Madeleine Leijonhufvud var den första kvinnan som disputerade i straffrätt i Sverige och därtill den första kvinnan att bli professor i ämnet.
Madeleine Leijonhufvud föddes i Norrköping år 1942. Hon var dotter till gymnastikdirektören Maj Frick och hennes man Carl Axel Frick, som var direktör. Efter juris kandidatexamen vid Lunds universitet 1964, följd av tingstjänstgöring 1964–1965 och ett par år vid länsåklagarmyndigheten i Jönköping, påbörjade Madeleine Leijonhufvud sin forskarutbildning i Lund. Hon disputerade 1971 på en avhandling om urkundsförfalskning. Därefter blev Madeleine Leijonhufvud extra ordinarie docent, både i Lund och Stockholm. Under perioden 1979–1984 innehade hon en forskartjänst vid Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). År 1984 blev hon professor i straffrätt vid Stockholms universitet.
Madeleine Leijonhufvuds forskning och rättsvetenskapliga arbeten rörde främst ekonomisk brottslighet, som borgenärs-, förfalsknings-, insider- och korruptionsbrott, men även sexual- och våldsbrott. Hon författade under sitt yrkesliv ett stort antal böcker. I sitt författarskap behandlade hon också etikfrågor inom juridiken. Därutöver skrev hon läroböcker, medverkade i lagstiftningsarbete och var en flitig debattör i rättspolitiska frågor. Förutom att hon var prorektor vid Stockholms universitet under åren 1988–1995 hade Madeleine Leijonhufvud flera tjänster utanför universitetet. Hon trodde själv på växelbruk. Bland annat var hon biträdande generaldirektör för Vetenskapsrådet under några år i början av 2000-talet och under en period också ordförande i fackförbundet Jusek.
Under senare delen av sitt yrkesliv samt efter pensionen kom Madeleine Leijonhufvud till stor del att ägna sig åt sexualbrott och främst då åt frågan om samtyckesregleringen, att bristande samtycke skulle vara det kriterium som definierar våldtäkt i straffrättslig mening. Hon skrev två böcker i ämnet, Samtyckesutredningen. Lagskydd för den sexuella integriteten, 2008, och Svensk sexualbrottslag. En framåtsyftande tillbakablick, 2015, flertalet artiklar och medverkade i många debatter. Hon engagerade sig också i föreningen Fatta som arbetar mot sexuellt våld och grundades år 2013. Tillsammans med Madeleine Leijonhufvud instiftade föreningen år 2016 ett pris i hennes namn. Priset ska gå till en person som har gjort viktiga insatser för att få politiker, rättsväsendet och andra att inse vad sexuellt våld innebär för den som utsatts. År 2014 blev hon framröstad till årets jurist och år 2000 erhöll hon H M Konungens medalj i 8:e storleken, Serafimerordens band.
En stor del av sitt liv var Madeleine Leijonhufvud bosatt i Stockholm. Med sin första man, juristen Peter Löfmarck, fick Madeleine Leijonhufvud tre barn. Hon var gift med journalisten och författaren Sigfrid Leijonhufvud från år 1992 fram till sin död.
Madeleine Leijonhufvud avled den 3 juni 2018 och är gravsatt på Solna Kyrkogård.
