Thea Ekström var konstnär. Hon var framförallt verksam och uppmärksammad under 1960- och 1970-talen, då hennes verk ställdes ut på ett flertal orter i Sverige och internationellt.

Thea Ekström föddes som Dorothea Svensson i Söndrum utanför Halmstad 1920. Som barn var hon ofta sjuk och gick därför bara fyra år i grundskola. Hennes mor yrkesarbetade troligtvis inte. Hennes far arbetade i ett lokalt stenhuggeri, och var framgångsrik amatörmusiker. Hans första fru, som var mor till Theas halvsyster Elsa, hade dött i förtid. Familjen levde under knappa ekonomiska förhållanden.

Thea Ekström flyttade 1937 till Stockholm för att studera till kantor och organist. Parallellt med studierna arbetade hon på Oscarsteatern som sångare och dansare. Dottern Christine föddes 1939. Under somrarna 1938 och 1939 turnerade hon med Hälsingeflickorna i folkparkerna och 1940 även mellan en rad militärförläggningar över hela Sverige. Samma år anställdes hon som musiker i uppsättningen av Tolvskillingsoperan på Oscarsteatern och lade musikstudierna på hyllan. Efter att ha drabbats av tuberkulos blev det turnerande musikerlivet omöjligt och hon försörjde sig istället 1942—1943 som barpianist och arbetade på nöjesfält. Under samma period gömde hon krigsflyktingar i sitt hem.

När Thea Ekström var anlitad som kostymör och dekoratör på Söderfolkan 1943 inledde hon en kärleksrelation med teaterns ledare, manusförfattaren Lennart Ekström. Paret gifte sig 1945. Äktenskapet avslutades 1963, efter en skilsmässoprocess som pågick i flera år. Hon gifte sig aldrig igen.

I samband med en konvalescens i början av 1950-talet inledde hon konststudier i ABF:s kursverksamhet, som ledde henne vidare till Pernbys målarskola. Hon följde 1958 Konstakademiens undervisning som hospitant, där hon studerade krokiteckning för Bror Hjorth och ibland även deltog i Lennart Rodhes undervisning i teckning och måleri. Hon följde även de föreläsningar i konsthistoria och teori som dåvarande docenten vid Stockholms universitet, Oscar Reutersvärd, höll vid Konstakademien.

Stärkt av studierna vid Konstakademien skaffade Thea Ekström 1960 för första gången en egen ateljé i en mycket nedgången rivningskåk på Brunnsgatan 26 i Stockholm. Samma år hade hon sin första separatutställning på Galleri Lilla Paviljongen (senare Hos Petra) på Söder. En av målningarna på utställningen köptes av Moderna Museet.

Bara två år senare, 1962, hade Thea Ekström sin första internationella separatutställning på Galerie Raymond Cordier i Paris. Dåvarande premiärministern Georges Pompidou köpte ett verk, liksom den franska konstnären Jean Dubuffet. Hon hade också en separatutställning hemma i Stockholm på Galleri Observatorium. Året därpå, 1963, deltog hon i Svenska Institutets vandringsutställning Twelve Swedish artists visit the USA, där också Olle Baertling, Öyvind Fahlström och Endre Nemes deltog. Utställningen visades också på Atheneum i Helsinki. I USA deltog Thea Ekström även i den tjugoandra upplagan av Biennal of Watercolor.

År 1963 trädde hennes skilsmässa med Lennart Ekström i kraft och ateljén på Brunnsgatan 26 blev nu också Thea Ekströms bostad — trots att den knappt var uppvärmd och dessutom saknade varmvatten. Parallellt med konsten hade hon en rad brödjobb för att försörja sig. Samma år publicerade Cavefors förlag Hans Axel Holms essäsamling Svenska bilder, som bland annat innehåller en intervju med Thea Ekström.

Den kommande femtonårsperioden blev intensiv och framgångsrik för Thea Ekström, både i Sverige och internationellt. Efter Twelve Swedish artists visit the USA 1963 engagerades hon redan året därpå för en separatutställning på Viviano Gallery i New York, och deltog 1967 i samlingsutställningar i Tokyo. I samma veva flyttade hon till en stor lägenhet på Sibyllegatan och lämnade den spartanska tillvaron på Brunnsgatan 26 — ett beslut som påskyndades när ett trippelmord begicks i den bedagade fastigheten, där många kriminella höll till.

År 1968 hade Viviano Gallery ännu en utställning av Thea Ekströms verk. I Sverige visades hennes alster på Norrköpings konstmuseum samma år, samt året därpå på Galerie Blanche i Stockholm. År 1969 utkom även Ragnar von Holtens bok Surrealismen i svensk konst, där Thea Ekström är representerad. Hennes konst valdes detta år även ut till Riksutställningars samlingsutställning Surrealism? som visades på Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs konsthall, Sundsvalls museum och Malmö konstmuseum samma år. Hon hade ännu en amerikansk soloutställning 1971, den här gången på Gallery Marc Moyens i Washington. Detta år var hon en av många internationella konstnärer i den stora samlingsutställningen Der Geist des Surrealismus i Köln; en av de målningar hon visat där skulle komma att köpas av Moderna Museet.

År 1972 visade galleri Gröna Paletten i Stockholm en separatutställning med hennes konst. Samma år ställde hon ut tillsammans med Ragnar von Holten på Galerie Belle i Västerås. De bägge hade också en gemensam utställning på Svenska Institutet i Paris 1975. Året efter gjordes en separatutställning i vandringsform av Riksutställningar, som samtidigt köpte tio av hennes målningar. År 1977 visade Konstnärshuset i Stockholm en stor Thea Ekström-retrospektiv med omkring 100 verk — en utställning som orsakade stor uppmärksamhet och blev framgångsrik både vad gäller kritik, publiksiffror och försäljning. Sveriges Television gjorde ett program, producerat av Bent-Åke Kimbré, om hennes konstnärskap. År 1977 var Thea Ekströms målningar även med i Västerås konstmuseums grupputställning Fantasins frigörelse, som också gick på turné.

Under sin tid som elev på Konstakademien under 1950-talets slut, hade Thea Ekström mött Oscar Reutersvärd genom hans undervisning där i konsthistoria. Han var då sedan 1953 docent vid Stockholms universitet och blev 1964 professor i konsthistoria med konstteori vid Lunds universitet. Från 1960-talet och framåt hade han också en parallell karriär som konstnär. Som mentor och diskussionspartner blev han snabbt betydelsefull för Thea Ekström, som flera gånger tillägnat honom sina verk — ofta genom att helt sonika placera textraden ”till Oscar” mitt i en bild för att explicit utpeka honom som konstverkets främste adressat. Deras relation var också känslomässig, vilket säkert var problematiskt eftersom bägge var gifta, även om hon skilt sig 1963. Som hennes förespråkare i sitt breda svenska och internationella nätverk hade han, inte minst med den respekt som en professur i konsthistoria förde med sig, goda möjligheter att introducera hennes konstnärskap i en rad sammanhang. Ändå verkar hennes konst av egen kraft snabbt förmått att generera intresse när den väl upptäckts av ett snabbt stigande antal gallerister, konstkritiker och av konstpubliken.

Thea Ekström avled 1988, och begravdes på Solna kyrkogård. Hon är idag representerad i Hallands konstmuseum, Nationalmuseum i Stockholm, Norrköpings konstmuseum samt i Moderna Museet i Stockholm.