Lovisa Ekenmark var del av vävarfamiljen Ekenmark som betydde mycket för utvecklandet av vävkonsten. Tillsammans med sina syskon utbildade hon elever och författade flera böcker i ämnet som fick stor spridning.
Lovisa Ekenmark föddes 1795 i Viby socken i Sigtuna kommun. Fadern Anders Ekenmark var kronolänsman och hade tillsammans med hustrun, Maria Palmroth, sex barn. Lovisa Ekenmark var nummer fyra i barnaskaran som också bestod av bröderna Johan Erik och Gustaf samt systrarna Johanna Sofia, Hedvig (Hedda) Christina och Gustafva. Var för sig eller tillsammans gav familjen ut vävböcker, men i endast en av dem, Afhandling om drällers och dubbla golfmattors tillverkning med begagnande af Harnesk-utrustning från 1828, nämns systrarna Ekenmark som upphovspersoner. Redan tidigare hade svägerskan Maria Christina Ekenmark, som var gift med Gustaf Ekenmark, givit ut Mönsterbok för unga fruntimmer i konsten att tillverka vackra faconerade och dubbla väfnader. Maria Christina deltog också i syskonens verksamhet.
Böckerna betecknades som läroböcker. De lärde ut damastvävning, utförd i en ombyggd golvvävstol som var försedd med harnesk och dragutrustning. Detta krävde en ordentlig vana vid vävning. Böckerna innehöll mönster som kom att bli stilbildande för över hundra års vävning, huvudsakligen inom hemslöjd och husbehovsvävning. I böckerna fanns vävnotor (mönster för vävning), ritningar på vävstolar och rikligt med planscher i bilagor.
Under åren 1820—1860 reste familjen Ekenmark runt i Sverige och Norge och höll vävkurser, bland annat i Kalmar, Växjö och Karlstad. Johan Ekenmark och hans systrar anlitades för att på Chalmersska slöjdskolan (nuvarande Chalmers tekniska högskola) utbilda två lärare i sitt ”förbättrade och tämligen fullständiga väfnadssätt”. Chalmers öppnade sedan en vävskola, som dock upphörde efter bara två år.
På senhösten 1827 reste Lovisa Ekenmark och systern Gustafva tillsammans med sin mor från Strängnäs till Stockholm med ångfartyget Josephine. Eld utbröt ombord och allt deras material förstördes. De ansökte hos Kungl. Maj:t. om anslag till nytt material. Den kungliga familjen understödde dem. För sitt arbete inom vävnadskonsten beviljades familjen Ekenmark år 1828 en belöning på 4 500 riksdaler av rikets ständer. De tilldelades även ett bidrag på 6 000 riksdaler av Norges storting.
Under 1860-talet var Lovisa Ekenmark tillsammans med systern Hedvig de enda kvarlevande syskonen. Även svägerskan hade vid denna tid avlidit. De blev nu verksamma vid Slöjdskolan i Stockholm (nuvarande Konstfack) där de även grundade en egen vävskola, Mamsell Ekenmarks välrenommerade vävskola, vilken blev mycket bekant för sina drällvävnader. Ingen i familjen hade dock någon större ekonomisk framgång.
År 1864 livnärde sig Lovisa Ekenmark och systern Hedvig fortfarande på sin vävundervisning men hade det knapert ställt. Rikets ständer avslog deras ansökan om pensioner. I P G Bergs och Wilhelmina Stålbergs Anteckningar om svenska qvinnor, 1864, står det att: ”deras önskan är nu endast den, att personer som hafva råd måtte underhålla några elever hos dem, så att de på gamla dagar ej må för hårdt pröfvas af nöden”. Lovisa Ekenmark var vid denna tid 69 år.
Lovisa Ekenmark var under åren 1851—1860 skriven i Lindesberg och 1866–1870 i Sigtuna och Stockholm. Som sista medlem av konstvävarfamiljen avled hon 1875 i Sigtuna i en ålder av drygt 79 år.
