Louise Pyk var en hyllad operasångare från Mölle, som genom sin karriär tog sig via scener i Italien och Paris till Covent Garden i London, vidare till Amerika och några år i San Francisco.
Louise Pyk föddes i Skåne vid Kullabergs fot. Syskonskaran bestod av sex barn, födda åren 1843—1857 av modern Betty, född Nordell, vars man Nils Pyk var sjökapten. Familjen flyttade så småningom till Helsingborg där fadern fick arbete som hamnkapten och där Louise Pyk började ta sånglektioner. Sångrösten sades hon ha efter sin mor.
Året skrevs 1871 då Louise flyttade till Stockholm. Där började hon sin utbildning på Kungliga Musikkonservatoriet (nuvarande Kungliga Musikhögskolan i Stockholm), därefter tog hon privatlektioner hos sångläraren Fritz Arlberg. Hennes första roll blev som Agatha i Carl Maria von Webers opera Friskytten. Det skedde 1873 vid Kungliga Teatern (nuvarande Kungliga Operan) i Stockholm, där hon sedan fick anställning under två år, 1875—1876. Före dess hade hon efter utbildningen på Musikkonservatoriet i Stockholm vistats både i Milano, Italien samt Frankfurt, Tyskland, för att bekosta och ta privatlektioner hos välkända lärare i operasång. En roll hon under dessa år fick var som Donna Elvira i Wolfgang Amadeus Mozarts opera Don Juan.
Mellan de kontrakteringar som Louise Pyk hade på operahus i Europa försörjde hon sig med konsertturnéer. Hennes välbesökta konserter hölls runt omkring i Skandinavien åren 1881—1883. Efter dessa år på resande fot fortsatte Louise Pyk till Paris för vidare studier. Nästa bostadsort för henne var London, där hon fick kontrakt med det välrenommerade Royal Opera House i Covent Garden. Där arbetade hon flera säsonger, och under vinterhalvåret uppträdde hon på olika scener i städer runt omkring i Storbritannien.
Det var först i början på 1880-talet som hon träffade sin blivande man, William Blandford Newson. Han var kapten vid brittiska armén, men bodde i Amerika. De två gifte sig 1884 i San Francisco där de sedan bosatte sig. Louise Pyk genomförde emellanåt konsertresor på den amerikanska kontinenten under sina år som gift. Äktenskapet förblev barnlöst. Louise Pyk skiljde sig från sin man 1891, och flyttade tillbaka till sin hembygd, till Helsingborg.
Hennes sista framträdande i Sverige var i Stockholm 1893, med Leonoras parti i Giuseppe Verdis Trubaduren. Den rollen hade hon tidigare haft vid gästspel i Stockholm, då hon även gjorde titelpartier i Vincenzo Bellinis Norma, Verdis Aïda samt som Valentine i Giacomo Meyerbeers Hugenotterna.
Under de följande åren fortsatte Louise Pyk att uppträda i olika länder i världen. Hon höll konserter i bland annat Holland, Tyskland, Amerika, Danmark och Mexiko. Hon drog sig sedan tillbaka omkring år 1910. Som pensionerad operasångerska levde hon sparsamt, dock med ett ekonomiskt bidrag i form av årlig utbetalning av arv hon fått av vännen och textförfattaren Henrika Widmark samt från dennas syster, operasångerskan Maria Widmark, vän och före detta kollega till Louise Pyk.
År 1929 gick Louise Pyk ur tiden av ålder. Hon ligger i ensam grav på Pålsjö kyrkogård i Helsingborg.
