Margot Wikström var Umeås första kvinnliga kommunalråd, långvarig ledamot av Socialdemokraternas partistyrelse samt ordförande för Svenska Kommunförbundet. I Umeå var hon särskilt engagerad i stadsbyggnadsfrågor.
Margot Wikström föddes 1936 i Skellefteå som dotter till Ingeborg och Torsten Berggren. Modern var hemsamarit och fadern elektriker, anställd vid Statens Järnvägar. Hon hade en två år äldre bror. Under Margot Wikströms tid i folkskolan flyttade familjen runt i norra Sverige. Hon avlade sin realexamen i Skellefteå, där hon också träffade sin blivande make, Henry Wikström. De gifte sig i tjugoårsåldern och bosatte sig i Skellefteå där första sonen föddes 1960 och en lillebror kom 1963. År 1967 flyttade familjen till Umeå och Margot Wikström började på Socialhögskolan (nuvarande institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet). Hon läste även en del juridik.
Alltsedan ungdomen hade Margot Wikström varit engagerad i Socialdemokraterna. Hon var uppväxt i ett socialdemokratiskt hem och rörelsen kom att vara viktig, kanske bestämmande för hennes olika livsval. I Umeå gick hon med i Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (nuvarande S-kvinnor). Detta trots att hon var emot idén om ett kvinnoförbund, som hon menade tilldelade kvinnorna en underordnad ställning i partiet. Under 1970-talet profilerade sig flera av de socialdemokratiska kvinnorna i Umeå. Margot Wikström valdes tillsammans med två kvinnliga partikamrater till ordförande för tre av Umeås socialdemokratiska stadsdelsföreningar. En av de frågor som de och andra kvinnor stred för under denna tid var en utbyggnad av daghemmen i staden.
När Socialdemokraterna 1979 för första gången vann kommunalvalet i Umeå fick kommunen också sitt första kvinnliga kommunalråd i Margot Wikström. Som ordförande i byggnadsnämnden drev hon en offensiv linje i stadsbyggnadsfrågor, vilken inte undgick kritik. Från 1986 till 1995 var hon kommunstyrelsens ordförande.
Byggande och planering blev Margot Wikströms paradgren inom politiken. Under hennes tid vid makten förändrades Umeå avsevärt. År 1987 härbärgerade Umeå bostadsmässan Bo 87, när en ny stadsdel byggts i staden. Hon stred trots stort motstånd för höga hus i Umeå centrum och hon upphävde den aktuella bevarandeplanen för Umeå centrum, där bevarande och låg bebyggelse hade förordats. Även inom stadsplaneringsområdet var hon aktiv genom att förespråka nya trafiklösningar, inklusive en ny biltunnel vid lasarettet och en ny bro över Umeälven. Dessutom byggdes en ny busstation för lokaltrafiken under hennes tid, liksom ett nytt stadsbibliotek och Folkets hus.
Margot Wikström var en synnerligen aktiv politiker som debatterade flitigt i pressen och höll åtskilliga politiska anföranden i olika sammanhang. Hon fortsatte trots valförlust 1991 med kommunpolitiken och återkom som kommunalråd 1994. Men året därpå valde hon att i stället bli ordförande för Kommunförbundet under fyra år. Vid dennna tid hade hon drabbats av sorg och svårigheter genom sin makes bortgång och problem med sin egen hälsa.
Margot Wikström satt länge med i Socialdemokraternas partistyrelse. Hon hade även uppdrag i Bryssel under 1990-talet där hon satt med i Internationella kommunförbundet. Genom styrelseuppdrag i det kommunala bostadsföretaget i Umeå, i SABO, i Nordea och Bris fick hon erfarenhet av olika verksamheter.
När Margot Wikström lämnade Kommunförbundet 1999 lämnade hon också politiken. Hennes hälsa hade länge varit vacklande och hon genomgick vid den tidpunkten en komplicerad operation. Hon kom att leva ytterligare ett decennium men de sista åren var hon sjuk i cancer och avled i Umeå september 2010. Margot Wikström ligger begravd på Norra kyrkogården i Umeå.
