Margareta, ofta kallad "Margareta lappkvinna", missionerade i Lappland vid sekelskiftet 1400.

Få bevarade källskrifter från denna tid behandlar kvinnor i norra Norden. Det finns dock källor som berättar om en kvinna vid namn Margareta, som ivrigt förespråkade Lapplands kristnande. Under åren 1388—1414 skall Margareta ha besökt många präster och till och med träffat unionsdrottningen Margareta. Hon var alltså aktiv under minst 25 år och torde ha fötts senast på 1370-talet.

Det är svårt att dra några definitiva slutsatser om Margaretas etnicitet eller nationalitet; hon hänvisas till som lappkvinna, och antagligen hörde hon till den etniska grupp som nuförtiden benämns samer. Hon antas ha fötts i Tornedalen. Enligt källorna var Margareta olärd, men hennes egen kristna tro gjorde henne bekymrad över att många som bodde i Lappland fortfarande litade till schamanism.

Margareta vandrade långa sträckor från Lappland till nordiska kyrkliga centra som Uppsala, Strängnäs, och Vadstena, samt Malmö (som då hörde till Danmark) och till Munkaliv nära Bergen, Norge. Vart hon än gick meddelade Margareta sina farhågor om trosförhållandena i Lappland för lokala aristokrater, prelater och till sist till sin namne, unionsdrottningen Margareta, som vid slutet av 1300-talet härskade över alla nordiska länder.

Eftervärlden känner Margareta tack vare brev som skrevs av inflytelserika personer som lovprisade den ”enkla kvinnan”, hon som hade tagit den farliga vägen från Lappland för att be om att fler predikare skulle skickas till de norra områdena i både Uppsala och Åbo stift. Margaretas missionsarbete fick avsevärd betydelse i de nordligaste delarna av dagens Sverige och Finland.

I Uppsala berättade prelaterna att Margareta hade mottagit syner och gudomliga befallningar på samma sätt som heliga Birgitta. Margareta liknades alltså vid mystikerna, vars erfarenheter och åsikter värderades högt eftersom deras syner troddes komma från Gud. För att bedöma Margaretas visioner önskade Uppsalaprelaterna dock en mer sakkunnig rannsakning.

Margaretas böner resulterade i att drottning Margareta och ärkebiskopen i Lund utfärdade ett öppet brev gällande kristnandet av Lapplands invånare. Brevet skrevs i Malmö den 6 augusti 1389. Unionsdrottningen och ärkebiskopen i Lund berättar i brevet att en viss Margareta har bett om deras hjälp. Befolkningen i Lappland uppmanades ta till sig kristendomen, som den enda vägen till frälsning. Drottningen och ärkebiskopen i Lund uppmanade också ärkebiskopen i Uppsala samt slottshövdingen i Korsholm (Österbotten), Filpus Karlsson, att utveckla missionarbete i norra delar av riket.

Margareta var aktiv under en tidsperiod då både den kyrkliga och världsliga förvaltningen och beslutsfattandet oftast var i manliga händer. Via gudomliga syner och religiös iver kunde kvinnor dock hitta utrymme för agerande. Prästerna presenterade det tidstypiska tankesättet när de beskrev Margareta som ett exempel på hur mirakulöst Gud kunde arbeta genom ”det svaga könet”. Franciskanbroder Filippus jämförde Margareta med Heliga Birgitta, vars orden precis hade börjat klosterlivet i Vadstena, och som helgonförklarades år 1391.

Margaretas syner och böner hade inte endast religiös betydelse. Rikets makthavare såg säkert också möjligheter att genom missionsarbetet stärka kronans inflytande i Lappland. Hur mycket inflytande Margareta eller hennes beskyddare hade på befolkningen i Lappland och deras kristnande är inte lätt att i efterhand bedöma. Hon var ändå ett exempel på att en person av anspråkslöst ursprung kunde utöva inflytande genom sin religiösa övertygelse.