Malvina Bråkenhielm författade från 1880-tal till 1920-tal ett stort antal skönlitterära verk och hundratals noveller i tidningar och tidskrifter.
Malvina Bråkenhielm föddes 1853. Hon växte upp i en musikalisk prästfamilj med filantropiska intressen i Sollefteå, en äldre syster var författaren Laura Fitinghoff. Fadern, teologie doktor Bernhard Runsten, var från 1841 till sin död 1871, kontraktsprost i Sollefteå. Modern Ottilia Löfvander hade varit vän med och sångelev till Jenny Lind. Prästhemmet präglades av en intensiv musikutövning. Åtta olika instrument, bland annat harpa, glasharmonika och violoncell trakterades. Moderns fina sångstämma gick i arv till de fem döttrarna, som fick gå soloklassen på Musikaliska akademien. Döttrarna lärde sig de tre kulturspråken och framför allt latin, som fadern tyckte var språkens ryggrad. I hemmet talades franska. Under nödåren på 1860-talet var familjen engagerad i hjälparbetet för de nödlidande.
Malvina Bråkenhielm kallades i familjen för ”Vina”. I hennes och systrarnas uppfostran ingick en grundlig huslig utbildning. Malvina Bråkenhielm var vacker, kokett och tilldragande. Då hon miste sina män tidigt var hon tvungen att kämpa för sitt uppehälle. Hon sökte anställningar, gav musiklektioner och konserter och hade inackorderingar. Livet bestod av ideliga penningbekymmer blandat med passionerade kärlekshistorier som oftast slutade i bittra uppgörelser och besvikelser.
Endast 26 år gammal, med två döttrar, blev hon 1879 efter tre års äktenskap änka efter civilingenjören Johan Nikolaus Reenstierna. Malvina Bråkenhielm började då bland annat ge konserter ute i landsorten. Hon skrev även populära artiklar och noveller till tidningar och tidskrifter. År 1884 debuterade hon under pseudonymen Rachel med Skisser och berättelser. Den äldre systern Laura Fitinghoff debuterade året därpå med barnboken En liten verld bland fjällen.
Ett nytt hopp tändes då Malvina Bråkenhielm träffade ingenjören Carl Bråkenhielm med vilken hon i maj 1889 trolovade sig. Ringarna växlades på respektive ort, eftersom den blivande maken redan farit iväg till USA. Där arbetade han knappast som ingenjör, utan var snarare som Malvina Bråkenhielm skrev ”simpel arbetare”. Sommaren 1889 gifte de sig i New York. Maken led av hjärtfel och drog sig fram i fattigdom. Därtill söp han och bedrog henne, något som hon nämnde i brev men inte ville skulle spridas till systrarna hemma i Sverige. Efter ett halvårs stormigt och nedbrytande äktenskap avled Carl Bråkenhielm i december 1889. Malvina Bråkenhielm reste tillbaka till Sverige och födde våren 1890 sonen Carl Bernhard.
När Malvina Bråkenhielm återvänt till Sverige kämpade hon vidare för sin försörjning. Hon arbetade bland annat som sånglärare i Uppsala och Karlskrona. År 1895 bodde hon i Uppsala och erbjöd sångundervisning på Kungsgatan 32. Några år senare, 1897, lämnade hon på nytt Sverige för det stora landet i väster i sin evinnerliga jakt på försörjning. Även denna resa blev ett misslyckande och hon tyngdes av fattigdom, arbetslöshet och sjukdom.
Efter mindre än ett år i USA var Malvina Bråkenhielm tillbaka i Sverige och tvingades söka husrum hos sin syster Laura. Spänningarna mellan systrarna ökade. Malvina Bråkenhielm kände sig socialt stigmatiserad. Den solskensskimrande uppväxten hade förbytts i ett eländigt vuxenliv. Malvina Bråkenhielm råkade allt oftare i dispyter med sina systrar. Laura Fitinghoffs vackra dotter Rosa stack i ögonen på henne som från unga år varit van att stå i centrum. Därtill fick systern Laura större offentliga framgångar då hon utgav Barnen från Frostmofjället, 1907.
Malvina Bråkenhielm skrev en mängd romaner och novellsamlingar under perioden 1884 till 1920. Dessa blev sällan recenserade då de räknades in i genren gottköpslitteratur. Själv lär hon ha sagt att hon inte hade råd att vara litterär. Enligt uppgifter författade hon uppemot ett femtiotal böcker, men då har man nog inbegripit nya upplagor. De flesta verken gavs ut som 25-öresböcker, enkronasböcker och dylikt av Nordiska förlaget och Åhlén & Åkerlunds förlag. Vidare var hon också flitig skribent i olika tidskrifter och skrev ungefär 250 "berättelser" i novellform.
Malvina Bråkenhielm var med och grundade föreningen Genom Eget Arbete 1905 och bidrog till framväxten av De gamlas dag. År 1912 utgav hon den lilla skriften Tioöresföreningen för "Själfhjälp", där hon beskriver den praktiska bakgrunden till varför hon engagerade sig i filantropiskt arbete. Det var ett arv från det generösa prosthemmet och särskilt modern såg hon i sammanhanget som en förebild.
Som en främmande fågel flackade Malvina Bråkenhielm runt i världen. Trots det ambulerande livet lyckades hon vaka över sina och släktingarnas skriftliga lämningar. Handskrifterna finns nu på Kungliga biblioteket.
Malvina Bråkenhielm levde längst av de fem systrarna Runsten. Hon avled 1928 i Lund och begravdes i Blacksta socken, Södertälje.
