Lotten Ekman tillhörde de unga kvinnor som i slutet av 1800-talet sökte sig till det moderna yrket på en tidningsredaktion där hon trots sitt korta liv skulle utmärka sig som skicklig reporter och kåsör.
Lotten Ekman föddes år 1880 i Borgholm där hennes far var rektor. När hon var sju år dog fadern och modern flyttade med barnen till Kalmar. Lotten Ekman hade då tre systrar och en bror. Den yngre systern dog i difteri och de äldre systrarna lämnade snart hemmet. Brodern Ernst Leonard Ekman var redan verksam som journalist.
Mor och dotter flyttade vidare till Stockholm där Lotten Ekmans skolgång avslutades med några år på Åhlinska skolan. Lotten Ekman utmärkte sig redan i skolåldern genom att medverka i Iduns barntidning Kamraten. Efter ett kort försök att arbeta som guvernant hösten 1897 fann Lotten Ekman sommaren därpå det som skulle komma att bli hennes yrke. Lotten Ekman var bara 18 år när hon började arbeta med utrikesmaterialet på Svenska Dagbladet, det vill säga hon översatte texter ur utländska tidningar. Hon började med ett vikariat sommaren 1898 och blev kvar på tidningen i flera år. Översättningsarbete och den textredigering som det innebar, blev hennes inskolning i yrket.
Några år in på 1900-talet arbetade hon som reporter och kåsör på samma tidning och blev mest känd som signaturen Nitouche, även om hon använde omkring 40 olika signaturer. Lotten Ekman skrev om det mesta som utspelade sig i Stockholm. Hon gjorde intervjuer, besökte basarer och utställningar. Hon kåserade om allt från kvinnors liv och villkor till julskyltningen längs Drottninggatan. Hon skrev även om sociala frågor, vandrade med en slumsyster och rapporterade om nöden på nära håll och inte minst bevakade hon kvinnors många möten i rösträttsarbetet. År 1903 översatte hon på sin lediga tid en roman, som så många andra kvinnliga journalister. År 1906 blev hon medlem i Svenska Journalistföreningen och våren 1907 förlovade hon sig med Carl Anders Ehrenfried Nyman som var apotekare i Östersund. Tillsammans med bland andra Elin Wägner satt Lotten Ekman också i styrelsen för det nybildade, om än kortvariga, Kvinnliga konstnärslaget 1909.
När redaktionschefen på Svenska Dagbladet, Gustaf Tengwall, lämnade tidningen hösten 1907 för samma uppdrag på Stockholms Dagblad följde Lotten Ekman snart efter. På våren 1908 började hon på Stockholms Dagblad men hade då bara ett par år kvar i livet. När hon dog i oktober 1910 hade hon opererats för cancer i ett ben och valde därefter att vårdas och dö i hemmet som hon delade med modern.
När Lotten Ekman avled 1910 hade hon hunnit med tolv år som journalist i dagspressen, men för läsarna hade hon med sina många signaturer endast varit synlig i spalterna omkring fem år. I minnesartiklar skrivna av Elin Wägner i Idun, Vera von Kræmer i Vi och vårt och C G Tengwall i Stockholms Dagblad framgår dock att hon på den relativt korta tiden gjort stort intryck som journalist.
