Lotten von Plomgren var en central person inom Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar, en av de största kvinnoorganisationerna vid det förra sekelskiftet.
Lotten von Plomgren föddes 1831 vid kavalleriförbandet Livgardet till häst där hennes pappa, greve Gustaf Fredrik Liljencrantz, var sekundchef. Hon var det andra barnet i en barnaskara som skulle växa till fem. Hennes syster Jaquette Liljencrantz, det yngsta barnet, skulle senare rymma för att frigöra sig från brödernas hårda sociala kontroll. Barndomen tillbringades i Stockholm, delvis med Arvfurstens palats som bostad, efter att hennes pappa på 1840-talet utsetts till hovmarskalk hos Kung Oscar I. Som 25-åring gifte hon sig med officeren, senare översten, Erland von Plomgren. Tillsammans med honom fick hon åtta barn, tätt födda mellan 1857 och 1870.
Våren 1884 deltog hon i ett möte med upprustningsförespråkande kvinnor som resulterade i bildandet av organisationen Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar. Föreningen hade till syfte att stödja nationens militära försvar och samlade in stora summor pengar till militära ändamål, däribland förstärkandet av Karlsborgs fästning. Lotten von Plomgren var föreningens ordförande under en period om 30 år, från och med bildandet år 1884 fram till 1914. Under denna period växte föreningen till en av Sveriges största kvinnoorganisationer. Lotten von Plomgren uppges ha arbetat för föreningens verksamhet och utveckling med hänförelse och framgång. För sina insatser belönades hon bland annat med medaljen Illis quorum.
Lotten von Plomgren lämnade styrelsen för Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvarår 1914 och efterträddes på ordförandeposten av Anna Rappe. Som avgångskäl angavs ålder och försämrad hälsa. Hon avled 1916, 84 år gammal.
