Lia Schubert var en internationellt känd dansare och danspedagog. Hon introducerade jazzbaletten i Sverige, var en av initiativtagarna till Cullbergbaletten och en av grundarna av Balettakademierna i Stockholm och Göteborg.

Lia Schubert föddes 1926 i Wien. Hon växte upp i en judisk familj som hade det gott ställt. Pappan, Dezider Schubert, ägde en tygaffär. Mamman, Adolfine Schubert, ägde en kemtvätt, men hade tidigare varit dansös på Operan i Wien. I familjen ingick också den tre år äldre brodern Walter. På grund av de nazistiska strömningarna flyttade familjen till Zagreb 1931.

Lia Schubert fascinerades av allt som hade med teater att göra och närde sedan barnsben drömmen om en egen dansskola. En dröm som hon själv sa var hennes drivkraft genom hela livet och gav henne styrka även när tiderna var svåra. Dansintresset tog fart i nioårsåldern, när hon såg Harald Kreutzberg dansa modern dans. Hon började då ta danslektioner. Som tolvåring var hon med i en uppsättning på Zagreb-operan och blev omskriven som en talang. Detta var en stor anledning till att familjen Schubert flyttade till Paris, där Lia Schubert blev antagen till Conservatoire de la Musique et Danse de Paris. I samband med den tyska ockupationen fick hon dock inte längre gå kvar där. Men längtan efter konstnärliga upplevelser var starkare än rädslan och Lia Schubert trotsade det frihetsberövande det innebar att vara judinna i andra världskrigets Paris. Hon vek bort davidsstjärnan på sin jacka och smög sig in på Comédie Française.

Under andra världskriget förintades Lia Schuberts familj i olika koncentrationsläger. Själv undkom hon med en hårsmån tack vare en räddningsaktion från motståndsrörelsen. Resterande krigsår blev en katt-och-råtta-lek undan nazisterna. Tack vare falska identitetshandlingar, goda kontakter och stor begåvning lyckades hon i perioder få kontrakt som dansare i både Marseille och Lille. Tillsammans med motståndsrörelsen hjälpte hon framför allt barn att komma undan nazisterna. Även efter kriget ägnade hon sig åt barn som farit illa och blivit föräldralösa. Hon kombinerade sin längtan efter dansen med sitt sociala engagemang och lärde barnen att dansa. Det var också med de föräldralösa barnen som hon skapade sin första koreografi.

Efterkrigstiden innebar för Lia Schuberts del diverse ströjobb samtidigt som hon tog lektioner i klassisk balett och förkovrade sig i dansens historia genom att på egen hand tillbringa timmar och dagar på Archive de la Dance i Paris. Hon fascinerades framför allt av den expressionistiska danskonsten. Runt år 1950 fick hon ett kontrakt på Théâtre de Paris som dansare i Glada Änkan. Där blev hon upptäckt av Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, balettmästare på Malmö Stadsteater, som kontrakterade henne för Malmöbaletten som dansare och lärare. Malmö Stadsteater blev hennes skola. Hon såg alla föreställningar och satt med vid så många repetitioner hon kunde för att lära sig om allt från ljussättning och ljud till scenografi.

År 1953 flyttade Lia Schubert till Stockholm med ambitionen att satsa på undervisning och att så småningom göra verklighet av drömmen om en egen dansskola. Hon kombinerade undervisningen med en anställning i Oscars-baletten. Där träffade hon skådespelaren och regissören Sten Lonnert som kom att bli hennes förste man.

Lia Schubert ville föra in de nya impulserna från den europeiska och amerikanska dansvärlden i svenskt kulturliv. År 1954 fick hennes idéer ett genombrott när hon med sin Triangel-komposition kom på tredje plats i en koreografitävling på Stockholmsoperan. I samarbete med Kursverksamheten vid Stockholms universitet förverkligade hon sedan sina tankar om en dansutbildning där såväl klassiska som moderna dansformer tränades parallellt. Syftet var dels att vidga uttrycksmöjligheterna hos eleverna, dels att gynna ett mer radikalt skapande. Med en lärarstab till stor del inhämtad från USA tog Balettakademien i Stockholm 1957 emot sin första kull av såväl yrkes- som hobbyelever. En av de första som syntes i skolans lokaler var Birgit Cullberg, men även delar av Operans balettkår deltog i den alternativa dansundervisningen. Tillsammans med sina lärarkollegor lyckades Lia Schubert övertyga Yrkesöverstyrelsen om att Balettakademiens utbildning var nödvändig för svenskt kulturliv och därmed förtjänade dess ekonomiska stöd.

