Margit Palmær var författare och föreningsaktiv, huvudsakligen i Örebro.

Margit Palmær var dotter till Wilhelm Palmær och Signe Palmær, född Dillner. Margit Palmær föddes i Uppsala, men fadern blev lektor vid Tekniska högskolan i Stockholm och senare professor därstädes varpå familjen flyttade till Stockholm. Uppväxten på Östermalm har hon skildrat som konservativt akademisk med barnjungfru och stor våning på åtta rum, varav man hyrde ut två. På somrarna reste familjen till Stockholms skärgård och senare till Taberg i Småland. De umgicks med släktingar och i barndomsmiljön var man starkt kritisk gentemot den framväxande arbetarrörelsen.

Under skolgången läste Margit Palmær gärna Anna Maria Lenngren, Carl Snoilsky och Zacharias Topelius, men slukade även 25-öresböcker. Hon uppskattade församlingsbiblioteken i huvudstaden. Tillsammans med en moster gick hon på föreläsningar i Maria husmodersskola och ledde själv en teatercirkel. I dessa sammanhang träffade Margit Palmær kvinnor från andra sociala skikt. Hon tog starka intryck av framstegstro och borgerliga bildningsideal. Men riktigt politiskt medveten var hon ännu inte. Dock lär hon i unga år ha sagt att hon tänkte bli rösträttskvinna, vilket chockerade hennes borgerliga omgivning.

Efter realstudentexamen studerade Margit Palmær romanska språk och litteraturhistoria i Uppsala och konsthistoria i Stockholm. Fil.kand.examen togs ut vid Uppsala universitet 1922. Hennes studier skedde i skuggan av första världskriget. Studieresor till Berlin fick upp hennes ögon för 1600-talskonsten, särskilt nederländskt stillebensmåleri. Men resorna gav också inblickar i nöden hos proletärerna i Berlins utkanter. En resa till London visade på kontrasterna mellan slumkvarteren och det eleganta West End. Intresse för Karl Marx samhällsanalys väcktes här hos den unga studenten.

Under studierna på Stockholms högskola träffade Margit Palmær sin tillkommande make Bertil Waldén. Han var konsthistoriker och senare amanuens på Nordiska museet. Paret gifte sig 1924 och de fick fem barn. Det yngsta av barnen, Louise Waldén, blev kvinnohistoriker och en av grundarna av Grupp 8. Familjen Palmær-Waldén bodde några år i Eskilstuna där Margit Palmær ledde studiecirklar vid Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och skrev på sin debutbok. Hon frilansade för Bonniers Veckotidning och deltog i en kvinnoförening. År 1928 blev Bertil Waldén intendent vid Länsmuseet i Örebro och 1934 landsantikvarie. På somrarna bodde familjen på Siggebohyttans bergsmansgård, som länsmuseet rustade och gjorde till besöksmål. Bergslagen kom att ligga Margit Palmær varmt om hjärtat.

En radikal vändning skedde i Margit Palmærs liv redan 1927. Då följde hon av nyfikenhet med på en kommunistisk ungdomsresa i två månader till Moskva och Leningrad. Intrycken från resan förmedlade Margit Palmær i Sovjetryska scenerier året därpå. Hon tog även starka intryck av Aleksandra Kollontajs Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen, som nyligen blivit översatt.

Margit Palmær debuterade skönlitterärt 1927 med berättelsen Studentska, år 1929 kom Historien om den yngste Sjunnesson och 1931 romanen Mariann Tegern. Stockholmsutställningen 1930 blev som en uppenbarelse för Margit Palmær med sin framtidstro, kollektivt tänkande och kvinnans frigörelse. Ljus, sol och luft fördes in i det gamla samhället, som skulle kunna förändras genom reformer i stället för revolution. Som flerbarnsmamma i Örebro fick Margit Palmær praktisk erfarenhet av hur kvinnorna behövde engagera sig för att få ett bättre liv för sig själva och sina barn.

