Lisa Eurén-Berner var författare. Hon skrev de populära flickböckerna om Fröken Sprakfåle.
Lisa Eurén-Berner föddes 1886 i Luleå där hon också växte upp. Hon gifte sig med poliskommissarien Karl Staffan Berner och flyttade till Stockholm och blev hemmafru. Hon debuterade 1932 på Wahlströms bokförlag med romanen Fröken Sprakfåle: en berättelse för flickor. Det var den första delen i en långserie om den hurtfriska och lite uppstudsiga Fröken Sprakfåle och hennes familj. Böckerna hade röd pärm, vilket betydde att de var riktade till flickor. Pojkböcker hade vid denna tid grön pärm. I romanerna om Fröken Sprakfåle, som egentligen heter Inga-Maja Bergman, får läsaren följa flickan från 14-års ålder i en liten stad i Norrbotten, till hennes förlovning och giftermål med Greger och hemmafrutillvaron. Så småningom flyttar de till en tvåa i Stockholm. En ny liten sprakfåle, Susanne, föds och senare i serien får också Susanne barn. Böckerna är skrivna i dagboksform och läsartilltalet är direkt. Romanen Fröken Sprakfåle växer upp, 1942, inleds med följande rader: ”Ja, nu sitter jag här och skriver igen... Det är förtjusande roligt, men på samma gång känns det förstås lite ängsligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att dom som köper den här boken ska tycka lika bra om den som om den förra.”
Fröken Sprakfåle har blivit ett begrepp. Lisa Eurén-Berner hade lånat namnet från en flickbok med titeln Fröken Sprakfåle. En modern kvinnas historia som utgavs på F. C. Askerbergs förlag i Uppsala 1910 under pseudonymen Vera Skeeberg. Bakom den stod prästen Carl Kihlén och det var hans enda roman. Hos Lisa Eurén-Berner är Fröken Sprakfåle varken yrhätta eller pojkflicka utan snarare med Ruth Halldéns ord ”en rebell i flickformat”. Fröken Sprakfåle är slagfärdig, intelligent, rolig, påhittig och charmig. Hon kan precis som Anne i Anne på Grönkulla trassla till det och lägga exempelvis salt i stället för socker på pannkakorna. Hemmafrutillvaron är något hon måste vänja sig vid och romanerna kretsar runt familjelivet och hennes bristfällighet som hustru. Maken Greger är en förstående man och tillvaron innehåller vardagshändelser som ofta är skildrade från en humoristisk sida. Precis som i andra långserier om unga flickor (som Anne och Kulla-Gulla) åldras Sprakfåle i böckerna.
I serien om Fröken Sprakfåle utkom tio böcker utgivna 1932–1942. Sedan följde ytterligare 19 romaner fram till 1963 om dottern Susanne och barnbarnet Peter. Dessa böcker har inte ansetts ha samma kvalitet som de tidigare, men de var mycket populära. De utkom i flera upplagor och några av dem är översatta till danska (Frøken Vips) och till norska (Frøken Vims).
Lisa Eurén-Berners flickböcker hör till Sveriges mest lästa. Under åren 1959–1965 var Lisa Eurén-Berner en av de mest utlånade flickboksförfattarna med en utlåning om ca 98 000 exemplar. Mer utlånade var bara böckerna av Martha Sandwall-Bergström och Ann Mari Falk.
Lisa Eurén-Berner utgav också andra flickböcker på Wahlströms bokförlag med titlar som Vi träffas klockan 7: roman för unga flickor, 1936, Hallå Sandra!: roman för unga flickor, 1937, Flickan i blått: roman för unga flickor, 1938, Vi ses igen: roman för unga flickor, 1940, och Amanda som filmstjärna: berättelse för flickor, 1954. Under pseudonymen Clary Linde publicerade hon en roman, Jacki prövas: berättelse för flickor, 1949.
Lisa Eurén-Berner avled 1973 i Stockholm.
