Louise Brunius var författare, vars romaner översattes till tyska.

Louise Brunius föddes på Blombacka herrgård i Vinköls socken, i nuvarande Skara kommun, som dotter till Carl Carlsson och Christina Maria Simberg. År 1823 ingick Louise Brunius äktenskap med ekonomidirektören J. N. Brunius, son till prosten Gomer Brunius.

Louise Brunius debuterade anonymt 1841 med romanen Mariana, eller försakelsens belöning på Elmén & Granbergs förlag i Stockholm. År 1843 utkom två romaner av pseudonymen L-e, nämligen Systrarne och Den unga enkan i Norrland, som i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning recenserades den 5 juli 1843 med orden att den anonyma författarinnans berättelser ”röja omisskänneliga spår af den qvinliga pennan”. Båda dessa romaner översattes och utgavs på tyska 1844. Romanen Äktenskaps-skilnaden utgavs även den 1843 under pseudonymen L-e och den översattes till tyska 1845. Romanen Slägtingarne i landsorten utkom på Lars Johan Hiertas bokförlag 1844 och den utgavs året efter på tyska. Romanen Rosen och resedan utgavs av Östlund & Berling i Norrköping 1846. Under 1852 utkom Louise Brunius under samma pseudonym med tre romaner, alla utgivna på A. Cedergrens förlag i Stockholm: Skalden och sångerskan, En mystification samt I hemmet och ute i verlden.

År 1859 reste Louise Brunius med sin man för att bosätta sig hos sonen Johan Oswald (John) Brunius i Minnesota. 1865 återvände de till Sverige och maken dog kort efter hemkomsten. Louise Brunius återvände till sonen i Amerika 1868 och stannade till 1872. Hennes sista roman Lyckans gunstlingar utkom sommaren 1875 på F. C. Askerbergs förlag i Stockholm.

Louise Brunius dog 1880 på Götala Kungsgård i Skara församling.