Leonilda Sjöström var, som enda kvinna under 1800-talets andra hälft, lärare i navigation, matematik och maskinlära för generationer av privatelever och studenter vid Navigationsskolan i Stockholm och Tekniska skolan. Hon var så gott som helt självlärd.
Leonilda Sjöström föddes 1836 i Stockholm. Fadern, Pehr (Petter) Sjöström var flaggstyrman vid flottan. Modern dog när Leonilda var 17 år. Fadern hade inrättat en privatskola för navigationselever, som kompletterade den officiella Navigationsskolan i Stockholm (senare Sjöbefälsskolan) inrättad 1841. Han biträddes där av sonen Edvin samt av Leonilda Sjöström. Det berättas att hon, ännu ej tio år fyllda, undervisade sjökaptener i geometri, aritmetik och algebra — ämnen som den praktiskt inriktade fadern inte behärskade.
Leonilda Sjöström ansökte flera gånger om att bli elev vid Navigationsskolan, där brodern tagit styrmansexamen med högsta betyg. Rektorn, kapten P J Högfeldt, avböjde dock, "av fruktan att i hennes närvaro ej kunna vidmakthålla nödvändig disciplin bland eleverna". År 1854 meddelade han dock direktionen att han antagit en elev av ”feminint genus” — ett förtroende som ”sannolikt ingen navigationsskola hittills fått erfara”. Leonilda Sjöström antogs inte som elev, utan som åhörare; hon måste dock avsluta kursen efter en tid på grund av sjukdom.
När fadern avled 1855 övertogs hans privatundervisning av Edvin Sjöström, som senare blev lärare vid Navigationsskolan. Även Leonilda Sjöström undervisade vid skolan, efter broderns död 1890 som ensamlärare, i matematik, skeppsbyggnad, navigation och astronomi. Under broderns långvariga sjukdom skötte hon även för hans räkning hela styrmansklassen vid skolan. Hon anlitades därutöver regelbundet som privatlärare för blivande sjöofficerare samt i maskinlärare för blivande maskinister.
Under mer än 25 års tid verkade hon även som ordinarie lärare i matematik vid Tekniska skolan. Denna föregångare till Konstfack blev 1860 statlig och expanderade snabbt till att bli Sveriges största skola för lägre teknisk utbildning. Det fanns en avdelning för kvinnliga elever med inriktning mot yrken som ansågs passa för kvinnor, samt en högre konstindustriell skola för både män och kvinnor; därtill en maskin- och en byggnadsyrkesskola för manliga elever. Vid alla skolans avdelningar undervisades i matematik. Enligt artiklar i Idun kunde man se Leonilda Sjöström ägna sig åt vanligt kvinnoarbete också när hon undervisade; hon stickade, virkade, sydde, samtidigt som hon tänkte och föreläste — tecken på vad tidningen såg som ”en verksamhetsifver af ovanligaste grad”.
Leonilda Sjöströms pedagogiska gärning, hennes stora kompetens och personliga engagemang vid utbildningen av generationer av styrmän och maskinister vid flottan hyllades vid hennes 50-årsdag 1886. Alla fartyg i Stockholms hamnar kläddes då i högtidsskrud, med flaggor och vimplar högt i topp. Tolv år senare, på Leonilda Sjöströms begravningsdag 1898, beskrev en nekrolog i Idun den visade vördnaden för henne, ”från master och spiror i samma hamnar… ’på half stång’ den minnesgoda sjömannakårens saknad och sorg”.
