Kerstin Thorborg känna Gustaf Bergman som blev betydelsefull för henne. Han hade varit teaterchef på Stora teatern i Göteborg där han efter att ha satt upp Läderlappen av Johann Strauss d.y. hämtades av operachefen John Forsell för att svara för stockholmsuppsättningen av nämnda verk. Därefter blev han anställd som Kungliga Teaterns regissör. Det var vid Stockholmsoperan som Kerstin Thorborg — troligen med Gustafs hjälp — studerade in praktiskt taget hela sin framtida repertoar med fem undantag: Eudossia i italienaren Ottorino Respighis La Fiamma, dryaden i Ariadne på Naxos, Klytemnestra i Elektra, Octavian i Rosenkavaljeren och Herodias i Salome, de tre sistnämnda operor av Richard Strauss.
1925 signerade Kerstin Thorborg sitt första kontrakt med Kungliga Teatern, det första av flera kontrakt som ofta omförhandlades så att årslönen steg från 3 000 till 16 000. När hennes sista stockholmskontrakt löpte ut 1931 hade hon medverkat i 341 föreställningar av sammanlagt 38 produktioner bland vilka noteras mindre roller i svenska operor.
Kerstin Thorborg undertecknade sitt första utländska kontrakt med Nürnbergoperan 1930. Efter detta verkade hon huvudsakligen inom det tyska språkområdet, som vid Deutsches Landestheater i Prag, Stadt-Theater i Nürnberg, Städtische Oper i Berlin, Wiener Staatsoper och festspelen Salzburg samt de tyska säsongerna vid Teatro Colón i Buenos Aires och Metropolitan-operan i New York. På Covent Garden i London sjöng hon varje vår 1936–1939 enbart Wagner och Richard Strauss.
1928 vigdes Kerstin Thorborg och Gustaf Bergman i kyrkan i hennes hemkommun Hedemora i Dalarna. Därmed kom hon att dela sin sexton år äldres makes ekonomiska bekymmer med underhåll efter två skilsmässor. Men från och med 1931 tjänade hon så pass bra att hon kunde avsluta samarbetet med Städtische Oper i Berlin 1934 med anledning av sin vantrivsel med nazisterna och som protest mot Hitler, och senare av samma orsak med Wienoperan några dagar före Anschluss.
1935 hade den kanadensiska tenoren Edward Johnson tillträtt som chef för Metropolitan-operan. Genom sitt norska påbrå favoriserade han skandinaviska sångare som Kirsten Flagstad och Lauritz Melchior och snart även Kerstin Thorborg, som debuterade i New York 1936. Under sin första säsong 1936/1937 sjöng hon fem wagnerroller vid 15 föreställningar. Vid de 24 föreställningarna säsongen 1937/1938 väckte hennes båda nya Richard Strauss-roller, Klytemnestra i Elektra och Octavian i Rosenkavaljeren allmän beundran men försvann genast ur repertoaren. Spelåret 1938/1939 omfattade 52 föreställningar och som enda nya roll Orfeus i Gluckoperan Orfeus och Eurydike.
Under Europavistelsen 1939 medverkade hon i fyra konserter med Arturo Toscanini: i Beethovens Missa Solemnis två majkvällar i London och i Verdis Requiem med Jussi Björling vid sin sida under två augustikvällar i Luzern. Trots kriget krävde plikten att hon sjöng Mahlers Das Lied von der Erde tillsammans med Martin Öhman fyra oktoberkvällar i Holland.
I oktober 1939 reste Kerstin Thorborg och Gustaf Bergman med båt från Oslo till USA och inte förrän i slutet av maj 1946 var paret tillbaka i Dalarna. Däremellan låg 67 månader i Amerika och 254 föreställningar med huvudsakligen Wagner på programmet.
Under makarnas hemresa efter kriget 1946 firades Kerstin Thorborgs 50-årsdag ombord i sällskap med två andra svenska och hemvändande Met-stjärnor, tenorerna Jussi Björling och Torsten Ralf med sina respektive hustrur. I oktober samma år återvände Kerstin Thorborg och hennes make till New York. Närmast väntade fyra föreställningar på operan i Chicago men med Metropolitan var ingenting klart. Detta fast Kerstin Thorborg sedan flera år brukade göra mer än 30 föreställningar per år där.
När M/S Gripsholm redan i januari 1947 anlände till Göteborg med de hemvändande makarna ombord undrade journalisterna varför de återvände så snart. Paret skyllde på Kerstin Thorborgs holländska turné och att Gustaf Bergmans memoarer måste fullbordas. Man visste inte att Metropolitanchefen Edward Johnson länge drömt om att engagera Hjördis Schymberg som redan var på väg. För makarna blev 1947 ett ofrivilligt sabbatsår. Inte förrän i januari 1948 fick Kerstin Thorborg åter sjunga på Metropolitan men bara i fem wagnerroller under tio veckor. Följande år reducerades hennes bidrag till 14 föreställningar i fyra wagnerroller men som uppmuntran även sex Richard Strausskvällar. 1950 slutade Edward Johnson som Metropolitanchef och Kerstin Thorborg fick nöja sig med sex föreställningar i början av året. Med fyra kvällar Verdi och Saint-Saëns i Stockholm samma höst avslutade Kerstin Thorborg sin karriär.
Efter makens död 1952 isolerade sig Kerstin Thorborg och umgicks mest med sina nio katter. 1963 fick Falu-Kurirens musikskribent Seth Karlsson i uppdrag att intervjua henne vilket ledde till en utställning på Dalarnas Museum, som också fick motta två av hennes scenkostymer. Seth Karlsson blev efter Kerstin Thorborgs död 1970, utsedd till ensam förvaltare av hennes musikaliska kvarlåterskap. Däribland fanns mängder av privata filmupptagningar, alla hennes noter och skivinspelningar på HMV 1928, Odeon 1928–1931, Columbia 1936 och RCA Victor 1940 samt 25 liveinspelningar av hennes föreställningar på Metropolitanoperan 1937–1949.
Kerstin Thorborg är begravd på Hedemora kyrkogård.