Under en internationell sommarkurs i tyska Krefeldt 1960 kom Lia Schubert i kontakt med amerikanskan Steffi Nossen som bjöd in henne till New York för att föreläsa, skapa kontakter med framtida gästpedagoger och hämta inspiration till utvecklingen av Balettakademien. Även den amerikanske Dunham-dansaren Walter Nicks lärde hon känna i Krefeldt. Hon såg storheten i hans sätt att undervisa i jazzbalett – en dansteknik som ännu inte fanns i Sverige – och erbjöd honom att undervisa vid Balettakademien. I Sverige fullkomligt exploderade intresset för jazzbalett. Alla ville lära sig dansstilen och tillsammans lärde Lia Schubert och Walter Nicks ut grunderna i en serie TV-program 1966. Med stöd av Stockholms kulturnämnd utvecklade Lia Schubert Stockholms Dansteater, vars första projekt blev föreställningen Jazzbalett-61 med originalmusik av Georg Riedel. Föreställningen blev en framgång såväl publikt som medialt och följdes upp av fyra årligen återkommande föreställningar i serien.

Lia Schubert rörde sig obehindrat mellan vitt skilda konstnärliga genrer och kretsar. För henne föll det sig därför helt naturligt att skapa koreografi till sånger av Cornelis Vreeswijk. De två blev goda vänner och under utsvävande måltider på Gyldene Freden i Gamla stan skapade de i mitten av 1960-talet föreställningar som Knickedick och Balladen om ett Rosenblad.

Lia Schubert var en av initiativtagarna till Cullbergbaletten men blev utesluten ur arbetet när det var dags att etablera kontakt med politiker och andra makthavare. Enligt henne själv berodde detta på att hon av etablissemanget ansågs oseriös och var en kontroversiell person. Hon hade bestämda åsikter om svensk kulturpolitik och byråkrati som hon ansåg ha ”hindrat många begåvningar, dödat många artisters förmåga att ta egna initiativ.” Lia Schubert var besviken efter uteslutningen och hade nu fått nog av den svenska kulturpolitiken. Eftersom detta sammanföll med både skilsmässa och ett behov av att söka sina rötter, begav hon sig till Israel. Innan hon for lade hon dock tillsammans med dansaren Claude Marchant grunden till Balettakademien i Göteborg.

I Israel undervisade Lia Schubert dansarna i Batsheva Dance Company och blev balettmästare för den folkloristiska dansteatern Imbal innan hon så småningom grundade den egna dansskolan The Dance Centre i Haifa. Tillsammans med de svenska dansarna Kenneth Gustafsson och Kaj Selling startade hon också danskompaniet The Dancers Stage som turnerade i skolor. I konstnärsbyn Ein Hod träffade hon sin andra man, den holländske konstnären Jan Tom van den Bergen. Deras förhållande varade livet ut. Tillsammans drev de ett galleri i Haifa där de i huvudsak ställde ut Toms konst och Lias egenhändigt skapade dockor.

Lia Schubert upplevde att klimatet i Israel hårdnade och efter elva år återvände hon till Sverige. Efter några år som pedagog vid Operabalettens elevskola landade hon till slut i Göteborg och på den Balettakademi som hon varit med och lagt grunden till 1967. Tack vare Lia Schubert och Kursverksamheten vid Göteborgs universitet blev Sveriges första yrkesutbildning för musikalartister ett faktum 1983. Lia Schubert blev utbildningens konstnärliga ledare, i början tillsammans med Claude Marchant.

Under 1980-talet utvecklade Lia Schubert i samarbete med sin internationellt erkända lärarstab av såväl skådespelare, sångpedagoger och dansare som T J Rizzo, Tim Zimmermann, Anna Grip och Kenneth Gustafsson i spetsen, Balettakademien till en betydande grogrund för såväl Sveriges som Europas musikalscener. Hon tog också initiativ till Dansteater Thalia i Göteborg, ett danskompani som med stöd från olika kulturinstanser turnerade runt i Västsveriges skolor under några år, med koreografier av henne själv, Kenneth Gustafsson och Anna Grip.

På grund av sviktande hälsa lämnade Lia Schubert ledarskapet för Balettakademien i Göteborg 1997. De återstående åren av sitt liv tillbringade hon i sitt hem i Fåglavik utanför Herrljunga. Lia Schubert dog 1999.