Margareta blev svensk prinsessa när hon gifte sig med prins Gustaf Adolf 1905. Vid Oscar II:s död 1907 fick hon titeln svensk kronprinsessa. Som kunglig deltog hon flitigt i olika välgörenhetsprojekt och hon bidrog till moderniseringen av synen på de kungliga i Sverige.

Margareta föddes som prinsessa av Storbritannien och Irland 1882 på Bagshot Park, strax utanför London. Hennes far var hertig Arthur av Connaught, prins av Storbritannien och Irland och hennes mor prinsessan Louise av Preussen. Som barnbarn till drottning Victoria fick hon tillsammans med sina två yngre syskon en gedigen uppfostran i viktoriansk anda med vissa moderna inslag och det lades stort fokus på barnens kreativa fostran.

Familjen hade sin bostad i Bagshot Park, strax utanför London, men de hade också ett Londonresidens, Clarence House på the Mall, för de tillfällen huvudstaden krävde deras närvaro. Faderns militära uppdrag tog familjen med på ett antal utlandskommenderingar, bland annat till Indien några år i slutet av 1880-talet. År 1900 blev hennes far kommendant för de engelska trupperna på Irland och året därpå flyttade hela familjen dit. Förutom några månader 1902–1903, som tillbringades i Frankrike, bodde familjen fyra år på Irland. Ön satte djupa spår hos Margareta. Bröllopsresan med prins Gustaf Adolf tillbringades exempelvis på den gröna ön och hennes brudslöja, gjord av utsökt irländsk spets, var en gåva från irländska kvinnor.

År 1905 tog hertigparet med sina döttrar på en inspektionsresa i Medelhavet och i Kairo träffade Margareta den svenske prinsen Gustaf Adolf. Förlovning eklaterades och ett halvår senare, den 15 juni 1905, stod bröllopet i London, mitt under brinnande unionskris. Den dåtida svenska pressen var positiv till föreningen, som också tolkades i politiska termer. Såväl konservativa, liberala som socialistiska dagstidningar hyllade den nya förbindelsen som man hoppades skulle medföra ett ökat engelskt inflytande vid det svenska hovet. Den politiska tolkningen gjordes även från engelskt håll då den dåvarande engelske kungen, Edward VII, gärna såg engelska prinsessor på de skandinaviska tronerna för att motverka det tyska inflytandet.

Det nygifta paret flyttade in i en våning på kungliga slottet i Stockholm och Margareta födde de följande åren fem barn: Gustaf Adolf (1906), Sigvard (1907), Ingrid (1910), Bertil (1912) och Carl Johan (1916). Kronprinsparet lät också på ett helt nytt sätt pressen få insyn i deras familjeliv. Bilder och reportage om familjen publicerades och bidrog till en modernisering av synen på kungafamiljen. Familjen framställdes som med sin tid. Margareta fick också stor uppmärksamhet för att hon ammade sina egna barn. Så även om hon till stor del ägande sig åt familjen så uppfattades hon som en modern kvinna som lyssnade på nya vetenskapliga rön och som gärna idkade friluftsliv och sport. Även det senare väckte en del uppmärksamhet i samtiden. Hon åkte exempelvis gärna skidor och skridskor och bilder på detta publicerades i pressen. Hon grundande ett bandylag: Kronprinsessans Hockeyklubb, där hon själv livligt deltog. Margareta var kunskapstörstande och 1911 var hon med och bildade Stockholms damklubb (senare Lyceumklubben i Stockholm), som erbjöd föredrag och kulturella aktiviteter för societetskvinnorna i Stockholm.

I bröllopsgåva hade prinsparet fått Sofiero slott utanför Helsingborg, som drottning Sofia tidigare hade ägt. Gustaf Adolf var hertig av Skåne och familjen tillbringade större delen av sina somrar här. Från början var slottet mörkt och fuktigt, men både Margareta och Gustaf Adolf var trädgårdsintresserade och lade ner stor kraft på trädgårdsanläggningen på Sofiero. Redan som barn hade Margareta varit med om att planera delar av parken på Bagshot Park. Kronprinsessan Margareta skrev och illustrerade flera böcker om arbetet med Sofieros slottspark, Vår trädgård på Sofiero kom ut 1915 och Från blomstergården 1917. Överskottet gick till husmodersskolor med barnavård. År 1911 hade Föreningen för husmodersskolor och barnavård ombildats och Margareta var hedersordförande. Detta var hennes sätt att bidra.

Som kunglig var det också en självklarhet för henne att delta i olika former av välgörenhetsarbete och hon engagerade sig aktivt i olika former av hjälporganisationer och lät sig alltså inte bara utnyttjas som galjonsfigur. Under första världskriget arbetade hon med Kronprinsessans Centralförråd för Landstormens beklädnad och utrustning i samarbete med Röda korset för att förse svenska soldater med bättre kläder. Krigsfångar i Europa fick motta gåvopaket, som Margareta hade varit med att organisera arbetet kring.

Under första världskriget arbetade hon även oförtrutet med välgörenhet för de mindre bemedlade i samhället. Bland annat organiserade hon 1917 Margaretainsamlingen för de fattiga. Kronprinsessan Margareta var dessutom aktiv i arbetet för att förbättra de synskadades villkor i samhället. År 1917 grundades stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för de blinda där hon blev hedersordförande, även i detta fall en aktiv sådan. Stiftelsen finns än idag. Margareta var hedersordförande av De Blindas Förening och beskyddare i Föreningen Vaksamhet, som bekämpade den så kallade vita slavhandeln internationellt.

Margareta var konstnärligt lagd och målade och fotograferade mycket under hela sitt liv. Under sin tid på Irland hade hon lärt känna Clare Frewen Sheridan och de behöll kontakten. Hon kom ett flertal gånger på besök i Stockholm och då målade de ofta tillsammans. Margareta hade också kontakt med prins Eugen, som ju uppfattades som en professionell konstnär, samt var vän med konstnären Anna Boberg och hennes make arkitekten Ferdinand Boberg. Margaretas tavlor offentliggjordes sällan under hennes livstid, med två undantag: hon deltog med några alster i Baltiska utställningen 1914 i Malmö och ställde även ut i mars 1919 på en utställning i Sällskapet Nya Iduns regi. I Baltiska utställningen deltog hon också som trädgårdsarkitekt tillsammans med Ferdinand Boberg. Margaretapaviljongen i Malmö minner om detta. År 1917 blev hon som konstnär invald i Sällskapet Nya Idun som aktiv kvinnlig yrkesutövare. Hennes konstnärliga ådra syns också i hennes engagemang för textilt hantverk. Hon broderade bokmärkesband, antependier och mässhakar till olika kyrkor.

Under hösten 1919 fick Margareta en rad besvärande infektioner som hon aldrig riktigt hämtade sig från och den 1 maj 1920 avled hon på Stockholms slott, endast 38 år gammal. Hon efterlämnade fem små barn och en chockad make. I hennes eftermäle framställdes hon som en god moder och förebild, som lyckats utföra sina kungliga plikter och modernisera dem, samtidigt som familjen var hennes centrum. I mer modern tid har man lyft fram hennes konstnärliga sida och hennes fotografier. Hennes målningar har också ställts ut under senare tid.

Kronprinsessan Margareta hade sina rötter i det viktorianska England, men blev i Sverige en del av moderniseringen av den svenska kungafamiljen och förebådade i mångt och mycket bilden av ”sessorna” på Haga under 1930- och 1940-talet som en del av det svenska folkhemmet.

Kronprinsessan Margaretas grav finns på Kungliga begravningsplatsen, inom Hagaparken, Solna.