Margit Friberg skrev tio historiska romaner och var den första författaren som i romanform berättade om Ölands utveckling och ölänningarnas liv.

Margit Friberg föddes i Gåsesten, då en livlig fiskehamn på södra Öland, där hon växte upp i en sjömansfamilj. Hennes far var skutskeppare och hennes farfar hade varit djuphavsseglare. Några månader innan Margit skulle fylla sex år dog hennes mor. Hon blev under ett par år omhändertagen av sina farföräldrar innan fadern gifte om sig. Efter sex år i skolan och konfirmation flyttade hon vid 15 års ålder till en faster i Stockholm där hon gick i aftonskola för att lära sig stenografi och maskinskrivning. Efter avslutad utbildning arbetade hon i elva år som kontorist på Bergslagsposten i Lindesberg. På tidningen träffade hon Gunnar Friberg. De gifte sig 1932 och flyttade därefter till Västervik där maken arbetade som redaktionschef på Västerviks-Tidningen fram till sin pension 1968. Efter giftermålet var Margit Friberg hemmafru. När maken gick i pension 1968 flyttade de till Mörbylånga på Öland. De fick en dotter tillsammans 1939.

Det var när Margit Friberg gick hemma och väntade barn som hon såg en annons i Folket i Bild om en följetongstävling. Margit Friberg, som på lediga stunder börjat skriva sin egen släkts historia, skrev nu sin debutbok Mitt liv är en våg. Den vann tredjepris i tävlingen och gavs ut på Folket i Bilds förlag 1942. Hon var då 38 år.

Margit Friberg var genuint intresserad av historia, främst Ölands historia. Hon läste mycket och samlade material som sorterades in i olika områden, bland andra fiske, jordbruk, traditioner och mat. Under sina årliga besök på Öland åkte hon runt och intervjuade äldre människor. Hon kom med åren att bli mycket kunnig och det var denna kunskap om Ölands natur och öländska historiska förhållanden hon ville förmedla i sina böcker. För henne var det viktigt att all fakta i böckerna var korrekt medan själva berättelsen var en produkt av hennes fantasi. Läsaren skulle få en bild av ”hur det kunde ha gått till”.

Efter debuten 1942 dröjde det bara två år till nästa bok, Rosenkind, som bygger på en gammal öländsk myt från 1300-talet. Under de följande åren publicerade hon några noveller bland annat i Folket i Bild. Först 1959 var hon färdig med sin nästa bok, Vandrar-Marí, som kom att bli hennes mest omtyckta och lästa bok. Den gavs också ut 1976 i en andra upplaga i LT:s förlags (Lantbruksförbundets Tidskriftsförlag) serie Goda berättare.

Boken handlar om en ung flicka, Maria, som varje sommar vandrar från norra till södra Öland med sin lilla häst, Dampen, och säljer varor. Genom Marias ögon skildras vad som händer på Öland sommaren 1801, samma år som djurgårdsinrättningen upphör. Djurgårdsinrättningen innebar att hela ön var kunglig djurpark där det var förbjudet för ölänningarna att jaga, inneha gevär och att fälla skog. Nöden var stor medan hjortarna trampade ner böndernas åkrar och vildsvinen härjade i skogarna. För berättelsen plockade Margit Friberg ur sin stora kunskap om Ölands och den öländska befolkningen: de fattiga människorna i utkylda småstugor, välbeställda bönder, de få bokligt lärda i prästgårdarna.

Efter Vandrar-Marí började Margit Friberg etablera sig på allvar som författare. Hon fick mer tid att ägna sig åt att skriva och blev medlem i Sveriges Författareförening (nuvarande Sveriges Författarförbund, SFF). Hon gick även med i Smålands författarsällskap. Hon var dock en tillbakadragen person och tycks inte ha deltagit aktivt.

År 1961 kom hennes fjärde bok, Klockargården, ut på LT:s förlag. Boken handlar om jordbrukets utveckling på Öland.

När Klockargården låg på bokhandelsdiskarna var Margit Friberg redan i färd med nästa bok. En legend om en prästfru på södra Öland hade satt igång hennes fantasi och skrivande, vilket resulterade i romanen Den tid mörkret står: efter en gammal sägen, 1966. Det är en mycket mörk berättelse som avviker från hennes andra skildringar om vanligt folk. Den tog enligt egen utsago henne fyra år att skriva, och var den bok som hon själv värderade högst.

När Margit Friberg var i färd med att skriva sin sjätte bok, Nu seglar Adonia, tilldelades hon 1969 Södra Kalmar läns landstings kulturstipendium på 4 000 kronor. Nu seglar Adonia är en hyllning till småskutornas folk vid tiden för första världskriget. Boken utkom 1970; samma år tilldelades hon Landsbygdens författarstipendium ur Boklotteriet (nuvarande Studieförbundet Vuxenskolans författarpris). Vid 66 års ålder stod Margit Friberg på höjden av sin författarkarriär.

Fem år senare kom hennes sjunde bok, Skog har öron, mark har ögon, en bok om Carl von Linnés resa på Öland 1741 berättad utifrån ölänningarnas horisont. Skildringarna om ölänningarnas fattigdom och usla levnadsförhållanden var på Margit Fribergs vis realistiska och får tala för sig själva samtidigt som hennes indignation över hur ölänningarna behandlats går som en röd tråd genom boken. Det blev hennes sista bok på LT:s förlag som börjat få ekonomiska problem och bara satsade på säkra försäljningsframgångar. Hennes nästa bok, Ett hem på jorden, gavs ut 1980 på Bokförlaget Settern, som skulle komma att ge ut alla hennes kommande böcker. Ett hem på jorden är en berättelse om ett år i en skutskepparfamilj i en hamn som i mycket påminner om Gåsesten.

I juni 1986 utkom Hertiginna med Guds nåde som fick stor uppmärksamhet i pressen. Margit Friberg hade nu lämnat södra Ölands kustbyar för att i stället skildra händelser på Borgholms slott på 1300-talet. För sina skildringar av ”öländska miljöer av historiskt och socialt skiftande karaktär” korades hon samma år till Årets Ölänning. Hon fick ta emot Sollidenpriset av kung Carl Gustaf och kronprinsessan Victoria överlämnade blommor.

Med åldern kom krämporna och Margit Friberg, som sedan 1980 var änka, flyttade till en pensionärslägenhet i Mörbylånga. Högarna med material till kommande böcker tog hon med sig. År 1990 utkom Söder på Öland, en samling berättelser och brottstycken ur den öländska historien som hon börjat planera tjugo år tidigare.

Redan året därpå, 1991, kom nästa bok, På Kalmar slott satt Anna Bielke, om försvarsledaren Anna Eriksdotter. Även den hade Margit Friberg börjat på långt tidigare, redan 1961—1962. Det som kom att bli hennes sista bok, Speglingar, väckte däremot inte samma intresse i pressen när den utkom 1993. Speglingar är en uppföljare till Söder på Öland och innehåller brottstycken ur den öländska historien.

Margit Fribergs böcker recenserades i såväl riks- som lokalpress och fick genomgående välvilliga omdömen. Ändå blev hon aldrig känd utanför Öland utan hamnade i facket provinsförfattare. Recensenter berömde henne för hennes fina natur- och människoskildringar. Och hennes stora glädje var att aldrig bli beslagen med felaktiga fakta.

Liten och spröd till sitt yttre men med inre glöd för historia och berättelselusta arbetade hon in i det sista. När hon avled den 17 april 1997, 93 år gammal, låg utkast till tre kapitel färdiga till hennes nästa bok. Margit Friberg ligger begravd tillsammans med sin make och mor i Ölands Smedby.