Lenke Rothman var konstnär och författare med en stor produktion, känd bland annat för sina minnesmärken över förintelsen.

Lenke Rothman föddes den 28 mars 1929 i den ungerska staden Kiskunfélegyháza. Fadern Jenö var paraplymakare och modern Sarolta var damfrisörska. Lenke Rothman var äldst av åtta syskon. År 1944 fördes modern med samtliga syskon till koncentrationslägret i Auschwitz. Lenke Rothman och hennes 13-årige lillebror fördes åt sidan medan modern och de övriga syskonen fördes direkt till gaskammaren. Fadern hade tidigare inkallats som arbetssoldat, vilket innebar att han prövade broar och minerade fält innan andra soldater beträdde marken. Efter en tid fördes Lenke Rothman vidare till en fabrik utanför Berlin, för att 1945 skickas vidare till koncentrationslägret Bergen-Belsen där hon insjuknade i tbc.

Efter krigsslutet 1945 kom Lenke Rothman till Sverige där hon vårdades på sjukhus och sanatorier i sex år. Brodern Alexander befriades ur koncentrationslägret Buchenwald och kom till Sverige 1947. Under konvalescensen började Lenke Rothman teckna och måla. Hon deltog 1951 som yngsta deltagare i Konstnärshusets utställning Utländska konstnärer i Sverige. Samma år började hon som specialelev på Konstfackskolan i Stockholm. Här lärde hon känna författarna Nelly Sachs och Sivar Arnér.

År 1954 blev Lenke Rothman svensk medborgare och gifte sig med Herman Abrahamsson. Hon deltog i utställningen Unga tecknare på Nationalmuseum. Tre år senare reste hon till Ravenna för studier vid Accademia di Belle Arti, och deltog i utställningen Unga konstnärer i Rom. Hemkommen från Italien skilde hon sig från Herman Abrahamsson 1958. Året efter gifte hon sig med Sivar Arnér.

Lenke Rothmans första separatutställning var på Sturegalleriet i Stockholm 1960. Samma år reste hon till Holland och Danmark, där hon tecknade och målade tång och gräs. Hon sökte efter mönster och ansikten i det slumpmässigt formade materialet. Hon ställde flitigt ut i Sverige i början av 1960-talet. År 1964 besökte hon sin fars grav i Österrike och reste till Jugoslavien där hon avbildade mönster och ”ansikten” i stenar hon hittade på stranden.

År 1966 föddes sonen Elias, något Lenke Rothman själv beskrev som ”undret inträffade, han kom att med sin person påminna mig om livet, allt det jag glömt.” Hon fortsatte att ställa ut, främst i Stockholm. År 1969 reste hon med familjen till Italien, där de bodde med utsikt över en tennisplan, ett mönster hon då använde som utgångspunkt för teckningar och målningar.

I mitten av 1970-talet ställde Lenke Rothman ut hos Anders Tornberg i Lund. Hon blev invald i Konstakademien, där också Carlo Derkert (son till Siri Derkert) gjorde ett urval till en utställning. Hon fortsatte nu att göra utställningar, bland annat hos Galerie Aronowitsch, Riksutställningar och NUNSKU i Stockholm, men även i andra delar av Sverige. Hon blev intervjuad i TV, vilket följdes av ett program där verket Ett skrin fullt med saker växte fram. Två år senare gjordes ett konstnärsporträtt av Lenke Rothman i TV. Samma år gjorde hon scenografi på Dramatens stora scen och boken Quality of Life publicerades.

År 1981 fick Lenke Rothman stipendium för ett års vistelse i New York på MoMa PS1, där hon också gjorde en utställning som omskrevs i New York Times. Sveriges Television fortsatte att visa intresse och ett samtal mellan Lenke Rothman och Andy Warhol spelades in. Hemkommen till Sverige deltog hon i utställningen Geologi i konsten på Riksmuseet, samt i ett konstprojekt för Svenska Dagbladet. Hon publicerade nu sin andra bok på Kalejdoskop förlag, OK OK OK NEW YORK.

Tiden i New York resulterade i inbjudningar till vistelser och en rad utställningar i USA under hela 1980-talet. Lenke Rothman skrev en artikel om ett möte med fotografen André Kertész som publicerades i Artes 1986. Två år senare deltog hon i konferensen Remembering for the future i Oxford och London. År 1989 öppnade utställningen Yttringar av liv i Malmö Konsthall, vilken sedan gick vidare till Göteborgs Konsthall. Boken Regn publicerades 1990. Den fick Albert Bonniers Förlags pris för årets bok.

I början av 1990-talet reste Lenke Rothman till Japan för att studera traditionell tillverkning av handgjort papper, något som senare avspeglades i hennes konst. År 1995 reste hon till Polen för att göra ett konstverk som minnesmärke över Auschwitz i samarbete med Statens konstråd. Boken Lenke Rothman med texter av Torsten Ekbom och henne själv publicerades. År 1997 avled hennes make, Sivar Arnér.

År 1998 invigdes minnesmärket över Raoul Wallenberg, Att minnas den goda gärningen, i Sveriges riksdag och då träffade Lenke Rothman ambassadör Jan Lundvik, som hon sedan levde med resten av sitt liv. År 2000 blev hon tillförordnad professor på Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK) i Göteborg, året efter publicerades boken Stygn. Minnesmärket över Auschwitz, Spår – ett minnesmärke, invigdes 2002 på Göteborgs konstmuseum. År 2003 ställde hon ut på Moderna museet i serien Udda veckor. Två år senare vistades hon två månader i Carl Larssons ateljé i Grez-sur-Loing i Frankrike. Hon deltog i samlingsutställningen Konstfeminism på Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum och Göteborgs konstmuseum.

Hösten 2008 öppnade den omfattande retrospektiva utställningen Gåvor på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Några månader senare, den 27 november, avled Lenke Rothman efter en tids sjukdom i akut myeloisk leukemi.

Lenke Rothman var en sökande konstnär som ständigt producerade skisser, målningar och skulpturer i skiftande material och deltog i ett stort antal utställningar. Hon utförde offentliga arbeten, publicerade böcker, utförde scenografier, illustrationer och bokomslag, medverkade i TV-produktioner, undervisade och fick en rad utmärkelser för sin framstående konstnärliga gärning.

Lenke Rothman finns representerad på bland annat Moderna museet, Nationalmuseum, Borås Konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Helsingborgs museum, samt privata samlingar i Sverige och utomlands.