Maja Beskow var teckningslärare och den första kvinnliga läraren vid Umeå högre allmänna läroverk.

Maja Beskow föddes i Öregrund 1877. Modern Hilda Lind var också född i Öregrund, som dotter till en sjökapten, och hon gifte sig själv med en sjökapten, Majas far Johan Edvard Beskow. Paret bosatte sig i Öregrund som under senare delen av 1800-talet och 1900-talets början var en populär kur- och badort dit societeten sökte sig för vila och rekreation under sommaren. När Maja Beskow var nio år flyttade familjen till Stockholm, men kontakten med Öregrund och kärleken till havet kom att följa henne livet ut.

Det Beskowska hemmet var religiöst. Flera predikanter fanns i släkten och Maja Beskow gick ofta och lyssnade när hennes släkting Gustaf Emanuel Beskow predikade. Hans dotter Elisabeth Beskow kom att bli Maja Beskows nära vän och förtrogna. Hon var under en tid en av Sveriges mest lästa författare och gav under pseudonymen Runa ut ett stort antal böcker i Sverige och utomlands. Efter hennes död gav Maja Beskow 1932 ut en biografi om sin vän.

I Stockholm utbildade sig både Maja Beskow och hennes två år äldre bror John. Hon gick på Högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm och kom 1897 in på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack. Tre år senare tog hon examen vid Högre Konstindustriella avdelningens lärarinnekurs. Under sommaren 1900 gick hon en slöjdkurs på Nääs Slöjdlärarseminarium i Västergötland.

På hösten samma år fick Maja Beskow ett vikariat som teckningslärare vid Umeå högre allmänna läroverk. I tjänsten ingick att undervisa i både teckning och välskrivning. När hon som 23-åring kom till Umeå mottogs hon av paret Carl Niklas och Johanna Pahl, bekanta till familjen Beskow. De kom att bli Maja Beskows trygga punkt under hennes första tid i Umeå. Carl Niklas Pahl var själv lektor vid läroverket, som vid denna tid var en helt och hållet manlig miljö. Endast pojkar fick studera vid läroverken och kvinnor hade inte rätt att inneha statlig tjänst, varför Maja Beskow tvingades att söka dispens hos Kungl. Maj:t när hennes företrädare avlidit och hon, trots avrådan från skolans rektor, ville fortsätta på den ordinarie tjänsten som teckningslärare vid läroverket.

Maja Beskow fick tjänsten 1903 och kom att fortsätta att vara det kvinnliga undantaget på läroverket i ytterligare två decennier. Först höstterminen 1923, i samband med att kvinnliga elever tilläts gå på läroverket, fick hon sin första kvinnliga kollega, då det anställdes en biträdande gymnastiklärare för att undervisa flickorna i gymnastik. Behörighetslagen, som gav kvinnor tillträde till de flesta av statens ämbeten, antogs samma år. Det hade funnits enstaka kvinnliga lärare vid läroverken tidigare. De hade i regel, liksom Maja Beskow, undervisat i så kallade övningsämnen och utgjorde inte samma hot mot männens profession.

När flickorna slutligen fick tillträde till läroverket tog Maja Beskow det som sin uppgift att stötta och förena de till en början enstaka kvinnliga eleverna. På hennes uppmuntran startades 1925 den kvinnliga gymnasieföreningen Orbis. Orbis kom att visa sin uppskattning för Maja Beskow under många år. Även sedan hon gått i pension firades Maria-dagen och en årlig tradition av lussande hemma hos fröken Beskow hölls vid liv ända in till hennes sista levnadsår.

I yrkeslivet var Maja Beskow van att vara ensam kvinna, men privat hade hon ett stort nätverk med väninnor över hela landet. Lärare och konstnärer, många som hon lärt känna under studietiden på Tekniska skolan i Stockholm. Med hjälp av de stipendier hon tilldelats för vidareutbildning inom teckningsundervisning reste hon till Danmark, Schweiz, Holland, Tyskland och Italien. I Umeå flyttade hon efter några år av boende på egen hand samman med Julia (Juliana) Byström, som hon träffat i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens (EFS) samlingslokal. Julia var 20 år äldre, ogift och lärare vid folkskoleseminariet i Umeå. Deras djupa religiositet förde dem samman och tillsammans skapade de, vad Maja Beskow kallade, ett "vänhem".

Utöver EFS var Maja Beskow engagerad i ett flertal föreningar. Hon anslöt sig till Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK) och Kristliga föreningen av unga män (KFUM) och var en av krafterna bakom bildandet av Umeås första scoutkår. Redan i ung ålder engagerade hon sig i de dövas sak och lärde sig teckenspråket. I Umeå arrangerade hon aktiviteter för döva och blev en stödjande medlem till Umeå dövas förening. Som både barn och barnbarn till sjökaptener kände hon starkt för sjömännens väl och möjlighet till ett nyktert leverne. Genom föreningen Sjömännens vänner arbetade hon för att upprätta ett sjömanshem i Holmsund utanför Umeå, något som blev verklighet 1943. Även med yrket följde ett visst föreningsengagemang. Maja Beskow satt i styrelsen när Teckningslärarnas Riksförbund (TR) startade 1914 och fram till sin pension var hon en motor i den nordliga avdelningen, Norra Sveriges teckningslärarförening.

Maja Beskows yrkesår kom att präglas av en sviktande hälsa och en kamp för att få gehör hos skolans ledning för grava brister i arbetsmiljön. Hon plågades under flera år av svår huvudvärk och buksmärta och hon misstänkte att hon blivit arsenikförgiftad. Åren 1921– 1922 var hon helt sjukskriven i väntan på att skolledningen skulle agera i frågan. Till slut framkom det att väggarna i läroverket var strukna med arsenikhaltig färg. Maja Beskow var sjukskriven under långa perioder, första gången redan 1906, och gick i förtidspension 1937. De sista fem åren kunde hon på grund av ohälsa inte hålla i någon undervisning.

Trots att arbetslivet avslutades tidigare än väntat lyckades Maja Beskow på sina år vid läroverket sätta ett oförglömligt avtryck hos både elever och kollegor. Hon beskrivs som en av de mest karaktärsfulla profilerna på läroverket, som med stor yrkeskunnighet och ett genuint engagemang lyckades vinna elevernas respekt och förtroende.

Maja Beskow dog 1964. Hon ligger begravd i samma grav som Julia Byström på Västra kyrkogården i Umeå.