Lovisa Sofia Augusti var operasångerska, skådespelerska och medlem av Kungliga Musikaliska Akademien.

Lovisa Augusti föddes som Ester Salomoni, troligen 1751 i Tyskland. Fadern hette Israël Salomon och var musiker. År 1766 kom hon till Sverige tillsammans med sin far och fjortonårige bror Carl Friedrich Wilhelm Salomoni. Sällskapet kallade sig ”comediantband” och uppträdde i Varberg det året tillsammans med stadens musiker. De gav två konserter. Lovisa Augusti sjöng italienska arior, brodern spelade fiol och fadern framställde ”allehanda slags vetenskaper å åtskilliga instrumenter”. Det berättas att Varbergs borgmästare, Johan Pyhlson, var av judisk härkomst och att han hade gett tillstånd till framträdandena. Därefter reste familjen vidare till Göteborg där Lovisa Augusti deltog som sångerska vid en konsert arrangerad av kammarmusikern Antoine Uriot, samt vid en konsert tillsammans med hovmusikern Francesco Antonio Uttini. Samma år konverterade hon till kristendomen i Göteborgs domkyrka, och fick i dopet namnen Lovisa Sofia. Hennes bror konverterade också, vid en okänd tidpunkt. Efter Göteborgsvistelsen tycks Lovisa Augusti och hennes bror ha flyttat till Kristianstad.

Lovisa Augusti ingick äktenskap med musikdirektören och violinisten Friedrich Benedict Augusti, möjligen från Hildesheim i Tyskland. Han hade kommit till Sverige vid två tillfällen, 1769 och 1772, i samband med bildandet av Kungliga Teaterns orkester. Gustav III planerade att inrätta en svensk opera, och behovet av skickliga musiker var stort. Det är möjligt att giftermålet mellan Lovisa Augusti och Friedrich Benedict Augusti ingicks 1772. Det finns en uppgift att Gustav III på sin Eriksgata 1773 i södra Sverige upptäckt Lovisa Augusti för att hon sjöng så vackert i uppvaktningen av kungen. En annan uppgift menar dock att det kan ha varit så att hon redan bodde i Stockholm med sin make och följde med kungen på hans Eriksgata. I vilket fall som helst så befann sig paret Augusti i Stockholm under senhösten 1773. Lovisa Augusti debuterade som sångerska i Bollhuset den 25 november 1773, då hon sjöng prologen till Christoph Willibald Glucks opera Orfeus och Eurydike. Åhörarna var förtjusta, och det berättas att hon ”rönte ett utomordentligt välvilligt mottagande på grund av sin fägring och sin härliga röst”. I Dagligt Allehanda förärades hon en hyllning på vers.

Friedrich Benedict Augusti fick den 1 april 1776 ett kontrakt som anställd kammarmusiker vid hovet, men var sannolikt anställd redan tidigare. För Lovisa Augusti finns ett kontrakt också från den 1 april 1776 där det uppges att hon var anställd som sångerska vid hovet ”och Dess Svenske Theater”. Enligt en annan uppgift anställdes hon redan 1773, så det kan ha funnits ett tidigare kontrakt, kanske även för maken. Hennes lön uppgick till sextusen daler kopparmynt, samma lön som maken, och hon skulle bibehålla sin lön så länge hon förmådde uppträda. Därefter skulle hon få en pension på tretusen daler kopparmynt per år. Hon hade också rätt att använda hovets vagnar och att diktera sina egna villkor, till exempel att hennes föreställningar skulle hållas i regi av Kungliga Musikaliska Akademien. Det var ett mycket förmånligt kontrakt. Lovisa Augustis bror Carl anställdes som violinist i Hovkapellet. Lovisa Augusti uppträdde i olika operaroller direkt efter framträdandet i november 1773. År 1774 sjöng hon huvudrollen Astrild i Silvie, en opera i tre akter med ”fransysk musik” som framfördes vid bröllopet mellan hertig Carl och hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta.

Lovisa Augusti har beskrivits som liten, nätt och söt och med en vacker röst som tilltalade publiken. Hennes främsta roller var som Apollo i Orfeus och Eurydike samt som Eurydike i samma opera, som Anna Eriksdotter Bielke i Gustaf Wasa av Johann Gottlieb Naumann, som Märta Banér i Gustaf Adolf och Ebba Brahe av Georg Joseph Vogler. Hon framträdde med framgång i Athalie av Racine med musik av Jean-Baptiste Moureau och sjöng huvudrollen i Lucile med musik av André Grétry. Lovisa Augusti var också ersättare för primadonnan Elisabeth Olin när denna var sjuk eller tog ledigt för att föda barn. Från 1774 till 1786 medverkade Lovisa Augusti i ett drygt trettiotal annonserade konserter. Hennes makes namn förekommer endast i två konserter från 1782. De verkar aldrig ha uppträtt tillsammans.

Äktenskapet med Friedrich Benedict Augusti förefaller inte ha varit lyckligt. I 1775 års kronoskattelängd över västra delen av Stockholm bodde de i samma hushåll där även Lovisas bror Carl bodde, samt en hushållerska, en jungfru och en tjänstegosse. Men 1780 hade de flyttat isär, då bodde maken i kvarteret Cephalus vid ena sidan av Storkyrkan, medan Lovisa Augusti bodde på andra sidan kyrkan i kvarteret Phaëton. Tillsammans med Lovisa Augusti bodde endast pigan Caisa Gynter. Inga barn finns noterade i något av hushållen.

I september 1787 inträffade det remarkabla att Friedrich Benedict Augusti rymde från sin tjänst. I det årets hovräkenskaper står det: ”Herr Musicus F.B. Augusti rymt ur Riket i September månad 1787.” Tillsammans med honom rymde även violoncellisten Bror Carl Höke från Kungliga Hovkapellet. Att rymma från sin tjänst var ett allvarligt brott. Straffet var två månaders fängelse och förlust av ett halvårs lön. Augusti och Höke hann dock undan rättvisan. Friedrich Benedict Augusti kom redan i september 1787 att ge konserter i Christiania i Norge dit han tagit sin tillflykt, och han fick också framgång som omtyckt pedagog.

Den 12 februari 1788 invaldes Lovisa Augusti i Musikaliska Akademien. Tillsammans med henne invaldes även operasångerskorna Caroline Müller och Franziska Stading. Sex år tidigare, 1782, hade den första kvinnan valts in, operasångerskan Elisabeth Olin. Lovisa Augusti stannade kvar i Stockholm men flyttade till Regeringsgatan. Hon fortsatte med konsertverksamheten och framträdde sista gången som solist vid en välgörenhetskonsert till förmån för Serafimerlasarettet den 7 mars 1790, drygt tre månader innan hon avled den 25 juni 1790, troligtvis vid 39 års ålder.