Margareta Wadstein var ombudsman mot etnisk diskriminering. Hon var även mycket engagerad i frågor kring könsdiskriminering, både nationellt och internationellt.
Margareta Wadstein föddes 1945 i Västerås som första barn till ingenjör Hans Wadstein och Ann-Margret Wadstein, född Gustafsson. I familjen fanns ytterligare två yngre systrar, Elisabet född 1947 och Cecilia född 1954. Margareta Wadstein var tidigt intresserad av språk, politik och internationella frågor. Efter studentexamen reste hon till Paris för att läsa franska. Där kom hon i kontakt med jurister som arbetade med rättighetsfrågor och hon blev intresserad av att läsa juridik. Hon tog en juris kandidatexamen vid Uppsala universitet 1970 och påbörjade därefter en karriär inom rättsväsendet. Mellan åren 1983 och 1988 arbetade hon som ställföreträdande jämställdhetsombudsman under den första jämställdhetsombudsmannens, Inga-Britt Törnells, tid. Som medarbetare på JämO drev hon flera fall av könsdiskriminering i domstol och förekom vid flera tillfällen i dagspressen. År 1988 utnämndes hon till domare vid Stockholms tingsrätt.
Margareta Wadstein deltog i flera utredningar av diskrimineringsfrågor när det gällde fall om etnicitet och kön. Hon var tämligen kritisk mot hur jämställdhetslagen tillämpades av domstolarna. I en intervju 1988 uttryckte hon frustration över bristen på insikt och kunskap om diskriminerande praktiker. Som expert i utvärderingen av jämställdhetslagens första tio år, Tio år med jämställdhetslagen – utvärdering och förslag, SOU 1990:41, avgav hon tillsammans med Anita Dahlberg ett särskilt yttrande där behovet av utbildning för domare i jämställdhetsfrågor betonas. Hon var även sakkunnig i Kvinnovåldskommissionen, vilken lade fram två betänkanden, SOU 1994:56, Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats, samt SOU 1995:60, Kvinnofrid. Den senare kom i två delar. Som en följd av dessa betänkanden infördes bland annat brottet grov kvinnofridskränkning. Köp av sexuella tjänster kriminaliserades så småningom.
Margareta Wadstein var utredningssekreterare i Löneskillnadsutredningen, vilken resulterade i betänkandet SOU 1993:7, Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Några år senare fick hon uppdraget att vara särskild utredare i utredningen om översyn av lagen mot etnisk diskriminering. Denna lade fram betänkandet SOU 1997:174, Räkna med mångfald! Förslag till lag mot etnisk diskriminering m.m., vilken i sin tur gav upphov till en ny starkare lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Den trädde i kraft 1999.
År 1997 utsågs Margareta Wadstein till ombudsman mot etnisk diskriminering, ett uppdrag som hon innehade fram till sin död 2004. Under hennes tid som ombudsman gav ämbetet ut rapporten Discrimination against Romanies in Sweden om det projekt som DO ålagts under 2002 och 2003. Projektet skulle bidra till att motverka och föregripa etnisk diskriminering av romer i Sverige.
Margareta Wadstein var från 2002 expert i Diskrimineringskommittén som lade fram sitt slutbetänkande, SOU 2006:22, fyra år senare. Då hon avled 2004 kunde hon inte följa slutbetänkandet ända fram. Hon skrev emellertid ett särskilt yttrande i kommitténs delbetänkande, SOU 2004:55, Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering, kring frågan om positiv särbehandling och menade att metoden borde tillåtas inte bara när det gäller kön utan också när det gäller etnisk tillhörighet. Hon efterlyste också en principiell diskussion kring metoden.
Förutom Margareta Wadsteins många nationella uppdrag och insatser för att motverka och förebygga diskriminering beroende på kön och etnicitet hade hon också internationella uppdrag, bland annat inom FN:s kvinnodiskrimineringskommitté, hos Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter och Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI). En kort tid innan hon avled blev hon invald i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Hennes död uppmärksammades i både svensk och nordisk dagspress.
