Lina Jonn var en framgångsrik lundafotograf, som under några år på 1890-talet lyckades etablera ett varumärke som kom att leva kvar i decennier efter hennes död.
Lina Jonn föddes 1861 i Stora Råby, strax utanför Lund. Hon var näst yngst i en syskonskara om sju. Föräldrarna, Jöns Johnsson och Hanna Johnsson, född Pålsdotter, var arrendebönder. En tät brevväxling mellan familjemedlemmarna som finns bevarad vittnar om en varm gemenskap i familjen och en närhet som kom att bestå även när barnen vuxit upp. År 1875 hade fadern gjort sig av med jordbruket och istället startat en spannmålskvarn i Lund dit familjen planerade att flytta. Jöns Johnsson avled dock plötsligt av blodförgiftning i juli 1875. Kvarnverksamheten såldes och familjen flyttade in till Lund. Lina Jonn och hennes systrar hamnade under storebror Jonas Johnssons förmyndarskap.
Lina Jonn tycks tidigt ha haft en frihetslängtan och en vilja att se och lära sig nya saker. Hon var tidigt intresserad av att hitta sätt att uttrycka sig konstnärligt och tecknade och målade, precis som flera av systrarna också gjorde. Som 16-åring började hon arbeta som guvernant på en gård utanför Höör där hon stannade i ungefär ett år. Därefter genomförde hon privatstudier i språk i Lund. Hon studerade tyska och franska och även grundläggande engelska.
År 1879 reste Lina Jonn till en schweizisk flickpension i Neuchâtel efter ett tips som systern Anna Johnsson hade fått från en arbetsgivare. Där fortsatte hon sina språkstudier. I breven hem skrev hon att hon studerade tyska, franska och engelska två dagar var i veckan. Året därefter reste hon till England och började arbeta som lärare i musik, språk och teckning på Elms flickpension i Leicester där hon stannade i drygt ett år. Därefter återvände hon till Sverige och började arbeta som guvernant på Mälby bruk i Gnesta. Efter några år ville Lina Jonn söka sig vidare och göra mer i livet och en väg hon såg var att bli gymnastiklärare. Hon sökte 1884 in till Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm men blev inte antagen då läkarundersökningarna visade att hennes rygg var sned.
Nedslagen av motgången sökte sig Lina Jonn vidare utan att hitta någon tydlig väg framåt. Hon gjorde flera resor i Europa. Hon tog en målerikurs i Schweiz och hon studerade tyska i Hannover. År 1886 återvände hon till Lund för att börja arbeta som privatlärare i språk. När hon återkom till Lund förslog hennes bror Pål Johnsson att hon skulle försöka ge sig in i fotografyrket och söka plats för att lära sig hantverket hos en bekant till brodern, fotografen Per Alexiz Brandt i Helsingborg. Kort därefter började Lina Jonn att arbeta i hans fotoateljé. Hon tog också med sig sina systrar Hanna Jonn och Maria Jonn som även de började hjälpa till i ateljén. Lina Jonn lärde sig fotografhantverket och intresserade sig för nya tekniker. År 1889 åkte hon exempelvis till Stockholm för att lära sig blixtfotografi.
År 1890 registrerades firman Alexiz Brandt & C:o. Det var Lina Jonn som avsågs som kompanjonen i firmanamnet. Hon och Alexiz Brandt var nu affärspartners och drev firman framgångsrikt tillsammans. Lina Jonn funderade dock allt mer på att öppna en egen ateljé eller en filial till firman i Lund. Den 10 oktober 1891 meddelades i Helsingborgs Dagblad att kompanjonskapet mellan Alexiz Brandt och Lina Jonn hade upphört och några veckor senare rapporterade Lunds Weckoblad: ”att Fröken Carolina Johnsson under firma ’Lina Jonn’ öppnat fotografisk atelier”. Med stöd av sina syskon hade hon till sist tagit steget att starta en egen firma.
Själva ateljélokalen, som låg på Bantorget 6, hade hon övertagit från fotografen Lorentz Nilsson. Lina Jonn gjorde sig snabbt ett namn som en skicklig ateljéfotograf. Hon var noga med tekniken och hantverket och gjorde dokumenterade experiment för att förbättra bilderna, vilket finns bevarat i hennes anteckningar. Hon skriver om framkallningen, kopieringen, det bästa ljuset i ateljén och hur samspelet med modellen bör vara för att få till den bästa bilden.