Författarskapet fortsatte med Två systrar i Småland och novellsamlingen Mot en ny kärlek som bägge utkom 1933. Därefter författade Margit Palmær en rad pjäser, exempelvis folklustspelet Lassemaja, 1935 och pjäsen Solidaritet, 1936. Mängden pjäser är påfallande.

En annan typ av skrifter var Nutidskvinnan i närbild från 1937 där Margit Palmær porträtterade kvinnor i olika yrken inom industrin, sjukvården, skolan etc. Margit Palmær praktiserade exempelvis ett par månader på en skofabrik för att få inblick i arbetet. Vi nutidskvinnor, 1939, gick vidare på samma tema.

Margit Palmær blev alltmer indragen i Örebroregionens kulturliv där maken var verksam. Den försvunne postiljonen. Roman från Bergslagen från 1942 och Klosterjungfruarna på Riseberga från 1943 bär spår av detta. Men däremellan utkom Margit Palmær med mer pamflettliknande böcker som En husmor lever farligt, 1944. Där talar hon för att ge kvinnor större möjligheter att delta aktivt i samhällsarbetet, något som hon ju själv gjorde i Örebro.

För att kunna få tid och möjlighet att verka i samhället måste Margit Palmær skaffa hjälp med barnen. Inkomster från novell- och kåseriskrivandet kunde räcka för att avlöna en kokerska och en barnflicka. Hon blev aktiv i Yrkeskvinnors klubb och 1938 blev hon ordförande i stadens andra Husmodersförening med namnet Aktiv. I mitten av 1930-talet initierade Margit Palmær en parklek i Stadsparken och Aktiv startade också parklekar runt omkring i staden och framförallt Örebros första daghem. En bytescentral för barnkläder inrättades på hennes initiativ liksom en andelstvättstuga.

Efterkrigstiden förändrade villkoren för det sociala arbete som Margit Palmær varit med om att driva fram. Staden och samhället tog alltmer över de sociala reformerna. Även tidningar där Margit Palmær skrivit såsom Idun, Folket i Bild och söndagsbilagor lades ner eller förändrades. Under 1950-talet skrev Margit Palmær en bok om Cajsa Warg, 1958, och Bergslagsblomster, 1959.

Bertil Waldén avled 1963 vid endast 62 års ålder, mitt uppe i planerandet av ett nytt länsmuseum. Makarna var mycket olika personligheter, han en manodepressiv romantiker med fokus på det förgångna, medan hon placerade sina drömmar i framtiden. Margit Palmær lyckades slutföra makens arbete med boken Örebro i konsten, 1965, tillsammans med dottern Katja. Samma år utgav Margit Palmær Örebro 700 år.

Bertil Waldéns livsverk blev kulturreservatet Wadköping intill Svartån i Örebro, som invigdes den 4 juni 1965. Där kunde ett flertal värdefulla byggnader placeras, som hade räddats undan grävskoporna på det gamla söder i Örebro. I ett av husen fick änkan Margit Palmær bo. Den enda kullerstensbelagda gatan där bär Bertil Waldéns namn, men en gränd fick namn efter Margit Palmær. Hon fick 1966 Örebro stads kulturpris och skrev 1970 en trevlig presentation av sin närmiljö i boken Här är Wadköping.

I sin person förenade Margit Palmær flera olika skikt. Hon var författare i skilda publikationsformer; romaner, pjäser, artiklar och fackböcker. Signifikativt för hennes författarskap är en lätt och kvick penna. Innehållet fördjupades mer då hon gick in sakfrågor och stridsfrågor. Där kunde hennes engagemang bära frukt. Hon var uppvuxen med Ellen Key som ideal, men lyckades leva som en modern och kämpande småbarnsmamma i en ny stad med sociala konventioner som hon försökte bryta för att ge kvinnorna frihet och oberoende. Husmodersföreningen Aktiv använde hon som redskap för sina idéer. Som fullföljare av sin make Bertil Waldéns livsverk med Wadköping blev Margit Palmær en viktig kulturperson i den stad där hon kom att leva och verka i drygt 60 år.

Hon avled 1991 i Örebro i en ålder av 92 år.