Lina Jonn hade flera anställda i sin ateljé förutom systrarna som kom in och hjälpte till när det behövdes. Flera mer välkända lundafotografer började sin bana i Lina Jonns ateljé, exempelvis Per Bagge och Albert W Rahm som blev hovfotograf. I ateljén fotograferades främst porträtt av Lunds borgerskap och personer med koppling till universitetet men även vanliga lundensare och tillresta som passade på att föreviga sitt besök i Lund. Etableringen av Lina Jonns ateljé, Fotografisk Atelier Lina Jonn, sammanföll med en trend då porträttfoton blev tillgängliga för fler och efterfrågan på bilderna var hög. Lina Jonn nöjde sig dock inte med bara porträttfotografering utan tog också sin otympliga fotografiska utrustning utanför ateljéns väggar. Hon dokumenterade högtider i staden, studentfiranden, hon fotograferade arbetande kvinnor och utforskade den växande staden likaväl som urbaniseringens baksida med slum och fattigdom.
Lina Jonn var medlem i Lunds fotografiska förening, där hon var ensam om att vara yrkesfotograf. De övriga medlemmarna var fotografiska amatörer, främst ur Lunds övre skikt. Medlemskapet i föreningen var troligtvis ett sätt för Lina Jonn att knyta kontakter och få fler kunder till sin verksamhet.
Sommaren 1893 togs den bild som kom att göra Lina Jonn rikskänd. Den 27 maj 1893 besökte kung Oscar II Lund för promotionen vid Lunds universitet där han utnämndes till jubeldoktor. I samband med besöket kallades Lina Jonn till Biskopsgården för att ta ett porträtt av kungen som styrts ut i lagerkrans och med en liten bukett liljekonvaljer på bröstet. Bilden som Lina Jonn tog sågs som så lyckad att tidningar över hela landet rapporterade om porträttet och Lunds Weckoblad kallade henne för ”vår nyaste hoffotograf”. Därefter fick Oscar II mottaga ett album av Kulturhistoriska föreningen i Lund med 11 konstnärliga fotografier med motiv från Kulturhistoriska föreningens museum i Lund, tagna av Lina Jonn. Även detta rapporterades i pressen och stärkte hennes rykte som fotograf än mer. Bilden av Oscar II blev mycket populär och användes i många sammanhang, exempelvis i Nornan: svensk kalender, 1894 där många välkända författare som till exempel Selma Lagerlöf bidrog med texter.
Under de kommande åren skulle Lina Jonn delta i flera utställningar och fotografitävlingar med gott resultat. År 1894 deltog hon på den Fotografiska utställningen på Industripalatset i Stockholm där hon ställde ut barn- och husdjursporträtt samt en bild kallad Månsken vid hafvet. För sina bilder tilldelades hon diplom och bronsmedalj vilket lyftes i flera dagstidningar runt om i landet. Året efter bidrog hon med en bild av en mor med barn till Fotografisk tidskrift: för fackmän och amatörers hundrade nummer som utkom i februari 1895. Samma år ställde hon ut vid industriutställningen i Lund där hon vann förstapris i kategorin ”Grafiska arbeten”. I juli 1896 vann hon silvermedalj och pris vid Malmö Industri- och slöjdutställning. I december samma år prisades hon åter igen när hon vann tidskriften Iduns fototävling med en kollektion av barnporträtt. Dessa publicerades i tidskriftens extra tjocka julnummer.
Vid tiden för dessa stora framgångar hade Lina Jonn lämnat över ansvaret för firman till systern Maria Jonn eftersom hon under våren 1896 flyttat till Norge där kärleken fanns. Sommaren 1893 hade Lina Jonn tillsammans med sin syster Erika Jonn gjort en resa till Norge där de hamnade på ett sommarpensionat i Hönefoss som drevs av bonden Gudbrand Ole Tandberg. Lina Jonn blev blixtförälskad och när hon återkom till Lund så inleddes en lång brevväxling som resulterade i giftermål mellan de båda den 9 december 1895 i Nordenhovs kyrka i Norge.
Paret bosatte sig sedan på Tandbergs gård i Hönefoss. En notis om bröllopet finns i Eslöfs tidning den 17 december 1895. Knappt ett år senare den 1 november 1896 föddes deras son John. Några veckor efter förlossningen avled Lina Jonn av hjärtsvikt. Sonen togs till Lund och växte upp med sina mostrar Maria, Hanna och Erika. Lina Jonns fotografiska verksamhet och varumärket Lina Jonn kom att användas under många årtionden efter hennes död, både av hennes systrar och av andra fotografer, då namnet Lina Jonn var etablerat som en kvalitetsstämpel för bra fotografi.
